Skuggfärd - Magnus Engström

Yvonne inleder med att berätta att hennes pojkvän sedan fyra månader, Frank, varit borta i flera dagar och att hon börjar bli orolig. En natt går hon i sömnen och skriver ner en vägbeskrivning åt sig själv, som hon sedan är för nyfiken för att inte undersöka. Sedan börjar en irrfärd efter Frank, blandat med flykt undan tre galningar som av oklar anledning (iallafall inledningsvis) gör allt för att ha ihjäl henne.

Tyvärr kan jag inte ge den här berättelsen fler än en stjärna i betyg. Historien är medioker och konstig. Jag förstår inte nödvändigheten i att placera händelserna i ett framtidsuniversum - det rör bara till saker och ting. Jag tycker att Engström sätter käppar i hjulet för sig själv genom att göra så. Det väcker bara frågor utan svar; vad i berättelsen är det egentligen som stärks av att det inte är nutid? Allt viktigt - digitalt minne, bilar, boende och husdjur - är saker vi har idag. Meddelandena som Yvonne får av Frank skriver hon med vanlig penna, marmelad och blod. Även det saker vi har redan nu.

Framförallt är det dock dialogen som är bedrövlig. Nedan följer ett exempel.

De tre galningarna har tagit fast Yvonne.

Galning: Hej svejs!
Yvonne: Öh... och vilka är ni?
Galning: Ja... vi? Du can kalla oss.. Pix, Pax och Pox! (de bryter på flera olika språk, även det av oklar anledning. Kanske för att verka mystiska och tydligt markera dem som "annorlunda")
Yvonne: Är det ni som har... H-han är... Har ni...?
Galning: Avlivat..? Honom..? Frank? Ja. Det gjorde vi. Ursäkta då! Blev du ledsen?
Yvonne: Fuck! Era äckliga sjukhuven! Varför!? Berätta!
 
[...]
 
Yvonne: Från andra sidan..?! Eh.. Jaha! Ska jag tro på det!? Har ni något... bevis?
Galning: Naturligtvis. Men vi har inte riktigt time att visa.

Och så vidare. Riktigt bedrövligt, alltså. Ungefär på den nivån jag skrev dialog i mellanstadiet. Och då var jag inget vidare på dialog. Alls.

Bilderna i serien är däremot riktigt bra. Så mitt tips till Engström får bli: låt någon annan sköta manus och historia nästa gång, så står du för illustrationerna.

 

Betyg: 1/5.

Begynnelse - Dan Brown

Pierre läste ut den här på två dagar. För mig tog det nästan en månad. Den kändes oändlig! En blandning av att vara en bok där de aldrig kommer till SAK (jäkla tjat om var vi kommer ifrån och vart vi ska, I get it att det är hans upptäckt men PLEASE), där det liksom inte händer något spännande alls (de symboler Langdon ”löser” är en poesirad, missförstånd av symboler som han inte ser ordentligt samt em FedEx-symbol. I mean come on...) och där slutet redan är en klassiker i AI-sammanhang. Kolla på Illuminae, Detroit: Become Human osv osv... Förutsägbart med andra ord!

 
Tänker dock på att man har sjukt höga krav på Dan Brown. Tänk om han INTE skrivit Da Vinci-koden, Änglar och Demoner och Den förlorade symbolen (mina tre bästa av hans böcker). Ponera att detta var hans debut. Tror man hade tyckt annorlunda om den då, att den varit ”bättre” då än vad man tycker nu. Eftersom man vet vad han varit kapabel till innan. Måste vara tungt att ha det över axlarna, men också häftigt att man kunnat höja ribban så pass! 2/5.
Bestsellers, Besvikelser, Böcker, Sci-Fi, Thriller | | Kommentera |

The Leaving - Tara Altebrando

 
Jag saknade bättre beskrivna miljöer. Jag kom aldrig riktigt in i omgivningarna, fick ingen klar bild av hur områdena såg ut och hade då svårt att bilda mig en uppfattning om förutsättningarna för alla som boken involverar. Jag hade helt enkelt velat ha lite mer bredd och djup och lite färre cliff hangers. 

Storyn var bra och intressant, men jag kan känna att det löste sig lite för ”lätt”. Fick vi någonsin någon förklaring? Jag vill också veta HUR detta skulle kunna ha gått till rent tekniskt och vetenskapligt. Det kändes som att många trådar löstes upp i ingenting eller tappades bort på vägen. 

Lättläst och spännande men lite tom, är känslan efter att boken är avslutad.

The Leaving av Tara Altebrando, 3/5 stjärnor.
Böcker, Sci-Fi, Young Adult | | Kommentera |
Upp