Damernas detektivbyrå - Alexander McCall Smith

Tyckte rent instinktivt att det kändes märkligt att en vit, till synes västerländsk, man skulle skriva en bok om en svart kvinna i Botswana. Efter att ha rådfrågat google fick jag reda på att Alexander McCall Smith föddes i Zimbabwe, vilket reder ut saker och ting någotsånär. Kanske är det bättre att jag läser om en svart kvinna som en vit man har skrivit om, än om inga botswanier alls, men jag ser ju allra helst att svarta kvinnor får skriva om sig själva och att det är de böckerna som får den främsta spridningen. 

Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith, 2/5 stjärnor.
 
Jag har som sagt inte läst om Botswana tidigare, men efter att ha läst den här boken har jag förstått att landet har förskräcklig (rent vidrig) kvinnosyn, ganska korkade invånare och giftiga ormar. Det är nästan så att jag hoppas att författaren har hittat på och är fördomsfull själv. Boken var lättläst och väldigt lättsmält, utan egentliga faror, allvarliga deckarmysterier eller problem överhuvudtaget. Ganska mycket jaha nähe över läsupplevelsen, samtidigt som den ändå var underhållande och trevlig. Läste i samband med googlingen om att det finns ytterligare 14 böcker på svenska. Har dock svårt att inbringa någon form av sug efter att läsa alla dem.
Böcker, Deckare | | Kommentera |

Steglitsan - Donna Tartt

Det var en lång bok, som har tagit lång tid att ta sig igenom. Fördelen med böcker som tar längre tid är att man hinner lära känna karaktärerna på ett alldeles speciellt sätt. I Steglitsan var det många karaktärer som växte i och med antalet sidor. Theo, Hobie, Theos mamma, Boris... till och med Theos pappa växte som karaktär och var inte rakt igenom svart eller vit. Också en alkoholist har sina gråskalor. 

Steglitsan av Donna Tartt, 4/5 stjärnor. 
 
Jag måste säga att mina förväntningar var väldigt höga, och att de tyvärr inte uppfylldes till fullo. Det är så många som lovprisat boken att jag hade förväntat mig så mycket mer. Kanske är det orättvist mot boken att döma den mot vad andra har sagt, men jag kan inte låta bli att känna mig lite besviken. Jag älskade mystiken i Den hemliga historien, det som lågt dolt och förblev magiskt mytologiskt. I Den lille vännen var det istället den amerikanska landsbygden som trollband mig. I Steglitsan blir det lite väl mycket personlig misär och nedstämdhet för min smak. Theo är relativt svår att fatta sympati för och det var tungt att därför "tvingas" umgås med honom under nästan 800 tidningstunna sidor. När Boris dök upp i bilden suddades det tråkiga ut, och pojkarnas relation var en dröm att läsa om - destruktiviteten till trots. Men när det var dags för Theo att börja om på ny kula i New York var det återigen lite tomt att lämnas ensam med honom. Jag gillar mer de karaktärer som rör sig i Theos närhet än Theo själv, om man får säga så. 

Trots sin längd var boken lättläst. Den var liksom inte tung i läsningen. När jag väl satte mig med den plöjde jag ganska många sidor åt gången, det var fint flyt i språket och en väldigt noggrann och bra översättning. Det är väl historien i sig som inte riktigt når ända fram. Jag är åtminstone glad att jag äntligen har läst boken, den hade stått på min att läsa-lista allt för länge. Skönt att vara ute på andra sidan och ha berättelsen inom mig!

Bokserier - underbart och förskräckligt på samma gång

Bokserier. När en bok bara är starten på en trilogi, eller följs av ännu fler böcker. Jag både hatar det och älskar det. Hatar för att man vet att det inte kommer vara slut när jag kommer till sista sidan. Älskar dem av samma anledning (förutsatt att det är en bra första del - annars är det en fasa). Jag är nog inte ensam om att ha samlat på mig en hel del bokserier, där jag bara har läst första delen. Min förhoppning är att komma till iallafall nästa bok i följande serier:

 
- His dark materials, har endast läst The Golden Compass men vill läsa The Subtle Knife så snart som möjligt
- The Monstrumologist, har läst tre böcker av fyra men har ännu inte köpt på mig den sista, The Final Descent. Ändå en serie där jag närmar mig ett slut :)
- The Fifth Wave. Har läst del ett men varken äger eller speciellt sugen på de andra delarna, men har man börjat är man egentligen så illa tvungen.
- Fifty Shades of Grey. Har läst del 1 men ingen mer, äger dock båda så ska ge mig på dem så att jag kan säga att jag läst hela serien.
- Maze Runner. Här har jag läst del 1 och del 2, men har fortfarande 3 kvar. Och den är ju lite sådär bra, eller?
- Divergent. Första delen läst, ägen Insurgent (eller vad tvåan nu heter) men gillade inte ettan speciellt mycket. Däremot kanske den lyfter i tvåan, vet inte, måste iallafall fortsätta såklart. 
- Illuminae. SÅ BRA! Tvåan, Gemina, är eventuellt ute nu (var inte släppt när jag läste första) och detta är ett MUST READ SOON, iallafall så soon som jag har råd att köpa boken. Mmmm!
- Wool-serien. 
- Serien om Odd, av Dean Koontz. Har läst 3 tror jag, äger ytterligare 2. Gillar dem, men ingen har kommit upp i första delens klass. Har blivit lite besviken båda gångerna jag har avslutat de andra.

Jag har också påbörjat True blood och The Mortal Instruments, men de var så förfärliga att det inte är några serier som jag kommer fortsätta med, om jag inte typ FÅR böckerna (i True Blood's fall ska jag nog till och med ha betalt om jag ens ska öppna en sådan bok igen, tvi vale).

Det är de jag kommer på att jag har igång nu. Är säkert egentligen många fler. Får nästan lite ångest av att skriva ut dem på papper, haha. Men förhoppningen är ju att några av dem ska avslutas (elelr iallafall fortsättas) under året. Wish me luck!
Böcker, Läsning, Sammanställningar | | Kommentera |
Upp