Vargbröder - Michelle Paver

Vargbröder var... helt okej. Beskrivningen av relationen mellan Torak och Ulv är fin, och det blir smärtsamt realistiskt framåt slutet. Men själva boken handlar framförallt om att de går, och går, och går, och av olika skäl (där slumpen hela tiden verkar vara inblandad) ramlar de över de olika delarna de behöver för att få hålla audiens för "Världsanden": en stentand, ett par ögon av oklart material och en lampa (?). 

 Vargbröder av Michelle Paver, 3 av 5 stjärnor. Bild lånad härifrån.

Översättningen lämnar mycket att önska, det är ofta syftningsfel.  Ibland blir det rent av komiskt (som när elden och snön nämns i samma mening, och Torak sedan använder det ena (troligen elden, men i texten faller syftningen på snön) för att värma sig under armarna), och ibland blir det bara irriterande svårt att hänga med.

Vargens olika tankeord för allt är gulligt en stund, men blir mest irriterande efter att man har läst länge. Alla ord, som "Den-varma-besten-som-biter" eller "Det-snabba-våta" blir så larvigt på svenska: förhoppningsvis gör de sig bättre på originalspråk. Min tanke är att om jag någon gång känner för att fortsätta läsa del 2 så ska jag försöka undvika den svenska översättningen.


Folk har jämfört den här boken med Hungerspelen. Jag tycker det, efter att ha läst ut Vargbröder, känns skrattretande. Det händer ju ingenting i boken! Det är aldrig en riktig kamp om någonting! Det känns aldrig som att något står på spel! I Hungerspelen händer det saker från första början och det är nästan alltid spännande, eller sorgligt, eller roligt: alltid någon form av känsla som kommer från det man läser. I Vargbröder var det i så fall mest känslan av sömnighet som kom som ett brev på posten. Jag är ledsen, men jag rycks inte med. Jag finner inte sympati för någon som trycker ner sin hunds nos i backen när den "gör fel" (det är en varg! Det är en VALP!). Jag hade så gärna velat hitta en ny Hungerspelen, men den jämförelsen är helt klart out of the blue. Jag förstår inte riktigt vad folk har sett i Vargbröder, om jag ska vara ärlig.
0 kommentarer