The Watchmaker of Filigree Street - Natasha Pulley

Oj. Jag vet inte ens var jag ska börja. Det här var helt underbar läsning. Det har tagit tid, och som alltid när det tar tid är det antingen för att berättelsen är djupgående och det att jag därför läser väldigt noga för att inte missa någonting viktigt, eller så tar det tid för att den är tråkig eller intetsägande. I den här bokens fall handlade det om det förstnämnda. Det tog tid eftersom den har så många lager, det är så mycket som händer och jag vill inte missa någonting. 

 The Watchmaker of Filigree Street av Natasha Pulley - 5/5 stjärnor, helst fler <3

Karaktärerna är perfekta. Jag fattar sympati för alla, och det är ingen karaktär jag ogillar eller inte förstår. Inte ens fyrverkerimakarens nationalistiske lille idiot till son, eller den invandrarfientliga polismannen Dolly. Jag gillar alla nyanser hos både Thaniel och Mori, Grace och Matsumoto. De brinner alla (utom kanske Matsumoto) för någonting och jag kan förstå deras motiv, även om jag inte alltid tycker att de handlar på rätt sätt. 

För att kort beskriva handlingen så utspelar sig boken i London på sent 1800-tal. Thaniel finner en vacker klocka lämnad till honom i sin lägenhet, och några månader senare räddar klockan honom från att dö i en bombattack. Han söker upp klockmakaren, Mori, som han blir god vän med - men också i tysthet misstänker för inblandning i bombattentatet. Hur skulle annars Mori ha kunnat tillverka klockan som räddade Nathaniel i exakt rätt ögonblick?

Grace studerar vid Oxford, där hon försöker bevisa att etern finns - den substans i vilken ljuset färdas, och som påverkas av våra tankar. Tankar måste också vara partiklar och är de tillräckligt starka borde de kunna riva hus. I teorin. Tyvärr lever Grace i fel århundrade, och hennes föräldrar vill inte förstå eller finansiera hennes studier, och inte ge henne sitt rättmätiga arv - innan hon gifter sig. När Grace möter Thaniel av en slump inser de att de kanske kan skapa sig en framtid tillsammans där de båda får ut det de vill ha. Skeenden och det som händer runt klockmakaren Keira Mori är dock diffusa... Vem är han egentligen? Hur kan han veta om saker som sker i framtiden? Hur kan han nynna på sånger som ännu inte skrivits? Och varför befinner han sig ens i London, där han har tillverkat en klocka som Thaniel ska få i sin ägo, och som räddar hans liv? 

Alltså detta ögonblick. Insikten här. Den lille underbare och sorglige mannen på Filigree street. Jag vill bara gråta och aldrig bli av med honom. 

Berättelsen är SÅ FIN. När det går upp ett ljus för mig vad det rör sig om och hur saker hänger ihop börjar jag gråta. Tidigare skeenden hamnar i ett helt annat ljus och blir olidligt sorgliga och vackra. Jag häpnar över hur man kan skriva en sådan berättelse, så varm av kärlek, så filosofisk och vacker. Det här är verkligen en läsupplevelse när den är som allra bäst, och som ändå inte är förutseende på något sätt. Jag älskade den från pärm till pärm och sörjer att den nu är slut. Jag saknar alla i boken redan. En riktig book hangover-bok.

Resa med lätt bagage - Tove Jansson

Det är lite speciellt att läsa noveller, och jag är inte så värst bra på det. Tycker alltid att det är jobbigt att lära känna nya karaktärer, och i en novellsamling så blir det ju extremt. Så fort man lärt känna eller förstå den man precis läser om så tar den lilla berättelsen slut och någon ny tar vid, med helt nya personer att läsa in och förså. Jag tror att det är därför som jag så sällan läser noveller, framförallt i samlingar som den här. En och en är det lättare, även om jag är dålig också på det. Trots detta så gillade jag verkligen Resa med lätt bagage! Den var lagom lång, med lagomt långa noveller. Hade nog inte orkat med så många fler, det var precis lagomt. Mina bästa var Sommarbarnet och Växthuset. Den första handlade om sommarbarnet Elis, som ingen riktigt tycker om för att han hela tiden rättar allt som hans sommarfamilj gör, och ger dem dåligt samvete för både det ena och det andra. Framförallt är sommaren jobbig för familjens egna son, Tom, som måste ta hand om Elis och se till att han är underhållen, trots att han är så tarvlig. Efter att ha blivit strandsatta på en ö tvingas dock pojkarna reda ut lite av sina problem, på sitt eget sätt. 

