Mannen mellan väggarna - Emma Ångström

Wow, slutet på den här boken är helt... wow. 

 Mannen mellan väggarna av Emma Ångström - 3/5 stjärnor

Jag älskar att läsa s.k. "ungdomsromaner". Oftast rymmer de så mycket mer, och känns mer genomarbetade, än böcker riktade till vuxna. 

I Mannen mellan väggarna får vi bland annat följa 9-åriga Alva som hellre umgås med sin döda mormor än lekkamraterna i skolan. Vi får också följa den unga mannen med sin nyfödda dotter som tvingas vara hemma hela tiden eftersom hans fru arbetar och jobbar över och går ut med kollegorna istället för att hjälpa till hemma. Vi får följa Dagny, som bor ensam med sin hund och som förvisso sörjer att hon aldrig fick några barn, men ändå var den som själv tog beslutet att låta det bli så. Vi får också läsa om ensamstående mammor med döttrar i olika åldrar som finner stöd och trygghet hos varandra. Om Henry, som i ett sista försök att imponera på sina döttrar och sin före detta fru köper sig ett helt lägenhetskomplex och däri finner en mörk hemlighet. Helt enkelt en hel uppsjö av olika människor, av olika människoöden. Det som är så fint är att alla tillåts vara olika, och det innebär att alla inte är nöjda med sina livsöden, eller ens är lyckliga. Just i en ungdomsroman tycker jag att sådana perspektiv är extra viktiga, och extra vackra när de får komma fram i ljuset utan att skylas över eller försöka snyggas till, bara för att det är en yngre publik som är mottagare. Jag personligen föredrar så få huvudpersoner som möjligt – helst endast en, med jag-perspektiv – men i just den här historien ser jag det stora i att låta fler ta plats. Mer eller mindre hela höghuset får föra sin talan i Mannen mellan väggarna. 

Berättelsen är inte allt för speciell, men slutet höjer boken enormt. Jag vill inte avslöja för mycket, men att slutet ens tillåts vara som det är, är oslagbart. Och sjukt obehagligt. Många trådar i historien följs inte upp, vilket känns ganska retligt, men kanske behövs det inte? Allt får inte alltid ett svar. Vad har egentligen Alvas pappa gjort? Vem knackade i väggen? Vad ville mormor säga med sina tavlor? Vi får kanske aldrig veta. Och det finns något mäktigt i det.

Under läsandets gång lät det såhär:
19/7, sid 56, 16% läst: "Jag älskar att så många kvinnor tillåts ta plats i en ungdomsroman, och att flera helt skilda livsöden presenteras utan att skylas över eller försöka tonas ner. Alla är inte lyckliga, och har heller inte medlem för att påverka sin situation till det bättre."

19/7, sid 133, 38% läst: "Gosh, så många personer vi får följa! Har svårt för det. Vill helst ha så få huvudpersoner som möjligt, allra helst bara en med jag-perspektiv. I den här boken följer vi mer eller mindre hela höghuset och alla som bor där."

20/7, sid 157. 44% läst: "Alla drömmer så mycket drömmar hela tiden, som samtliga beskrivs. Jag är helt ointresserad av att läsa om folks drömmar, och även om dessa är skrivna för att "kusligt passa in" med kommande historia kan jag inte uppbåda tillräckligt med intresse för att ens skumma igenom dem."
Böcker, Svenska författare, Thriller, Young Adult | |
Upp