The Witches - Roald Dahl

Hej, har inte skrivit på ett tag för har haft lite bok-paus? Har kommit in i ett flow med tevespelandet istället och då blir bokläsandet lite lidande eftersom de båda hobbiesarna slåss om samma timmar av min "fritid". Pausen beror också lite på att jag läser The Subtle Knife och att den, precis som i föregående bok, har lite segt språk på nåt sätt som inte alls passar mig. Jag kommer liksom aldrig in i stämning utan zonar ut i tankarna och tänker på annat än vad som står på sidorna. Därför bröt jag av läsningen av den lite med en annan bok som jag lånade igår på bibblan, nämligen den här:

The Witches av Roald Dahl. Tyvärr inte bättre än 2/5 stjärnor, minns den som bättre än vad jag nu tyckte. 
 
The Witches. Tyckte den passade bra in i mitt liv nu när jag återgår till att skriva om häxprocesser och så i min andra (och sista) examensuppsats. Tyvärr är den något daterad i synsättet på kvinnor och flickor och uttalar sig gång på gång kring vad dessa bör leka med, gå klädda i och hur de bör bete sig. Kräks lite i munnen varje gång och känner mig inte längre lika sugen på att högläsa den här för eventuella framtida kids. 

Minns den som bra men lite läskig, kunde dock inte precisera var i skräcken låg då jag inte minns häxorna som speciellt obehagliga. Men när jag läser den igen blir det tydligt: det är själva faktumet att huvudpersonen blir förvandlad till en mus och ALDRIG FÖRVANDLAD TILLBAKA som måste ha satt skräcken i mig som barn. Det är så ofattbart sorgligt och var ohanterligt för min typ tioåriga hjärna att processa. Och också insikten att han endast har 9 år kvar och leva och sedan ska dö, och även om han skulle klara sig längre än 9 år så är hans mormor 86 och kommer därmed inte överleva för alltid. Kan det vara så att den här boken gav mig dödsångest som barn? Det är oklart men inte helt omöjligt, vad som är klart är att dock att den ger mig det nu. Dödsångest, alltså.
Böcker, Klassiker, Magi, Omläsningar, Övernaturligt | | Kommentera |

Dracula: The Graphic Novel - Bram Stoker, Jason Cobley och Staz Johnson

Hittade det här seriealbumet under en raid på Universitetsbiblioteket (av alla ställen!) och blev himla glad över en så smart idé som det här faktiskt är. Att göra seriealbum av klassiker är ju helt genialiskt! Då är vi fler som kan få ta dem till oss och fastna för dem, och att börja läsa ett seriealbum är ju alltid lite lättare än att börja på en 1800-tals-roman. Tycker man sedan att seriealbumet är underhållande känns inte steget till boken lika svårtaget. 

Dracula: the Graphic Novel (på svenska), av Bram Stoker, Jason Cobley och Staz Johnson, 3/5 stjärnor
 
Jag blev förvånad över att Dracula faktiskt bara är en sammanställning av ett gäng brev, dagboksanteckningar och inläsningar på ljudband - det känns så modernt på något sätt! Känner mig också lite pinsam som tyckte att det kändes "nyskapande" när jag läste The Supernatural Enhancements (som liksom är skriven 2014), när den här kom över 100 år tidigare... 

Det var väldigt kul att gå tillbaka till grunden med Draculamyten, att liksom läsa en av de tidigaste gestaltningarna av vampyren som vi tänker oss den idag. Stoker kom förvisso inte på vampyren som sådan, men han sammanställde myter och skapade en varaktig karaktär av dem. Greve Dracula, som han baserar på Vlad Dracula som härskade på 1400-talet i Rumänien (dåvarande Valakiet). Kvinnorna i boken är visserligen lite mähäiga, men det måste väl få förklaras med att den skrevs på 1890-talet då vi kvinnor inte var speciellt högt ansedda. Hela tiden ska männen i berättelsen "skydda kvinnorna" men springer då också iväg och lämnar dem ensamma så att det slutar med att just dessa kvinnor dör... Ganska typiskt för vita män och deras storhetsvansinne ändå, på något sätt. Går alltid ut över de oskyldiga och hjälplösa. Nåväl! Otroligt bra initiativ, bra genomfört, kul att ha "läst" ytterligare en klassiker - rekommenderas starkt!

Djurens gård - George Orwell

Ska man bara läsa en bok av George Orwell, och väljer mellan 1984 och Animal Farm - go for the latter. Grundprinciperna är de samma, men Djurens gård är mycket lättare att förstå, hänga med i och uppskatta. Vill du sen fördjupa dig än mer i ämnet "obehagliga diktaturer och hur de upprätthålls" kan du ge dig på 1984. Animal farm är komisk på samma gång som den är tragisk, och den är skriven lite som en fabel eller en saga. Djuren pratar, och de kan prata även med människor, men de har sina roller som djur som vi är vana vid på gårdarna runt om i England (och världen, får vi anta). Men så får djuren på Mr Jones gård nog. Efter att ha lyssnat på ett medryckande tal av den gamle galten Gamle Majoren, bestämmer de sig för att sätta sig upp mot överheten och kasta ut människorna från gården. Istället ska det som produceras endast gå till de som producerar det - djuren själva. Många av de redskap som vi människor använder är dock svåra för djuren att använda sig av, och där de inte lyckas komma på nya lösningar kommer grisarna till deras hjälp. Grisarna är de smartaste av alla djuren och de lyckas så småningom mer och mer kamma åt sig fördelar och privilegier, som de sedan medelst propaganda och översvallande tal lyckas bortförklara för de andra djuren. En gris, Napoleon, utropar sig till enväldig president och sedan är livet på farmen kanske inte så bra som djuren hade hoppats när de utförde revolten. Men de kommer inte så noga ihåg, var det trots allt inte värre under Mr Jones tid? Och så fortsätter det.

 Djurens gård, eller Animal farm, av George Orwell - 4/5 stjärnor

Animal farm var lättläst, tänkvärd och viktig och jag rekommenderar den till alla. Det finns faktiskt ingen bortförklaring till att inte ha läst den eftersom den trots allt är så kort. Den kom ut 1945 och var såklart svidande aktuell i dyningarna efter andra världskriget, och det är den givetvis även fortfarande. Kunskap om hur hela folkgrupper kan övertalas, hur de kan manipuleras att inte se de små förändringarna över tid och hur ett samhälle kan gå helt utför om inte tillräckligt med kunskap tillåts för dess invånare är skrämmande och väldigt viktig. LÄS!
Böcker, Humor, Klassiker | | Kommentera |
Upp