The Lion, the Witch and the Wardrobe - C.S. Lewis
“A children's story that can only be enjoyed by children is not a good children's story in the slightest.”
Det är ett av de citat som jag tycker är så pass bra att jag valt att pinna det till min sida på Goodreads. Ett jag har tagit åt mig och verkligen håller med om. Och trots att detta kloka uttalande kommer från C.S. Lewis själv, så verkar han inte följa sina egna råd det minsta.
För jag blir inte underhållen av Narnia. Tvärtom - jag gäspar mig igenom hela berättelsen. Kanske är det så att jag missade att läsa den här berättelsen när den skulle påverkat mig som mest, men jag har svårt att tro det. Dels för att det är precis som C.S. Lewis själv säger: en riktigt bra barnbok är den som uppskattas av alla. Som Astrid Lindgren, som J.K. Rowling, som Tolkiens Bilbo. Dels för att språket i The Lion, the Witch and the Wardrobe är så översittaraktigt, Lewis berättarröst är en vuxen som talar till ett barn, och det här blir riktigt jobbigt i längden. Att använda den tekniken tilltalar varken barn eller vuxna, tycker jag, och står sig väldigt motsägelsefullt mot uttalandet om att barnböcker skall kunna läsas och uppskattas av alla. Jag har aldrig klarat av Alice i Underlandet, till exempel, speciellt inte som barn. Där vill jag minnas att berättandet ter sig liknande. Så inte ens som ung läsare tyckte jag om att bli behandlad som en.
Sen är det såklart irriterande med de stereotypa könsrollerna i boken - hur barnen suckar åt varandra och hela tiden yttrar saker som "så typiskt tjejer", och att pojkarna får svärd för att slåss men att tomten uttalar sig om att det inte är "vackert" när kvinnor krigar. Det här har såklart sin förklaring i att boken är över 50 år gammal, men det får mig ändå att reagera varje gång.
Nej, Narnia - nu har du fått din chans. Jag uppskattade dig inte när min lärare högläste dig på lågstadiet, och jag uppskattar dig inte nu. Trots C.S. Lewis kloka citat om barnböcker så lever han inte upp till orden själv.
Vad skönt att det inte bara är jag som inte blivit frälst (no pun intended) av Narnia. Har försökt mig på Häxan och lejonet säkert tre gånger, både i åldern då jag logiskt sett borde ha gillat den, och senare. Jag fattar väl att man kan gilla karaktärerna och grundberättelsen, men hu vad tråkigt skriven den är. Och Lewis konservativa religionssymbolik gör mig knappast till ett större fan. Nä. Synd.