Drew (Changers, #1) - T. Cooper & Allison Glock-Cooper

Det var en njutbar läsning, med många finurliga meningar och roligheter. Fnissade för mig själv flera gånger. Ethan vaknar upp en morgon och är inte längre sig själv, utan en flicka. Han får reda på att han är en Changer - en mänsklig ras som finns till för att göra världen till en bättre plats genom att sprida öppenhet och förståelse till sina medmänniskor. Varje år under sin High School-period kommer Ethan (eller Drew, som han numera heter) vakna upp i en ny kropp och med en ny personlighet tills han slutligen ska välja en av sina fyra V:n (personas) som sin slutgiltiga. 

Drew (Changers, #1) av T. Cooper och Allison Glock-Cooper. 3/5 stjärnor.

Ethan får självklart panik till en början, men ganska snart börjar han finna sig i att vara Drew istället. Det är spännande hur han bryter ny mark som kvinna, och inser djuplodat att det kanske inte är så lätt som det många gånger verkar. Han återkommer till för honom nyupptäckta orättvisor och till alla krav som ställs på tjejer och det är, om inte ny fakta, så iallafall viktigt att det tas upp och fokuseras på. I grund och botten har han inte problem med att varken få ny kropp eller att omvandlas till tjej eller att gilla tjejer - det han oroar sig för blir de vänskaper han kommer att vara tvungen att lämna bakom sig i och med sin transformation inför nästa år. Han oroar sig som vilken tonåring som helst för att de personer som han gillar kanske inte gillar honom tillbaka. Det är inga stora svängningar eller allvarliga problem som sker i boken, och det är också det som gör den fin. Det behöver inte vara så speciellt att byta kropp, i grund och botten är de flesta människor ganska lika funtade. Det är inte kroppen som är det bökiga. Det är liksom tonårstiden i sig som ställer till det. 

Jag är lite ledsen för att jag inte läst den här boken tidigare. Jag tror att jag hade uppskattat den mer, och gett den ett bättre betyg, vid en annan tid i mitt liv. Lite i samband med att jag första gången upptäckte John Green. För det är så mycket av mina favoritingredienser här, och det finns inget som jag direkt ogillade med boken, jag njöt rakt igenom och läste klart den snabbt. Men samtidigt känner jag heller inte "Wow". Så det får bli en stark trea, helt enkelt.

Den första kvinnan - Linda Spåman

Ryckte med mig Den första kvinnan hem från universitetsbiblioteket idag när jag var där och lånade böcker inför min uppsats om de svenska häxprocesserna (passande nog), och läste precis klart den i soffan framför ett youtube-klipp på en värmande brasa. Oj vad bra den var! Den innehöll liksom allt?

Den första kvinnan av Linda Spåman - 4/5 stjärnor, eller är det för snålt?  

Allt väsentligt och viktigt och sånt man går och grubblar på eller saker som bara är. Ja, bedrövliga, alltså. Om manliga gynekologer, skammande av kvinnor i alla lägen, Gud och Adam och Lilith, om det "förbjudna" i att inte vilja ha barn, om spiraler och blod och läskigheter och jobbiga trubadurkillar. ALLT sånt. Viktigt. Och extremt bra. Tror jag måste läsa den några gånger till innan lånetiden går ut, kommer antagligen att snappa upp nåt mer och djupare för varje gång jag läser den. Visdom.

Jag.
Upp