The 5:th Wave - Rick Yancey
I fyra omgångar har mänskligheten utsatts för utplåningsförsök. Det enorma moderskeppet som uppenbarat sig på himlen visar ingen nåd - 97% av jordens befolkning är efter dessa försök, eller vågor, utrotad. Cassie är en av de överlevande. Zombie också. Vi får följa dem från varsitt håll - Cassie på egen hand på landsbygden, där hon ser styrkan i att vara ensam och endast lita på sig själv. Zombie får vi istället följa i ett träningscamp där han rustas till att bli en kallblodig soldat, i ett sista försök att göra ett motdrag mot de som invaderar vår planet. För vilka är de? Hur ser de ut? Och vad vill de, egentligen?
The 5:th Wave av Rick Yancey - 4/5 stjärnorKapitlen är korta, genomarbetade och otroligt sparsmakade med beskrivningar. Ibland sker saker mellan raderna och jag måste läsa delar om och om igen flera gånger innan jag förstår vad som verkligen händer, eller vad undermeningen är. Det är något jag verkligen gillar med boken - det är inget knussel. Det går fort och saker sker abrupt och utan lull-lull. Ändå är det inget som behöver offras - karaktärerna får ta plats, och jag känner att jag förstår dem och hejar på dem, blir förvånad med dem och kämpar med dem. Jag förstår fullt ut vad som händer. Meningarna är precis så korta, eller långa, som de behöver vara för att leverera allt vi som läsare behöver veta.
Ett bra citat i en bok som inte säger mer än vad som verkligen behövs.
Ett bra citat i en bok som inte säger mer än vad som verkligen behövs.Sedan är det såklart en typisk young adult-bok. En bok som passar in i den nya vågen efter titlar som Hunger Games och Divergent. Det är unga människor som måste ta upp kampen mot det nya samhället. Ett mörkt hot i en dyster omvärld. Det öppnas till och med upp för det numera klassiska (och i många kretsar fruktade) triangeldramat, men den här gången med upp till fyra inblandade för att ge kärleksdramatiken lite extra krydda.
Tyvärr känns huvudstommen i boken något skör. Storyn bygger på att Cassie gett ett löfte till sin bror. När Sammy förs bort av beväpnade soldater, lovar hon att hon ska komma efter. Det här är sedan hennes drivkraft. Zombie ger ett liknande löfte till en yngre soldat som vid ett tillfälle lämnas bakom, och det är sedan vad som driver honom framåt. Det blir egentligen ingen tydlig "point of no return" eftersom båda i praktiken när som helst skulle kunna ändra uppfattning och vända på klacken och gå. Dramatiken känns på något sätt lite futtig eftersom kärnan inte är mer stabil än så. Samtidigt kanske det inte är mer som behövs. Kärlek och strävan efter att återförenas med våra närmaste är kanske nog så viktigt, och det behövs kanske inget hungerspel för att sätta saker till sin spets. Jag vet inte så noga. Jag känner att jag uppskattade boken och trivdes när jag läste den, och det är framförallt sådana känslor jag vill sätta mina betyg utifrån. Godnatt <3