 Fick de här två böckerna av pappa i överraskningspresent häromdagen! Började med att läsa Resa med lätt bagage, en novellsamling av Tove Jansson. 4/5 stjärnor.

Novellen om Växthuset handlade om en Onkel som återkommande besöker Växthuset inne i stan, framförallt näckrosdammen där, som han fantiserar om att få vada ut i någon gång. Men så en dag sitter det en ny farbror på Onkelns bänk vid näckrosdammen, och ett litet farbror-krig utbryter! Med lyckligt slut, förstås. 

Tove Jansson skriver väldigt fint och träffsäkert, med blandade personer i huvudroller. Ofta är det personer som lätt får dåligt samvete, eller som inte orkar bära världen (och andra människors sorg) på sina axlar. Om personer som tar på sig lite för mycket men som kanske beslutat sig för att det får vara nog nu. 

Den första novellen är en liten samling brev från en japansk flicka som läst Tove Janssons böcker och börjar skriva brev till sin förebild. Så fint att Jansson som författare ser att även det är små konstverk.

Horrorstör - Grady Hendrix

Är inte helt övertygad efter genomläsningen av Horrorstör. Designen på boken och upplägget får helt klart A for effort, men genomförandet håller inte riktigt hela vägen igenom. Storyn bygger på att tre anställda på det stora möbelvaruhuset Orsk ska jobba ett nattpass på varuhuset för att ta reda på vem det är som vandaliserar stället om nätterna. Bara här känns trovärdigheten lite väl bitter i munnen. Varför skulle ett stort varuhus av den kalibern inte låta vakter gå en runda eller övervaka stället under en hel natt, snarare än låta "vanlig" markpersonal spankulera runt ensamma om nätterna i rum där potentiella vandaler håller hus? Jag jämför med mina egna upplevelser med att jobba inom retail för ett stort multinationellt företag, och visst, ofta får man göra märkliga saker för att det ska sparas på pengar till höger och vänster, men att göra såhär känns onödigt idiotiskt. 

Alltså designen på den här boken <3 Horrorstör av Grady Hendrix,   2/5 stjärnor, men fullt betyg i bokomslagsdesign.

Jag har också svårt att köpa Amys attityd mot sin store manager, Basil. Hon är rent ut sagt otrevlig, och ofta väldigt nedvärderande mot någon som uttalat är hennes chef (och som hon själv säger sig ha respekt för). Det må vara så att man kan ogilla sin chef, men inte så till den grad att man ständigt tjafsar emot, himlar med ögonen så att denne ser, eller pratar ner företaget i dennes närvaro. Eller jag vet inte, men det känns som common sense, eller vanligt folkvett, i alla fall för mig. 

MEN de stannar alltså kvar på varuhuset över natten. Just den här natten har även två andra kollegor valt att rigga upp kameror och övervakningsutrustning på nedervåningen, för att hålla seans och förhoppningsvis fånga spöken på bild. Tillsammans upptäcker det här gänget på fem anställda sedan att mörka krafter lurar i natten på Orsk... och det är inte säkert att de alla kommer lyckas att ta sig ifrån varuhuset levande.

Förlåt för väldigt suddig textbild, min mobilkamera orkar inte leva längre. Kommenterade den här bilden på insta med att om det där är en beskrivning av galenskap, så är jag galenskapen personifierad. 

Trots vissa tydliga plot holes (bland andra de jag nämnt ovan) så är det ganska spännande med ett varuhus som spökar. All rekvisita för en bra haunting finns liksom där. Uppbyggda vardagsrum, sängar, barnrum. Skräcken ligger lite i det opersonliga, att det liksom är uppbyggda kopior av hem, som ingen bor i. Men sedan under natten går det för långt. Det blir för överdrivet och slafsigt. Det känns kanske lite märkligt att tala om en spökhistoria som "overklig" men det är ändå det substantivet (?) jag vill använda. Det blir overkligt. För mycket. Och till sist ingenting bestående.
Besvikelser, Böcker, Skräck, Underlines, Övernaturligt | | Kommentera |
Upp