Legend (Legend, #1) - Marie Lu

Legend är den första boken på länge som jag totally binge-läste klart i ett sträck under en kväll, vilket såklart måste sägas vara ett bra betyg. Det är alltid något speciellt med en berättelse som man upplever intensivt och i ett svep - det blir nästan filmiskt.

Legend av Marie Lu, 4/5 stjärnor. Så extremt ful layout och typsnittsdesign boken igenom btw.

Boken har många tydliga influenser, kanske framförallt 1984 (no shit) och (lite mer oväntat) Death note? Kanske har Lu inte alls inspirerats av den japanska mangan, men jag känner starka likheter med the struggle mellan Light och L, som ju båda är extremt smarta och där L (som representerar polisstyrkan) försöker sätta dit Light (som kanske mer står för rättvisa även om han inte räds att döda). I Legend är det istället två underbarn som står för underhållningen. Dels är det June, som är den enda i Republiken som presterat högsta poäng på sin Prövning och därför går igenom en militärutbildning av högsta klass fler år för tidigt. Dels handlar det om Day, den ökände rebellen som lever i slummen och lever efter devisen "att ta från de rika och ge till de fattiga, och gärna spränga lite grejer på vägen ut". Omständigheterna leder till att June sätts på uppdraget att spåra Day, och deras vägar korsas. 

Sällskap i sängen under sträckläsningen <3
 
Boken är skriven i jagform, och de båda huvudkaraktärerna turas om att kapitelvis berätta om bokens skeenden. Det gillar jag, jag-form är min favorit och det är kul att få uppleva olika händelser ur olika perspektiv och med olika syn på det som sker. Gillar också att det tidigt klargörs att de är attraherade av varandra, men inte så mycket mer. Det vore nice att kyssas, men kanske en annan gång, typ. Jag är way över drypande kärleksdravel. Vill gärna ha kärlek men inte på ett konstlat eller forcerat sätt. Tycker det som sker mellan Day och June känns trovärdigt och kan känna igen mig i tankegångarna. Sen att det börjar likna ett sånt där urtråkigt triangeldrama när Thomas börjar blanda sig i sänker förstås betyget lite, men om jag tolkar Junes känslor rätt så hör hon den stora varningstrumman som drar igång varje gång mansgrisen aka "beskyddaren" aka "jag-vill-äga-kvinnor-som-husdjur"-snubben Thomas är i närheten och håller sig fortsättningsvis på beskyddande avstånd.
1 kommentar
Anna

HUND! Alltså Omg, så gullig!!! Mvh älskar cavalierer. Och ja, det är bara pga hund jag kommenterar. Men jag håller med dig ang boken också. Heh. :)

Svar: Haha jaa, det är min hjärteras också <3 Idag fyller han 8 år!
amanda.