Children of Blood and Bone: Solstenen - Tomi Adayemi
Jag vill ge boken högre betyg än en ynka etta, det smärtar mig att sätta så lågt. Författaren beskriver själv hur boken kom till: i den desperata känslan av att vara svart i en värld och ett land där svarta barn, män och kvinnor skjuts ihjäl dagligen på oklara grunder av en polismakt som inte tar ansvar för sina handlingar. Men bokens story, karaktärer och plot är alldeles för onitressanta för att betyget ska kunna bli något annat, hur good the cause än är. Och att vi inte ens får ett slut utan en väldigt oklar cliff hanger är rent oförskämt. Här har jag envist kämpat på och läst den hör bedrövliga boken i nästan EN MÅNAD och så får jag inte ens veta hur det går? Snålt.
De fyra ungdomar som boken handlar om är dessutom så lika varandra att det hade räckt med två. Tjejerna är rakt igenom goda och gör ingenting annat än uppoffringar för alla runt omkring sig. Det är knappt trovärdigt och ganska tråkigt, plus att de inte sticker ut någon av dem. De blir kära i varandras bröder och bröderna är skithögar och mansbebisar som jag knappt ens orkar diskutera. Se kommentarerna jag gjorde under läsandets gång.
Nej, den här boken var ingenting jag kan rekommendera, förutom att den förstås är en av väldigt få böcker jag läst som endast handlar om svarta karaktärer. Det är sjukt när man tänker efter. Och det är därför jag mår dåligt när jag sänker boken så lågt.. men tyvärr. Storymässigt höll det inte för mig.
1/5 i stjärnor. Bemöda er inte.