Ready Player One - Ernest Cline

Om man bortser från hur svårt jag har att tänka mig att folk om femtio år fortfarande kommer vara helt BETUTTADE i 80-talet och allt vad det förde med sig i film-, spel- och musikväg (dvs inte en endaste kvinnlig regissör/musiker/skådespelare), så var det här en helt fenomenal bok. Wade lever i en framtida värld där internet har levlat upp och blivit en plattform kallad the Oasis, som är gratis för alla med nätverk att koppla upp sig mot. Bäst ter sig the Oasis om användaren har ett visir - tänk er Virtual Reality-glasögon - och så kallade haptiska handskar som får dig att känna allt du rör vid i den virtuella världen. ALLRA bäst ter sig the Oasis om du klär dig i en heltäckande, haptisk dräkt, som låter hela din kropp uppleva illusionen av att du faktiskt befinner dig i den värld som utspelar sig på din skärm. Wade gör det mesta i Oasis. Han går i skolan där, arbetar extra som kundtjänst där, och träffar sina vänner där. Den verkliga världen ger han inte mycket för. Där har han aldrig varit någon som gör intryck. Men i den virtuella världen, däremot, är han världskänd. Efter att han hittat den första nyckeln i James Hallidays världsberömda Hunt har nämligen hans avatar blivit något av en ikon. James Halliday är Wades världs motsvarighet till Bill Gates - som en av de som från början skapade the Oasis är han enormt rik, och enormt smart. När han dör lämnar han efter sig ett Oasis-quest, The Hunt, där vinnaren till sist kommer få ärva hela hans egendom, och även hans ägandeskap i the Oasis. Efter fyra år på jakt efter den första nyckeln står alla Oasis-användare handfallna. Tills så en dag, då Wade, eller snarare hans avatar Parzival, helt plötsligt knäcker den första gåtan. Och the Hunt är igång - på riktigt. 

Ready Player One av Ernest Cline - 5/5 stjärnor

Det jag gillade allra mest med Ready player one (förutom när Aech's identitet uppdagas) är att det här verkligen är trolig sci-fi. Det här skulle kunna vara en framtid vi går till mötes. Det här är en hårdvara som SKULLE kunna utvecklas. Med spel som No man sky, WoW och koncept som Oculus rift är det inte allt för otroligt. 
Det skulle nämligen kunna bli så fel med en virtuell värld som grundkoncept. Så.. overkligt. Ernest Cline gör dock inte misstaget att gå för långt. Han verkar veta vad han pratar om när han nämner kodningar, spelhack och buggar och förstår vilka möjligheter ett sånt här program skulle kunna ha - och dessutom vilka begränsningar som också skulle finnas. Han visar också att man kan skapa onda karaktärer likt Voldemort utan magi: de klarar sig fint med hjälp av en vinnarskalle, kapitalism och övervakningskameror. 

 
Jag rekommenderar Ready Player One till alla som någon gång spelat ett tv-spel alternativt varit ute på Internet. Det vill säga, i stort sett alla.
 
0 kommentarer