Central Park - Guillaume Musso
Vilken inledning! Bam! sa det, så var storyn igång. Och sen var det motorväg hela boken igenom!
Alice, en fransk polis, och Gabriel, en amerikansk jazzpianist, vaknar ihopkedjade på en bänk i Central Park. Kvällen innan befann de sig i Europa, fast i olika länder. Båda saknar de alla sina tillhörigheter, förutom kläderna de har på sig, en pistol, och en lapp med en märklig kod. Hur hamnade de här? Och varifrån kommer blodet på Alices skjorta?
Här var det spänning från första sidan, lätt- och snabbläst på ett sätt som var perfekt för den här typen av bok. Högt tempo och opålitliga karaktärer, snabba svängar och ständigt nya frågetecken så fort ett rätats ut. Jag hade lite svårt för den ibland tjafsiga dialogen som till stor del består av utrop och en aldrig sinande mängd utropstecken. Men en bit in i boken känns den okej, och jag vänjer mig vid den bitska polis Schäfer och hennes fastkedjade kompanjon. Och trots det höga tempot stannar boken upp i tillbakablickar ibland, vilket ger djup till karaktärerna och till viss del förklarar den orimligt bitska tonen hos vår protagonist.
SPOILER: Slutet är inte riktigt så oväntat som det hade varit om jag inte läst Patient 67. Nu känns det lite som en rip-off på Lehanes mästerverk, men jag blir ändå förvånad för I didn't see it coming. SLUT PÅ SPOILER.
Verkligen en bok för dig som gillar att kunna avsluta böcker samma dag som du började (med den här är det nästan omöjligt att göra något annat!), som gillar psykologisk spänning och högt tempo. Rekommenderar starkt till sommarläsningen på stranden eller i en fåtölj en regnig dag.