Snap - Belinda Bauer
Har ju hoppat på Storytel tillfälligt (pga 9-kronors-erbjudande, det är då jag passar på hehe) så nu plöjer jag ljudböcker som omväxling till podcasterna jag vanligtvis har i öronen. Lyssnar en stor del av dagarna, när jag lagar mat, diskar, och när vi går på promenad med hundarna. När jag viker tvätt och när vi bäddar sängen.
Här är ett praktexempel på bra ställe att lyssna på ljudbok. När klanen är iväg på egna äventyr och mamman inte orkar springa efter.
Har inte hörlurar i utan kör på högtalarna i telefonen precis som kidsen i orten. Stör väl skiten ur grannar och medpromenerare, men gör det för att inte stänga ute Elli. Jag tänker att vi liksom lyssnar på radio tillsammans. Imorse lyssnade jag klart på Snap av Belinda Bauer, och så här tyckte jag om den:
Som vanligt, eftersom jag inte har en fysisk utgåva av boken utan lyssnar på ljudbok, får jag knycka en bild från interwebben. Den här kommer härifrån.
Det är en riktigt varm sommardag. Jack och hans systrar Mary och Joy sitter i en överhettad bil och väntar på att mamma ska komma tillbaka. Hon har gått efter hjälp. Du är ansvarig så länge, sa hon till Jack. Jag blir inte borta länge.
Men hon kommer inte tillbaka. Hon kommer aldrig tillbaka. Och det liv som barnen hittills levat förändras för alltid.
Tre år senare vaknar 8 månader gravida Catherine av att en kniv ligger intill henne i sängen, och en lapp där det står "Jag kunde ha dödat dig".
I ett annat hem har Jack fortfarande ansvaret. Över sina systrar, över hemmet, och över att ingen ska få reda på att de bor ensamma i den stora villan. Helt plötsligt har han också ansvaret för att ta reda på sanningen om vad som egentligen hände med hans mamma.
Texten ovan är i princip direktöversatt från den engelska detaljbeskrivningen av boken. Jag orkade inte skriva en egen, och tänkte att jag ju trots allt fastnade för den så då kanske den lockar även någon annan. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag klickade igång den här boken när jag oftast swipar förbi deckare så fort det bara går. Kanske var det beskrivningen av Jack. Att det inte regelrätt handlade om en kommissarie, även om det gör det också - utan att det den här gången fick vara en ung pojke in the centre of attention. Jag gillade också att Jack inte är speciellt barnslig utan ändå får en värdig ton i boken. Han och hans känslor och åsikter behandlas med respekt av både författaren och de andra karaktärerna i boken och det gillade jag.
Vanligtvis brukar jag inte gilla draget att låta mördaren avslöjas i mitten av boken, för att sedan låta en sort katt-och-råtta-lek ta fart, men den här gången tyckte jag det funkade. Det var liksom inte själva grejen med vem som hade gjort det eller varför som var poängen, utan snarare hur Jack och hans familj skulle kunna få upprättelse och hitta tillbaka till ett värdigt liv.