Prodigy och Champion, (Legend #2 och #3) - Marie Lu

Prodigy (Legend #2) - Marie Lu: Såhär några dagar efteråt är det svårt att minnas vad boken handlade om. Var tvungen att läsa sammanfattningen av den för att ens minnas? Kan visserligen bero på att jag nu läser den sista, och började direkt på den efter Prodigy så att jag säkert blandar ihop de två. Ganska jaha nähe iallafall.

 Prodigy av Marie Lu, 2/5 stjärnor

Champion (Legend, #3) - Marie Lu: Precis som med Hungerspelen och liknande böcker tenderar den här genren att utmynna i politiskt käbbel när det kommer till uppgörelsen, och Champion är inget undantag. Det är bara politiska intriger och småtjafs boken igenom, och jag hinner tröttna rätt rejält på allting långt innan sista sidorna siktas vid horisonten. Första boken i trilogin var bra, andra ok, sista tråkig. Hade i princip klarat mig utan den här.

Champion av Marie Lu, 2/5 stjärnor
 
Slutet är förresten vedervärdigt, spoilervarning: hur kan Day i ett land där de har information och uppkoppling pretty much på varenda yta (I SINA EGNA ÖGON) inte läsa en enda nyhetsartikel om June, eller få en enda fråga om henne? Att han skulle kunna ha 0 koll på henne i 10 år utan att någon annan ens tycker det är det minsta märkligt känns fullkomligt otroligt och gör att avslutningen känns helt ogenomtänkt. Inga tårar från min sida, ALLS: att June tar beslutet om att inte låta Day veta vad som hänt under de två år som han glömmer bort känns också som ett totalt egoistiskt beslut där hon försvårar hans återupphämtning och tillfriskning något extremt. Jag blev så sjukt provocerad av den töntiga "martyraktiga" uppoffringen, haha, att jag nog hade lagt ifrån mig boken om det inte var så att den redan var slut i och med det.
Bestsellers, Böcker, Young Adult | |
Upp