Läsbulle

Den är enligt omslaget utgiven år 1949, och var V.M. Strakas sista publicerade bok innan han försvann. Boken inleds med en sammanfattning om vem Straka var, skriven av hans påstådda översättare F. X. Caldeira. Caldeira påstår sig ha bevittnat författarens död och har nu tagit saken i egna händer att ge ut dennes sista verk. 

Men redan innan översättarens förord har en annan berättelse tagit sin början. En berättelse om två läsare av Ship of Theseus. 

De börjar skriva till varandra redan på första sidan, och det framgår att Jen (med blå penna) hittade boken efter att Eric (med svart penna) av någon anledning lämnat sin plats på biblioteket "in a hurry". Jen tog sig friheten att läsa ett stycke i boken, och lämnade även några kommentarer, innan hon la den på den hänvisade "if found"-platsen. Eric svarar på hennes kommentarer och lämnar sedan boken, återigen, till Jen. Och så fortsätter det. I hela Ship of Theseus har dessa två lämnat sina kommentarer där de tillsammans försöker komma fram till vem Straka var och vad det egentligen är som boken handlar om.

Man lär känna de två kommenterande läsarna under bokens gång - dels hjälps de åt att kommentera och kontrollera fakta, och då och då passar de på att fråga lite mer om den andra. De lämnar tidningsutklipp, arkivkopior och bevis till varandra, inkilade mellan sidorna i boken. Den ser ut ungefär såhär när man läser den:

Så parallellt pågår egentligen fyra grejer: dels är det berättelsen, om en man som tappat minnet och vandrar runt i en övergiven sjöstad, för att sedan kidnappas och hamna på ett mystiskt skepp vid namn Theseus. Dels är det översättaren som kommenterar med hjälp av fotnoter, och som de två läsarna misstänker skriver i kod och försöker säga något om författarens whereabouts. Till sist är det de två kommentatorerna, Jen och Eric, och deras tillägg, sidospår, raggningsrepliker och liknande som pågår i marginalerna. Man kan se hur gamla deras anteckningar är beroende på vilken penna de använder. De allra tidigaste anteckningarna är de Eric gjort med blyerts när han själv började studera fallet för över fem år sedan. Sedan tillkommer Jens blå, och Erics svarta. För att ibland senare kommenteras ytterligare av dem vid senare tillfällen - med andra färger på pennorna, och med mer kunskaper innanför västen. Trots detta avslöjas inte för mycket för oss "riktiga" läsare, utan det här är oerhört snyggt gjort, med en noggrann och utstuderad precision som jag häpnar över. 

Jag är så lycklig över att man kan skapa en bok på det här sättet. Det är som ett mysterium som jag är med i. Som att jag har hittat boken efter Jen och Eric, och att jag nu själv försöker ta reda på vad det var de kom fram till och vad som har hänt dem. Var är de nu? Vem är V.M. Straka? Vem är F.X.Caldeira? Vem har skrivit den här boken och i vilket syfte?

Jag är själv inte klar med boken än så det här är ingen recension. Bara ett tips, om iallafall ett helt klart fascinerande sätt att skriva en bok på. Att skapa en upplevelse, skulle jag vilja kalla det. Det är en oerhört häftig läsupplevelse som inte liknar någon jag hittills varit med om. Jag älskade ju Marisha Pessls Nattfilm, bland annat för de olika tidningsurklippen, youtubesökningarna och patientrapporterna. Här får jag en liknande upplevelse - gånger 1000. Wow.