Läsning i september 2016

 
September bjöd på ett helt gäng titlar, varav den bästa utan konkurrens var Ready player one av Ernest Cline. Jag gillade det otroligt moderna som blandades med all retro, och hur vem som helst kan välja att vara vem som helst annan i en virtuell värld. Att Parzivals bästa vän hela tiden varit en svart, överviktig tjej till exempel, tyckte jag var fantastiskt. 

Jag läste också (om) den enligt mig bästa av alla Harry Potter-böcker - The Chamber of Secrets. Den var precis lika bra som den var första gången jag läste den, och att komma till Hogwarts är ju som att komma hem. Mindre bra var däremot Jenny Jägerfeldts Jag är ju så jävla easy going, och Lars Keplers Sandmannen. Båda lyssnade jag på som ljudbok och ingen av dem imponerade på mig, tråkigt nog. Ser Jenny Jägerfeldt överallt så hade hoppats att hon skulle leverera, men blev tyvärr besviken. Sandmannen var bara precis lika overklig och överbrutalt blodig som man kan förvänta sig av författarduon Kepler. Det har liksom spårat ur... rejält. 

Två stycken "Young adult"-böcker har jag hunnit med, båda ganska lika varandra när man tänker efter. Dels var det Unspoken av Sarah Rees Brennan, och dels läste jag Blodsmagi av Tessa Gratton. Båda handlar om tjejer som lär sig att de har speciella magiska gåvor, ganska mörka sådana - och hur de sedan måste använda dem för att överleva. I båda böckerna förekommer det också vackra män vid deras sida och trots att det låter (och antagligen även är) ganska cheesy så slukar jag det. Att huvudpersonen Kami i Unspoken är asiatisk tycker jag är extra kul, det är ganska ovanligt i västerländsk litteratur!

Slutligen varvade jag kalaset med en klassiker: 1984 av George Orwell. Den var skrämmande och obehaglig men tyvärr ganska tråkig och dyster. Är glad att jag har läst den, det känns som något man vill kunna säga att man har gjort, men jag kommer aldrig för mitt liv att läsa den igen.
0 kommentarer