Lotus blues - Kristina Ohlsson
Boken var raffinerande och helt fullspäckad med innehåll, kanske mer än vad fyra "vanliga" deckare kan uppbåda tillsammans; det var maffiabossar, trafficking, ett stort antal mord, katt- och råtta-lekar, triangeldrama,"en kamp mot tiden", korrupta poliser, hemlighetsmakeri, försvunna och bortrövade barn, mordbränder, prostituerade och dåliga uppväxter. Berättelsen nöjde sig inte med att endast utspela sig i Sverige utan pendlar också till USA och Texas då och då, framförallt när huvudpersonen far över till USA för att få rätsida på fallet.
Trots allt innehåll är jag inte överväldigad eller helt slut när jag har läst färdigt boken. Ohlsson lyckas hålla en fin balans och blandar in alla dessa ingredienser utan att det känns intryckt eller påhittat, och det ska hon ha eloge för. Det märks att hon försökt förekomma problemet och den eventuella kritiken mot den nästan komiska mängden schabloner genom att låta huvudpersonen bli intervjuad mellan kapitlen om det som händer, och låta honom uttrycka hur otroligt allt har blivit men att han inte hittar på, utan ibland överträffar verkligheten dikten (trots att vekligheten just i hans fall ju är dikt för oss andra).
Språket flöt på och det var just språket som varit en stark anledning till att min gamla högstadielärare, tillika min pappas bästa vän, tipsade mig om den här boken. Han gillade det okonstlade sättet och hur Kristina Ohlsson genom sin karaktär Martin Bennet berättar sin historia, med en gnutta humor, en del moralkängor och också en hel del fördomar som man ju kommer undan med (och som det vore konstigt om de uteblev) när det är jag-perspektiv i en bok.Jag kan personligen känna att det är lite problematiskt med att en vit kvinnlig författare berättar en svart mans historia, vad gäller tolkningsföreträde och vad hon rimligtvis kan veta om hur det känns att vara uppväxt i Stockholm under 70-talet som svart och man och halvamerikan, men samtidigt är ju det charmen med fiktion: att man kan ge vilken karaktär som helst luft under vingarna. Kan man skriva en historia om en hund eller en utomjording utan att vara en själv kan man förhoppningsvis också klara av att skriva om motsatta könet. Men det störde mig ändå till en början.
Nu läser jag del 2, för jag vill såklart ha ett slut på den här röran som Martin Bennet dragits in i så fort som möjligt!
Lotus blues av Kristina Ohlsson, 3/5 stjärnor
Trots allt innehåll är jag inte överväldigad eller helt slut när jag har läst färdigt boken. Ohlsson lyckas hålla en fin balans och blandar in alla dessa ingredienser utan att det känns intryckt eller påhittat, och det ska hon ha eloge för. Det märks att hon försökt förekomma problemet och den eventuella kritiken mot den nästan komiska mängden schabloner genom att låta huvudpersonen bli intervjuad mellan kapitlen om det som händer, och låta honom uttrycka hur otroligt allt har blivit men att han inte hittar på, utan ibland överträffar verkligheten dikten (trots att vekligheten just i hans fall ju är dikt för oss andra).
Språket flöt på och det var just språket som varit en stark anledning till att min gamla högstadielärare, tillika min pappas bästa vän, tipsade mig om den här boken. Han gillade det okonstlade sättet och hur Kristina Ohlsson genom sin karaktär Martin Bennet berättar sin historia, med en gnutta humor, en del moralkängor och också en hel del fördomar som man ju kommer undan med (och som det vore konstigt om de uteblev) när det är jag-perspektiv i en bok.Jag kan personligen känna att det är lite problematiskt med att en vit kvinnlig författare berättar en svart mans historia, vad gäller tolkningsföreträde och vad hon rimligtvis kan veta om hur det känns att vara uppväxt i Stockholm under 70-talet som svart och man och halvamerikan, men samtidigt är ju det charmen med fiktion: att man kan ge vilken karaktär som helst luft under vingarna. Kan man skriva en historia om en hund eller en utomjording utan att vara en själv kan man förhoppningsvis också klara av att skriva om motsatta könet. Men det störde mig ändå till en början.
Nu läser jag del 2, för jag vill såklart ha ett slut på den här röran som Martin Bennet dragits in i så fort som möjligt!