Hemsökelsen på Hill House - Shirley Jackson

Jag blir inte klok på den här boken! Jag både älskar läsningen och blir lite snopen av den, som att jag hade hoppats på mer. Eleanor är en spännande karaktär: hon är oberäknelig och inte alltid ärlig. Hon åker till Hill House för att delta i en vetenskaplig undersökning av det hemsökta huset, i egenskap av att ha upptäckt övernaturliga fenomen som barn. Där finner hos också Theodora, en ung kvinna med något som liknar telepatiska kunskaper, och Luke, arvingen till huset. Ansvarig för undersökningen är Dr Montague, som också är den äldsta i sällskapet och kanske den mest stabile under de kommande nätterna. Alla är således helt medvetna om Huset Hill och dess hemsökthet, så däri klingar inte obehaget. Snarare är det hur de olika karaktärerna påverkas av huset och det som händer, som är det riktigt obehagliga. Från och till är det riktig Alice i Underlandet-stämning, man får en känsla av att de sitter vid the Mad Hatters bord och diskuterar över en kopp te. 
 
Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House får 3/5 stjärnor.

Jag hade hoppats att jag skulle bli mer skrämd. Samtidigt känner jag ett lugn och en tacksamhet över att doktorn är så pragmatisk, och att den lilla gruppen oftast skojar bort det som händer, utan att ignorera eller nonchalera farorna. Jag gillar liksom formen som skräcken och obehaget presenteras, med medvetna karaktärer snarare än de som helt omedvetna kommer till ett hus som visar sig vara hemsökt och hur det liksom går upp för dem mer och mer. Jag har trots allt ändå svårt att förstå hur eller varför de stannar kvar - kanske har det med husets förbannelse att göra. För är huset tomt? Är det huset själv som är ont, eller finns det en eller flera närvaro(r?) i huset?

Bra, men inte SÅ bra som jag hade önskat. Den lyckades förvisso ge mig mardrömmar. Men jag hade velat att den var så obehaglig att jag inte ens vågade läsa den när mörkret fallit, eller sova med lampan släckt.
Upp