Etthundra mil - Jojo Moyes

Mamma tipsade mig om Etthundra mil, hon hade precis läst ut den och la den i mitt knä. Jag hade precis läst ut Alex Schulmans bok så varför inte? tänkte jag, och satte tänderna i den. Har ju en ny "filosofi" kring det här med boktips. Om någon tipsar mig SAMT placerar boken i min hand innebär det att boken per automatik trönger sig före i min "att läsa-kö" och hamnar näst på tur. Så så blev det alltså med Etthundra mil. Jag har böcker av Jojo Moyes i bokhyllan men har hittills inte läst något av henne, så det här blev en first timer.

När jag påbörjade boken kände jag direkt att Ed var ett svin. Jag gillade honom inte alls men visste såklart att jag med största sannolikhet skulle ändra uppfattning under bokens gång. Skulle jag inte göra det, ändra uppfattning alltså, skulle det innebära att boken misslyckats någonstans, att inte personutvecklingen lyckades på det sätt som de flesta liknande böcker strävar efter. Som tur är ändrade jag uppfattning och boken gjorde mig inte besviken.

Etthundra mil av Jojo Moyes får 4 av 5 stjärnor och lite extra stilpoäng pga gullig hund på bilden

Den klingar lite likt med en film som jag egentligen inte minns så mycket av, men blev påmind om när jag läste - Little Miss Sunshine - där det också är en rätt egen familj som åker genom ett helt land för att en liten speciell människa ska få delta i en tävling. I filmen rörde det sig om dans, i den här boken om matematik, men i båda historierna misslyckas barnen med det de ska ta sig för. Av olika skäl. Att Tanzie misslyckas med matteolympiaden är dock en viktig hörnsten för att resten av Jojo Moyes berättelse ska fortskrida som den gör. 

 
Attraktionen som periodvis byggs upp mellan Jess och Ed känns trovärdig och kärleksfull och jag tänker spontant "yes!" när de äntligen tar steget och faktiskt rör vid varandra. Vändningen på slutet, och anledningen till deras stundande uppbrott, känns dock ganska löjlig och icke trovärdig. Vem skulle reagera så starkt som Ed på en sådan situation? Att han inte ens pratar med henne på flera veckor? Då måste man verkligen ha placerat en människa på en piedestal, vilket inte känns speciellt charmigt. Som tur är slutar det ju iallafall lyckligt, vilket väl är nästan ett måste inom genren och något jag älskar.
0 kommentarer