Möss och människor - John Steinbeck

Jag älskar när man tar beslutet att äntligen läsa en klassiker som man haft på hyllan i urminnes tider, och den sedan visar sig vara suverän. Så är det ofta, inte alltid, men ofta, och så var det även den här gången. Eller, jag har Möss och människor i hyllan uppe vid sängen, men jag valde att klicka igång den på Storytel och det var nog det bästa jag kunde göra. Tror inte min upplevelse hade kunnat bli bättre, för den var så otroligt bra inläst. Helge Skoog var det som rattade inläsningen och helsinki vad han gjorde det bra!

 
Vi får följa George, en kort liten man i slokhatt och rapp käft, och hans följeslagare Lennie, som är storväxt i kroppen men inte så snabb i knoppen. De har precis fått en ny anställning när boken tar sin början, och Lennie blir uppläxad av George för att ha klantat till det förra gången. Den här gången får han lova att hålla sig i skinnet. Gör han det, ska han få ha ansvar för kaninerna på gården som de ska skaffa tillsammans i framtiden när de har samlat ihop tillräckligt med pengar. Sköter han sig, ska han få ge kaninerna hö medans George jobbar på fälten. Det är deras dröm och det som motiverar dem att åter starta om på en ny arbetsplats.
 
Men även om George tar alla möjliga säkerhetsrisker med Lennie, bor det på gården en liten elak man som likt Percy i The Green Mile inte kan hålla sig från att jävlas med Lennie. Redan första dagen får vi en föraning om att saker och ting kanske inte kommer sluta så smooth som George och Lennie planerat, hur mycket de än håller sig i skinnet. Eller kommer de klara att samla ihop till sitt drömhem?
 
Spoiler alert men ja, det slutar i tårar. Suck att det inte bara kan få gå bra någon gång och att inte snällhet bara kan betala sig. Men vilka underbara personporträtt på de få sidorna. George, Slim, Candy, Crooks... Vilka underbar karaktärer. Vad många sorgliga människoöden.
 
Minus för att Curleys fru inte ens får ett namn, även om hon har en väldigt viktig roll i historien. Och lite minus även för kvinnohatet som Candy får ge ord för när olyckan har inträffat, victim blaming de luxe. Jag förstår hans uppgivenhet, det är klart. Men hade jag fått bestämma eller skriva om boken hade jag låtit det vara Curley eller någon annan man som blev dödad och inte en kvinna. Hundvalpar och kvinnor, lite sak samma om man ska tolka boken rätt. Namnlösa och lätta att göra sig av med. Men jag väljer att se förbi det, det är 1937 for god's sake och jag ska väl vara glad att en kvinna ens får vara med.
 
5 stjärnor definitivt, extra plus i kanten för Helge Skoogs uppläsning (men kör den på 1,25 gånger hastigheten, då blev det perrrrrrfekt). Puss!
Allmänt | | Kommentera |
Upp