Allt som blir kvar - Sandra Beijer

Jag vill vara en del av Sandra Beijers Stockholm. Så som det beskrivs i Allt som blir kvar. Jag vill också dricka bort min sorg med billig flasköl på sunkbarer, hänga i korsningar med fina gatunamn (alla gator i Stockholm har är så vackert döpta) och ha nära vänner som aldrig släpper taget, hur dåligt jag än mår. I alla fall vill jag inget hellre när jag lyssnar på boken. Jag sveps med direkt, språket flyter på så fint och berättelsen, som egentligen kanske inte handlar om någonting, handlar samtidigt också om allt. Om allt som är viktigt och allt som blir kvar när det otänkbara händer. 

 
Sandra själv skrev så hjärtskärande om känslan att bli lämnad och övergiven av den man älskar på sin blogg häromdagen:

"Människor tröttnar på en och likt förbannat måste man bygga upp sin självkänsla på nytt för vem 17 orkar bära på känslan att man är någon som den man en gång älskade inte längre vill ha."

Det är verkligen den värsta skräcken, det värsta tänkbara, ungefär lika illa som att Pierre skulle dö. Att han skulle sluta älska mig. Och det är vad boken handlar om, men kanske än mer om vänskap och, trots allt, kärlek. Väldigt fin liten bok. Extra plus att Sandra läste in den själv.

Allt som blir kvar av Sandra Beijer får 4/5 stjärnor.

Speak - Louisa Hall

I vilken utsträckning definierar språket och minnet upplevelsen av att vara människa? Ett otroligt spännande koncept, men den nådde inte riktigt ända fram. Vi får följa fem personer som på olika sätt bidragit till att föra berättelsen om MARY3 - den AI vars batteri håller på att ta slut och som nu berättar sin historia för sista gången - framåt. Det var fem fint porträtterade karaktärer, men på något sätt var det ändå lite väl många sorgliga människoöden för att jag skulle orka processa storyn ordentligt. 

 

Jag önskar att jag hade varit mer vaken och beläst så jag hade haft koll på vem Alan Turing var redan innan jag började läsa. Det var först när jag läste en intervju med Louisa Hall i efterordet som jag förstod att han inte var en fiktiv karaktär! Läste på om honom vilket gjorde att hans kapitel blev lite mer klargjorda. Förstod innan inte riktigt vad han hade med artificiell intelligens, och storyn, att göra. 

Marys delar är mina favoriter! Hon skriver som Bridget Jones och får mig att känna otroligt sympati (och ibland skratta högt!) med korta, rappa meningar. Gillar den sortens språk! De tre männen, Stephen, Karl och Alan, hade lite väl lika berättelser att dela med sig av för att man skulle orka engagera sig tillräckligt i deras diverse smärtor. Sörjde desto mer när Marys hund dog än för deras livsöden. 

Så ptja, hyfsat intressant bok med diskussionspotential: vad eller vem är mänsklig och var går gränsen för när ett liv har skapats? Och vem har isåfall rätt att besluta när det livet ska avslutas och om det är värt att leva? Men ganska segt berättande och babbliga story tellers som inte kommer till sak.

Speak av Louisa Hall får 3/5 stjärnor.
Böcker, Relationsromaner | | Kommentera |

Metro 2033: den sista tillflykten - Dmitrij Gluchovskij

Hej, hade tänkt utveckla följande när jag kom hem till civilisationen igen men jag tror inte jag pallar mä't. Så här får ni några korta rader om Metro 2033:


 
- ARTIOM TRÄFFAR INGA KVINNOR I HELA METRON. Bara män, män, män. Två kvinnor (som egentligen inte har med huvudhistorien att göra) nämns vid namn i hela boken: Lena, för att hennes man skäller på henne, och Tina, för att en gammal dam pratar skit om henne på en dressin. Närmare 40 olika män namnges däremot och leder historien framåt. Inte ens Artioms mamma får speciellt mycket spelutrymme, även om hon verkar ha satt ganska djupa spår i sin son. 

- Boken är spännande i början, seg i mitten, mäktig i slutet. 

- Det bjus på lite av en filosofisk vändning mot slutet som får en att ana att en filosofisk underton funnits där hela tiden. Snyggt gjort. 

- Boken fick mig väldigt intresserad av Ryssland i allmänhet och Moskvas tunnelbanesystem i synnerhet. Det är häftigt vilka nyfunna intressen man får av böcker! 

Jag tycker också att spelet faktiskt motsvarar boken relativt bra. De har tagit fasta på de viktigaste hållpunkterna och sedan spunnit runt det, med mer action i tunnlarna och lite mindre filosofi. Tycker faktiskt att det fungerar att endast spela spelet också, boken breddade inte storyn avsevärt. 

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij får 3 av 5 stjärnor.
Böcker, Postapokalyps, Övernaturligt | | Kommentera |
Upp