Läsning i april 2016


I vanlig ordning kände jag i början av månaden att läsningen gick trögt, men nu när jag ska sammanställa de senaste fyra veckornas läsning inser jag att det ändå blivit en del! Däremot har de böcker som jag tagit mig igenom under april inte varit några höjdare.. vilket är så otroligt tråkigt. Men! Två femstjärniga toppupplevelser till böcker har jag iallafall prickat in, och de båda kommer jag bära med mig i bokbagaget under lång tid framöver. Det är spännande, för de två böckerna har fått sitt betyg av helt olika anledningar. De jag pratar om är Femtio nyanser av honom och Dödssynden, som jag hellre vill kalla To Kill a Mockingbird. Fifty shades fick det höga betyget på grund av diskussionslusten den väckte i mig. Jag ville prata med alla om boken, och eftersom de flesta har en uppfattning om vad de tycker om den, så blev det många boksamtal. Jag funderade mycket under läsningens gång, över personligheter, kärlek, begär och relationer. Var gränser går och hur man som människa har rätt att bete sig. Jag funderade i feministiska banor, diskuterade manlighet, normer och patriarkatets inverkan på våra upplevelser kring lust och massa annat intressant och tankeväckande. Boken var helt fantastisk på det sättet, karaktärerna fastnade i mig och jag fick en otrolig book hangover när läsningen av Fifty shades var över. Jag beställde direkt hem del 2 och 3. Det är i mina ögon väl värt en femma. 

Jag gav också full pott till To Kill a Mockingbird. Den fick betyget av mer klassiska skäl: boken var helt enkelt magisk. Den var vacker, humoristisk, varm, oändligt sorglig och brinnande aktuell även idag. Attichus Finch kommer för alltid finnas med mig som en målbild över hur jag vill vara som förälder och hur jag vill och bör bete mig mot andra människor. Tänk att det var den enda boken som Harper Lee gav ut på över femtio år... Men skriver man en bok som Dödssynden så har man gjort sitt. Det är en bok som alla borde läsa. 

En annan klassiker som jag tog mig an i April var Peter Pan! Upplevelsen blev extra stark till tonerna av Ruth B's Lost boy - boken är i grund och botten väldigt sorglig i all sin barnsliga lekfullhet, och den sången sätter stämningen perfekt tycker jag. Peter Pan är inte alls så glättig och tuff som han beskrivs i Disneys filmatisering, han är en liten pojke som hela tiden glömmer bort de han träffat och det han varit med om, som hjälper döda barn över till ljuset på andra sidan så att de inte ska känna sig ensamma, och alltid för en pågående kamp mot piraterna hemma på ön som finns i alla barns fantastier: Neverland. 

Så till de mer besvikelseklingande betygen den här månaden... The Call of Cthulhu, en novell av H.P. Lovecraft som jag visserligen är glad att jag har läst då den väldigt ofta förekommer som referens i nutida skräckberättelser och fantasyböcker, men som inte var speciellt spännande eller läskig i sig. 2/5 satte jag på den. Samma för Vattnet drar av Madeleine Bäck, som jag hade hoppats på mer från. Men nej, boken var ganska uttjatad i karaktärsutbud, småstadsproblematik och språk, och jag fick inte alls den upplevelse jag hade förväntat mig. Istället störde jag mig på uppläsaren och var ganska otålig mot slutet. Även Magikerna av Lev Grossman som jag hade satt så höga förväntningar på kammade inte hem mer än en tvåa. Magikerna var så meningslös, så utan poäng, hotbild eller klar röd tråd, att det blev svårt att motivera sig att läsa vidare. När inte ens huvudkaraktären är intresserad av vad som händer med honom är det svårt att motivera mig som läsare att jag då ska bry mig. Jag blev otroligt besviken på att inte Magikerna var... mer. 

Slutligen min kanske största besvikelse den här månaden: älskade Bridget, som i Mad about the boy förvandlades från feministisk förebild till klassisk Marian Keyes-karaktär med humoristiska drag men inget vidare djup. Åh, VARFÖR var du tvungen att ta livet av Mark Darcy, Helen Fielding? Jag förlåter dig aldrig.
0 kommentarer