Reign of the Fallen - Sarah Glenn Marsh

Alltså. Det här kan vara den finaste boken jag äger. Älskar omslaget och glittret och det rosa och alltihop <3 Ville ta kort på den hela tiden och typ gå runt och känna på den konstant för att den var så fin? Den kom med page habit-boxen och landade i brevlådan i februari. Eftersom jag gillade den första boken från Page Habit så pass mycket så satte jag tänderna i den här direkt efter. Reign of the Fallen av Sarah Glenn Marsh.
 
 
Men ugh. Det gick segt. Jag har svårt för fantasyvärldar som inte är ordentligt förklarade. Jag saknade kartor, eller åtminstone tydligare beskrivningar av hur världen fungerar och är uppbyggd. Det tog lång tid att lista ut hur de Döda såg ut i den verkliga världen, det förklarades först ganska långt in i boken att de exempelvis var helt täckta med tyg och bar masker. En sådan förklaring hade jag velat ha tidigare. Jag kom heller aldrig karaktärerna riktigt nära. Jag känner ingenting när de dör/förälskar sig/gör bort sig, trots att författarens noteringar om "svåraste scenen att skriva i hela boken" tyder på att jag vid det här laget borde känna åtminstone något. Men icke. Jag irriterar mig istället ganska rejält på huvudrollsinnehavaren och även på yrket hon utövar. Om hon nu jobbar heltid och är MASTER i att föra de döda från dödsriket till vår värld och skydda sig från shades, borde hon väl alltid bära med sig diverse elddon om eld är det enda som tar kål på dessa monster? Hon känns aldrig förberedd och blir alltid tagen på sängen, men som expert borde man väl vara tränad i alla situationer? Vad vet jag, jag kan ju ingenting om det här landet. Nä. Det tog aldrig fart riktigt och jag lärde aldrig känna karaktärerna. Två stjärnor.

The Truth Beneath the Lies - Amanda Searcy

Åh så kul med en bok som både överraskar, underhåller och fängslar! Det var riktigt länge sedan som jag läste en bok som riktigt trollband mig och fick mig att tänka till. The Truth Beneath the Lies var precis perfekt för mig just nu - den var lagom lättläst, innehöll lagom mycket cliffhangers och kändes lagom avancerad. Jag blev inte riktigt klok på baksidestexten och fick egentligen ingen klarhet i vad boken exakt skulle handla om innan jag började läsningen, vilket jag tyckte var ganska skönt? Jag kan aldrig hålla mig från att läsa baksidor och vill gärna veta lite om boken innan jag läser den, men det kan ju också förstöra ganska mycket av ens första intryck när man tror sig redan veta vad som kommer hända redan från start. Därför kändes det den här gången ganska befriande att inte förstå ett smack av vad boken skulle komma att handla om, egentligen inte mer än följande:

Storyn pendlar mellan Betsy och Kayla, som lever helt olika liv, under helt olika förutsättningar. Kayla är populär i skolan men kämpar på hemma med en nykter drogmissbrukare till mamma. Hon får ständiga påminnelser om hur lätt det skulle vara för henne att gå samma öde till mötes som hennes mamma gjorde en gång: en första spruta och sedan vara fast. Få barn med någon annan pundare vid alldeles för låg ålder och sedan leva på bidrag under resten av sitt liv. Kayla kämpar varje dag för att ta sig själv bort från slummen, och det öde som hennes mammas polare menar att Kayla "har i blodet". 
 
 
Betsy, å sin sida, är ett nervvrak som varje dag tyngs av skräcken från något som skett i hennes förflutna. Något som gör sig påmint varje dag när telefonen ringer och hon tvingas svara. Hon har svårt att tänka på något annat än hur hon ska klara av att ta nästa andetag, nästa steg - och blir därför väldigt överraskad när en flicka vid namn Happy helt plötsligt agerar trevligt mot henne, nästan som att hon ville bli Betsys vän? 

Vad har dessa Betsy och Kayla gemensamt? Vad för dem samman? Och varför, varför kan inte den ena överleva om den andra gör det?

Ni hör ju!! Så konstigt!!! Så oklart!!! Så braaaaaa!

Jag fick den här boken som första bok i boklådan Page Habit, där jag i sex månader framöver kommer få en bok i månaden inom genren Young Adult Fiction. Är extremt peppad på kommande lådor (om jag ens kan BLI mer peppad än jag varit redan från början) nu när den första boken visade sig vara så otroligt bra! Page Habit låter författaren skriva ett brev om boken som inledning till läsaren, och sedan är boken också fylld med små post it-lappar med anteckningar och side notes som författaren gjort. Typ varför en viss karaktär beter sig på ett visst sätt, vad i berättelsen som är baserat på egna upplevelser och vad boken hette i sitt ursprungsskede. Nördiga, men fördjupande små detaljer som ger boken det lilla extra! Är så glad över mitt exemplar <3 Och över att ha fått VÄRLDENS BÄSTA JULKLAPP.
Böcker, Favoriter, Femstjärnigt, Realism, Thriller, Young Adult | | En kommentar |

Me and Earl and the Dying Girl - Jesse Andrews

Greg går på High School och ser till att inte stöta sig med någon. Hans sociala liv går ut på att hoovra mellan olika grupper på skolområdet och aldrig irritera någon, men heller aldrig fästa sig vid en specifik grupp eftersom det skulle få andra att ogilla honom. Så en dag bestämmer hans mamma att han måste ta kontakt med hennes väninnas dotter, som blivit allvarligt sjuk i cancer. Rachel (som dottern heter) kan behöva stöd, och för Greg kan det vara lärorikt, tycker mamman. De två var ändå vänner när de var små.

 

Det är den här påtvingade vänskapen med Rachel, The Dying Girl, som boken kretsar runt. Greg skriver boken själv, och återkommer hela tiden till att den inte är värd att läsa, att han inte lär sig någonting av det som sker, att han är värdelös och att han inte är en tillräckligt god vän. Det blir efter ett tag riktigt tjatigt även om jag känner igen det självutplånande tankesättet och självbilden från min egen högstadietid. Ingenting är någonsin bra nog, varken utav det man själv presterar eller av det världen erbjuder. Greg är orolig att han inte ens reagerar rätt när Rachel kämpar för sitt liv, och klandrar sig själv för det. Samtidigt menar han att han faktiskt inte bryr sig speciellt mycket. Greg kämpar med att vara dels riktigt illa berörd av Rachels död, och samtidigt inte lyckas ta in döden och dess överväldigande betydelse alls. Det är inte så konstigt, dels är han inte speciellt gammal och dels är det något som nästan ingen bemästrar. Döden är oförlåtlig och obarmhärtig och hur orättvist det än är att vissa tas ifrån oss alldeles för tidigt, så bryr sig inte döden ett skvatt. Vilket Greg får erfara.

Boken var skriven på ett ganska roligt sätt, men blev lite tjatig efter ett tag. Humorn blev ansträngd till sist och kändes repetitiv. Kanske var inte bokidén tillräckligt djup för att fylla så här många sidor? Trots allt var den relativt enkel, fin och lättläst, men är inte en bok jag kommer minnas inom speciellt många områden då den inte fick någon speciell känsla att hänga kvar efter utläsningen.

Allmänt | | En kommentar |
Upp