Öppnas i händelse av min död - Liane Moriarty
Boken var egentligen varken bra eller dålig, varken spännande eller avslagen. Det hände helt enkelt inte så mycket, men på ett relativt intressant sätt. Vi får följa tre australienska kvinnor, som alla tre bär på sina egna personliga tragedier. Rachels dotter mördades som ung, och mördaren går fortfarande fri. Tess man och bästa vän erkänner att de blivit kära i varandra och föreslår att de alla tre ska flytta ihop in i Tess hus. Och Cecilia hittar ett brev från sin man, märkt med meningen "Öppnas i händelse av min död"...
Det är först ganska långt in i handlingen som det börjar hända saker. Det tar ett tag innan vi förstår vad de här tre kvinnorna eventuellt skulle kunna ha med varandra att göra. Och det är först mer än hälften in i boken som det där förbannade brevet öppnas, brevet som faktiskt namngett hela den svenska utgåvan av boken (och därför ger oss som läsare en illusion om att det är ganska viktigt) På engelska heter boken istället The Husband's Secret, vilket tar udden lite mer av själva brevet i sig, och lägger mer fokus på mannen (eller männen?) och dennes märkliga beteende istället.
Tyvärr blir boken lite väl mycket en berättelse om tre kvinnor och deras bäbisar till män som måste nursas och tas om hand, tröstas och vaggas till sömn. För männen är pinsamt dåliga på att hantera sina egna tillkortakommanden. Det är kvinnorna och hela tiden kvinnorna som måste ta ansvar för det som männen gör, oavsett om de begår brott eller blir kära i andra. Och det är så tröttsaaaaaamt.
Precis som i Kvinnan på tåget är också det enda kvinnorna tänker på barn, män och äktenskap,och fungerar inte dessa tre saker fungerar inte kvinnorna. Är vi så simpla? Har vi INGENTING annat som skulle kunna göra våra liv och våra personligheter intressanta? Jag blir så sorgsen av den här typen av personporträtt. Sorgsen och fundersam. Är jag helt felaktigt skapt som inte tycker att de tre sakerna är speciellt intressanta? Alls?
Nåväl. Uppläsaren är fantastisk -Kersin Andersson, som också läste in Dödssynden som jag ju älskade. Boken passade som ljudbok och var underhållande, men inte så mycket mer.
Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty (coolaste efternamnet) - 2/5 stjärnor
Det är först ganska långt in i handlingen som det börjar hända saker. Det tar ett tag innan vi förstår vad de här tre kvinnorna eventuellt skulle kunna ha med varandra att göra. Och det är först mer än hälften in i boken som det där förbannade brevet öppnas, brevet som faktiskt namngett hela den svenska utgåvan av boken (och därför ger oss som läsare en illusion om att det är ganska viktigt) På engelska heter boken istället The Husband's Secret, vilket tar udden lite mer av själva brevet i sig, och lägger mer fokus på mannen (eller männen?) och dennes märkliga beteende istället.
Tyvärr blir boken lite väl mycket en berättelse om tre kvinnor och deras bäbisar till män som måste nursas och tas om hand, tröstas och vaggas till sömn. För männen är pinsamt dåliga på att hantera sina egna tillkortakommanden. Det är kvinnorna och hela tiden kvinnorna som måste ta ansvar för det som männen gör, oavsett om de begår brott eller blir kära i andra. Och det är så tröttsaaaaaamt.
Precis som i Kvinnan på tåget är också det enda kvinnorna tänker på barn, män och äktenskap,och fungerar inte dessa tre saker fungerar inte kvinnorna. Är vi så simpla? Har vi INGENTING annat som skulle kunna göra våra liv och våra personligheter intressanta? Jag blir så sorgsen av den här typen av personporträtt. Sorgsen och fundersam. Är jag helt felaktigt skapt som inte tycker att de tre sakerna är speciellt intressanta? Alls?
Nåväl. Uppläsaren är fantastisk -Kersin Andersson, som också läste in Dödssynden som jag ju älskade. Boken passade som ljudbok och var underhållande, men inte så mycket mer.