Begynnelse - Dan Brown

Pierre läste ut den här på två dagar. För mig tog det nästan en månad. Den kändes oändlig! En blandning av att vara en bok där de aldrig kommer till SAK (jäkla tjat om var vi kommer ifrån och vart vi ska, I get it att det är hans upptäckt men PLEASE), där det liksom inte händer något spännande alls (de symboler Langdon ”löser” är en poesirad, missförstånd av symboler som han inte ser ordentligt samt em FedEx-symbol. I mean come on...) och där slutet redan är en klassiker i AI-sammanhang. Kolla på Illuminae, Detroit: Become Human osv osv... Förutsägbart med andra ord!

 
Tänker dock på att man har sjukt höga krav på Dan Brown. Tänk om han INTE skrivit Da Vinci-koden, Änglar och Demoner och Den förlorade symbolen (mina tre bästa av hans böcker). Ponera att detta var hans debut. Tror man hade tyckt annorlunda om den då, att den varit ”bättre” då än vad man tycker nu. Eftersom man vet vad han varit kapabel till innan. Måste vara tungt att ha det över axlarna, men också häftigt att man kunnat höja ribban så pass! 2/5.
Bestsellers, Besvikelser, Böcker, Sci-Fi, Thriller | | Kommentera |

The Leaving - Tara Altebrando

 
Jag saknade bättre beskrivna miljöer. Jag kom aldrig riktigt in i omgivningarna, fick ingen klar bild av hur områdena såg ut och hade då svårt att bilda mig en uppfattning om förutsättningarna för alla som boken involverar. Jag hade helt enkelt velat ha lite mer bredd och djup och lite färre cliff hangers. 

Storyn var bra och intressant, men jag kan känna att det löste sig lite för ”lätt”. Fick vi någonsin någon förklaring? Jag vill också veta HUR detta skulle kunna ha gått till rent tekniskt och vetenskapligt. Det kändes som att många trådar löstes upp i ingenting eller tappades bort på vägen. 

Lättläst och spännande men lite tom, är känslan efter att boken är avslutad.

The Leaving av Tara Altebrando, 3/5 stjärnor.
Böcker, Sci-Fi, Young Adult | | Kommentera |

Flickan med gåvorna - M.R. Carey

Jösses, vilken bok. Jag ville inte lägga den ifrån mig, och ville samtidigt att den aldrig skulle ta slut. Den innehåller inte ett enda onödigt stycke, ingen mening känns överflödig och språket flyter på så förbaskat bra. Hela läsningen var ren och skär njutning. WOW.
 
 
Melanie går i skolan varje vardag precis som vilket barn som helst. Hon lär sig om geografi, matematik och grekisk mytologi och får full pott på proven. Hon har favoritlärare och de hon tycker sämre om, och om nätterna går hon och lägger sig på sitt rum i sin säng och längtar efter nästa skoldag. Där slutar dock likheterna med andra barn. Andra vanliga barn. För Melanies rum är en cell, på en militärbas, och hennes klasskamrater blir liksom hon själv inrullade i klassrummet fastbundna i rullstolar så att de inte ska kunna skada någon i sin omgivning. Eller sig själva.

En dag blir militärbasen attackerad och Melanie, tillsammans med en blandning av de människor hon tycker allra mest och minst om i sin lilla bubbla till värld, måste fly ut i en rå verklighet där kampen för överlevnad är det mest primära. Vad har hänt med världen? Var är mänskligheten på väg? Kan Melanie på något sätt hjälpa till att stoppa det som sker?

Historien som berättas ger mig både andnöd och hjärtsnörp, och bidrar till lika mycket fascination som rädsla. Själva idén med sporer och svampar som spridning för zombieapokalypsen är visserligen inte någonting nytt. Framförallt tänker jag på the Last of Us, tv-spelet som fått så otroligt bra recensioner (men som jag inte gillar nämnvärt), och som släpptes för rätt många år sedan nu. Även där är det sporer från svampar som är problemet, och en liten flicka som är nyckeln till svaret på gåtan om vad mänskligheten kan göra för att rädda sig från undergång. Eventuellt inte göra. Att placera in zombies i mänsklig kontext gjordes tidigare i Warm bodies, och slutet får mig att tänka på uppgörelsen i Metro 2033. Men trots att boken kanske inte vinner ny mark på dessa plan är det en fullpoängare i sin helhet. Ingen har berättat om apokalypsen på det här sättet tidigare. Aldrig har en liten flicka varit så älskvärd och så livsfarlig på samma gång. Och de andra karaktärerna, var och en, är underbara på sitt eget sätt. Jag köper dr Caldwells sätt rakt av, jag tvivlar inte en sekund på att det finns folk med den sortens hjärna. Och vem är monstret, egentligen? Samtidigt är dr Caldwell inte ond. Det är inte de hungriga heller, eller barnen i städerna. Ingenting i boken är svart eller vitt. Allt är grått, likt sporerna från Ophiocordyses Unilateralis. LÄS.
 
 Flickan med gåvorna av M.R. Carey, 5/5 stjärnor.
Böcker, Favoriter, Femstjärnigt, Postapokalyps, Sci-Fi | | Kommentera |
Upp