The Golden Compass - Philip Pullman
Den här boken bevisar så bra varför young adult och ungdomsfantasy är den allra bästa av genrer, och att en bok kan tilltala flera olika åldrar - utan att behöva vara ett dugg barnslig eller simpel.
The Golden Compass handlar om Lyra, en 12-årig flicka som föräldralös vuxit upp på ett universitet, där hon blivit uppfostrad av de olika Lärda männen, men framförallt av de som jobbar i köket och de som städar på skolan. När det uppdagas vad hon kan, och vad hon är kapabel till, kastas hon dock in i ett äventyr hon aldrig skulle kunna drömma om, där hon med ett barns krafter tvingas utmana de vuxna och de bestämmelser som satts upp runt henne.
I Lyras värld, som är en parallellvärld till den vi känner som vår egen, föds alla människor med en deamon, en djurliknande varelse som följer dig från din födelse till din död och är din bästa vän, din själ. Ett vinstdrivande företag som sprungit fram ur den kyrkliga rörelsen börjar experimentera med det band som knyter människor till deras deamons - och gör laboratorieexperiment där de söker skilja människa och deamon åt. Detta skulle kunna jämföras med att i vår värld försöka skilja ett huvud från en kropp och sedan få kroppen att fortsätta leva: experimenten är extremt ohumana och lockar fram en enorm skräck bland barnen som förs bort för att bli testobjekt. Lyras vän Roger försvinner en dag, och Lyra misstänker direkt att han bortförd för att bli "beskuren", frånskuren från sin själ, sin deamon. Hon måste göra allt i sin makt för att finna Roger, och de andra barnen, innan det är för sent.
Trots att Lyra är så ung känns det aldrig barnsligt, eller fjantigt. Hon är naiv i sitt sätt att tänka och handla, men på ett rimligt sätt. Hon är också en naturlig ledare och duktig på att komma på idéer och styra folk dit hon vill, och även den egenskapen är helt perfekt för hennes karaktär och ålder.
Boken beskriver många vuxnas ofattbara ondska - de experimenterar på barn för egen vinnings skull och för "mänsklighetens bästa", och gömmer sig bakom lögner och världsordningar - och barns oförståelse inför detta. Vilka övertramp vuxna människor kan göra sig skyldig till så enkelt, genom barns blinda förlitelse på att de vuxna alltid vet bäst.
Boken är helt underbar på så många plan, och minst lika sorglig och ögonöppnande. Kärleken som beskrivs är så stark, och det är inte kärlek mellan två älskande personer: utan ett barns intensiva kärlek till världen runt omkring, till djur och till de ting som behandlar dem väl. Lyras band till panserbjornen Iorek är tillexempel alldeles hjärtskärande vackert. Samma gäller beskrivningen av det självklara bandet till Pantalaimon, hennes deamon. Wow!
The Golden Compass handlar om Lyra, en 12-årig flicka som föräldralös vuxit upp på ett universitet, där hon blivit uppfostrad av de olika Lärda männen, men framförallt av de som jobbar i köket och de som städar på skolan. När det uppdagas vad hon kan, och vad hon är kapabel till, kastas hon dock in i ett äventyr hon aldrig skulle kunna drömma om, där hon med ett barns krafter tvingas utmana de vuxna och de bestämmelser som satts upp runt henne.
I Lyras värld, som är en parallellvärld till den vi känner som vår egen, föds alla människor med en deamon, en djurliknande varelse som följer dig från din födelse till din död och är din bästa vän, din själ. Ett vinstdrivande företag som sprungit fram ur den kyrkliga rörelsen börjar experimentera med det band som knyter människor till deras deamons - och gör laboratorieexperiment där de söker skilja människa och deamon åt. Detta skulle kunna jämföras med att i vår värld försöka skilja ett huvud från en kropp och sedan få kroppen att fortsätta leva: experimenten är extremt ohumana och lockar fram en enorm skräck bland barnen som förs bort för att bli testobjekt. Lyras vän Roger försvinner en dag, och Lyra misstänker direkt att han bortförd för att bli "beskuren", frånskuren från sin själ, sin deamon. Hon måste göra allt i sin makt för att finna Roger, och de andra barnen, innan det är för sent.
The Golden Compass av Philip Pullman - 5/5 stjärnor
Trots att Lyra är så ung känns det aldrig barnsligt, eller fjantigt. Hon är naiv i sitt sätt att tänka och handla, men på ett rimligt sätt. Hon är också en naturlig ledare och duktig på att komma på idéer och styra folk dit hon vill, och även den egenskapen är helt perfekt för hennes karaktär och ålder.
Boken beskriver många vuxnas ofattbara ondska - de experimenterar på barn för egen vinnings skull och för "mänsklighetens bästa", och gömmer sig bakom lögner och världsordningar - och barns oförståelse inför detta. Vilka övertramp vuxna människor kan göra sig skyldig till så enkelt, genom barns blinda förlitelse på att de vuxna alltid vet bäst.
Boken är helt underbar på så många plan, och minst lika sorglig och ögonöppnande. Kärleken som beskrivs är så stark, och det är inte kärlek mellan två älskande personer: utan ett barns intensiva kärlek till världen runt omkring, till djur och till de ting som behandlar dem väl. Lyras band till panserbjornen Iorek är tillexempel alldeles hjärtskärande vackert. Samma gäller beskrivningen av det självklara bandet till Pantalaimon, hennes deamon. Wow!
En riktig favorit som jag nog måste ta och läsa om snart!
Länkar till din blogg från mig förresten! :)