Beatrice och hennes fyra vänner kör hem en blöt kväll från en fest, krockar med en mötande bil... och dör. Eller ja, nästan. Helt plötsligt vaknar de upp i den stora villan på landet där de mötts upp tidigare under kvällen, och får reda på att de befinner sig i The Neverworld Wake: ett sorts mellanland inbetween liv och död. Endast en av dem kommer kunna ta sig tillbaka till livet, de andra kommer att dö och vad som händer då döljs i skuggor. För att bestämma vem som ska få överleva måste de alla rösta, och alla måste rösta enväldigt på samma person. Röstar de olika fortsätter deras liv i Neverworld wake, egentligen i evighet. Och eftersom de inte kan enas (alla röstar på sig själva) blir det en lång evighet att spendera i villan på landet...
Som extra krydda på den konstiga stämningen i The Neverworld Wake har även de fem upplevt ett dödsfall i sin lilla vänskapskrets. Det innebär att ingen litar på de andra, för alla verkar ljuga om någonting. Det här försvårar också såklart röstningen.
Konceptet i boken var spännande och utmanande för tanken. Jag tycker Pessl lyckades med att beskriva det klaustrofobiska i att uppleva samma dag om och om igen, att ha oändligt med tid men inget mål och ingen drivkraft. Själva tidhoppandet blev dock lite för mycket. Där kände jag någon form av otillräcklighet, det kändes inte ordentligt beskrivet och genomtänkt för att fungera vilket gjorde så att fjärde väggen föll då och då för mig. Jag började tänka mer på skrivprocessen bakom och varför inte den tanken bearbetats mer, snarare än på segmenten i boken.
Boken var intensiv och lagom underhållande, men inget direkt speciellt. Inte alls i klass med Pessls Nattfilm som var så sjuuuuukt bra. Ska ni läsa endast en bok av henne, läs den 😍
3/5 på denna.