Tio över ett - Ann-Helén Laestadius
Tio över ett var en av årets, eller ja, förra årets, Augustprisvinnare. Den vann i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok, med motiveringen:
"I Kiruna ställer Maja klockan på tio över ett varje natt, lagom till de nattliga gruvsprängningarna. Hon måste kunna rädda familjen om det värsta skulle hända och allting rasar. Ann-Helén Laestadius ungdomsroman är en berättelse om att gå runt med en konstant rädsla för att tillvaron ska rämna. Det handlar om sorgen inför en bygd i förändring, om samhällsengagemang och kommunalpolitik, men också om nära vänskap och kärlek. Med driv i språket flätar Laestadius samman plats, politik och psykologi."
Jag letade egentligen efter Gutenberggalaxens nova på bibblan (boken som kammade hem kategorin Årets svenska fackbok), men den var utlånad och så dök Tio över ett upp framför mina ögon. Jag tänkte att ptja, varför inte, och lånade hem den.
Boken var seg i början, och jag hann bli trött på mig själv för att jag inte bara kan inse min egen ålder och läsa sådant som enligt rekommendationer faktiskt är riktat till mig och inte till yngre åldrar. Men så, ju längre in i boken jag kom, började den växa för mig. Jag kände med huvudpersonen Maja, började förstå hennes ångest och inse att det inte "bara" är en ungdomsbok - det är en bok. Som vilken annan som helst, och ålder är bara en siffra, rekommendationer är bara rekommendationer. I den här boken har vi mycket av det som hör de tidiga tonåren till. Känslorna är stora, humöret åker berg och dalbana och man kan älska någon utan att knappt veta vem det är. Man KAN det. Jag kastas tillbaka i mitt eget minne, till min egen uppväxt och de saker som jag ömmade för när jag var i samma ålder. Jag förstår Majas kompis Julia som känner sig undanskuffad - jag hade kompisar som reagerade PRECIS lika dant, och jag förstår Maja, för när man har så mycket känslor finns det inte tid så att det räcker till för att alla känslor ska kunna explodera så som man egentligen vill. Djup ångest och extremt stark kärlek. Och både djupt och vackert.
(Okej, den här boken läste jag under förra året (i december) men hade inte lust eller ork att blogga om den då. Har alltså inte läst den i år, obs, men vill inte att den ska glömmas bort bara pga min lathet.)