Jack Kerouac - På drift

Okej DNF på denna egentligen. Hoppade över ca 100 sidor på slutet, för allt var precis lika poänglöst och det gode absolut ingenting som hade några konsekvenser eller nån spänning. Att Sal har en mancrush på Dean förstår jag, jag förstår dock inte varför. Dean är skitjobbig och störig, en sån person jag aldrig skulle orka ens vara i samma rum som, och bara att läsa om honom är irriterande. Kvinnosynen i boken är förstås vidrig, men vad annat kan man vänta sig. Suck. Har slösat så många läskvällar på den här boken, jag trodde verkligen att den skulle vara djup och intressant. Väcka livslust. Men den hade helt motsatt effekt. Godnatt.
 
Numera heter romanen "På väg" vilket är en mer korrekt översättning av On the road, men jag läste den gamla översättningen. Det sägs att den nya är bättre, men samtidigt gör ju inte en översättning något åt små mansgrisar med vidrig kvinnosyn. Så jag tror nog att betyget ändå hade varit detsamma.

Goodnight Mister Tom - Michelle Magorian

Willie kommer ut på landsbygden för att under en tid undslippa London, då andra världskriget rasar i Europa. Hotet om bombningar gör att föräldrar skickar sina barn bort från storstäderna, då riskerna anses vara högre där. Willie Beech hamnar så hos Tom Oakley och där tar en otroligt vacker vänskap sin början.

Goodnight Mister Tom av Michelle Magorian, ute på en blöt altan hos min mormor.
 
Det framgår ganska snabbt att både Willie och Tom bär på tunga förflutna, rädslor och sorger. Tillsammans lär de sig att både leva med dem, övervinna dem och bearbeta det de upplevt. Tills en dag, då det är dags att Will flyttar tillbaka till staden igen...

Boken är skriven med all dialog på dialekt vilket hade kunnat vara irriterande, men passar perfekt. Det ger personerna i berättelsen karaktär och djup, och det känns som att man lär känna dem bättre. För de karaktärer som är med och får ta plats i historien är alla underbara (eller, i vissa fall: helt vidriga). Will och Mister Tom, hunden Sammy, bästa vännen Zach och de andra i byn. Tom har ett beundransvärt sätt att tala till Will, han ser den lille pojken och leder honom mot att finna sig själv och övervinna sina rädslor i sin egen takt, allt har sin tid.

Jag uppskattar hur det under längre perioder får vara nästintill äckligt idylliskt, som när vi får följa med Tom, Will och Zach på cykelsemester till en by vid havet. Den delen var nästan bokens bästa - endast lycka - jag kan verkligen sakna sådana delar i andra böcker. Oftast tar berättelserna slut när misären passerat.

Sorglig, fin, vacker, mysig. En underbar bok. 5/5.

Hemsökelsen på Hill House - Shirley Jackson

Jag blir inte klok på den här boken! Jag både älskar läsningen och blir lite snopen av den, som att jag hade hoppats på mer. Eleanor är en spännande karaktär: hon är oberäknelig och inte alltid ärlig. Hon åker till Hill House för att delta i en vetenskaplig undersökning av det hemsökta huset, i egenskap av att ha upptäckt övernaturliga fenomen som barn. Där finner hos också Theodora, en ung kvinna med något som liknar telepatiska kunskaper, och Luke, arvingen till huset. Ansvarig för undersökningen är Dr Montague, som också är den äldsta i sällskapet och kanske den mest stabile under de kommande nätterna. Alla är således helt medvetna om Huset Hill och dess hemsökthet, så däri klingar inte obehaget. Snarare är det hur de olika karaktärerna påverkas av huset och det som händer, som är det riktigt obehagliga. Från och till är det riktig Alice i Underlandet-stämning, man får en känsla av att de sitter vid the Mad Hatters bord och diskuterar över en kopp te. 
 
Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House får 3/5 stjärnor.

Jag hade hoppats att jag skulle bli mer skrämd. Samtidigt känner jag ett lugn och en tacksamhet över att doktorn är så pragmatisk, och att den lilla gruppen oftast skojar bort det som händer, utan att ignorera eller nonchalera farorna. Jag gillar liksom formen som skräcken och obehaget presenteras, med medvetna karaktärer snarare än de som helt omedvetna kommer till ett hus som visar sig vara hemsökt och hur det liksom går upp för dem mer och mer. Jag har trots allt ändå svårt att förstå hur eller varför de stannar kvar - kanske har det med husets förbannelse att göra. För är huset tomt? Är det huset själv som är ont, eller finns det en eller flera närvaro(r?) i huset?

Bra, men inte SÅ bra som jag hade önskat. Den lyckades förvisso ge mig mardrömmar. Men jag hade velat att den var så obehaglig att jag inte ens vågade läsa den när mörkret fallit, eller sova med lampan släckt.
Upp