Allt som blir kvar - Sandra Beijer

Jag vill vara en del av Sandra Beijers Stockholm. Så som det beskrivs i Allt som blir kvar. Jag vill också dricka bort min sorg med billig flasköl på sunkbarer, hänga i korsningar med fina gatunamn (alla gator i Stockholm har är så vackert döpta) och ha nära vänner som aldrig släpper taget, hur dåligt jag än mår. I alla fall vill jag inget hellre när jag lyssnar på boken. Jag sveps med direkt, språket flyter på så fint och berättelsen, som egentligen kanske inte handlar om någonting, handlar samtidigt också om allt. Om allt som är viktigt och allt som blir kvar när det otänkbara händer. 

 
Sandra själv skrev så hjärtskärande om känslan att bli lämnad och övergiven av den man älskar på sin blogg häromdagen:

"Människor tröttnar på en och likt förbannat måste man bygga upp sin självkänsla på nytt för vem 17 orkar bära på känslan att man är någon som den man en gång älskade inte längre vill ha."

Det är verkligen den värsta skräcken, det värsta tänkbara, ungefär lika illa som att Pierre skulle dö. Att han skulle sluta älska mig. Och det är vad boken handlar om, men kanske än mer om vänskap och, trots allt, kärlek. Väldigt fin liten bok. Extra plus att Sandra läste in den själv.

Allt som blir kvar av Sandra Beijer får 4/5 stjärnor.

Speak - Louisa Hall

I vilken utsträckning definierar språket och minnet upplevelsen av att vara människa? Ett otroligt spännande koncept, men den nådde inte riktigt ända fram. Vi får följa fem personer som på olika sätt bidragit till att föra berättelsen om MARY3 - den AI vars batteri håller på att ta slut och som nu berättar sin historia för sista gången - framåt. Det var fem fint porträtterade karaktärer, men på något sätt var det ändå lite väl många sorgliga människoöden för att jag skulle orka processa storyn ordentligt. 

 

Jag önskar att jag hade varit mer vaken och beläst så jag hade haft koll på vem Alan Turing var redan innan jag började läsa. Det var först när jag läste en intervju med Louisa Hall i efterordet som jag förstod att han inte var en fiktiv karaktär! Läste på om honom vilket gjorde att hans kapitel blev lite mer klargjorda. Förstod innan inte riktigt vad han hade med artificiell intelligens, och storyn, att göra. 

Marys delar är mina favoriter! Hon skriver som Bridget Jones och får mig att känna otroligt sympati (och ibland skratta högt!) med korta, rappa meningar. Gillar den sortens språk! De tre männen, Stephen, Karl och Alan, hade lite väl lika berättelser att dela med sig av för att man skulle orka engagera sig tillräckligt i deras diverse smärtor. Sörjde desto mer när Marys hund dog än för deras livsöden. 

Så ptja, hyfsat intressant bok med diskussionspotential: vad eller vem är mänsklig och var går gränsen för när ett liv har skapats? Och vem har isåfall rätt att besluta när det livet ska avslutas och om det är värt att leva? Men ganska segt berättande och babbliga story tellers som inte kommer till sak.

Speak av Louisa Hall får 3/5 stjärnor.
Böcker, Relationsromaner | | Kommentera |

Essex County - Jeff Lemire

Det går så fort att läsa serier, på en kväll så är de över. Ändå sätter de sig och fastnar. Det blir ett annat sorts berättande, ibland behövs inga ord utan bilderna klarar sig själva. Jeff Lemires Essex County är magnifik på det sättet. Det är inte överdrivet långa haranger av ord eller metervis av dialoger, det är sparsmakade bilder som med få streck uttrycker otroligt mycket. 

Essex County av Jeff Lemire, 5/5 stjärnor

I samlingsalbumet ryms tre volymer, den såkallade Essex County trilogy: Tales From The Farm, Ghost Stories och The Country Nurse. De har alla tre olika huvudpersoner men tvinnas ändå in i varandra på ett värmande sätt. Det är små inhopp i människoliven hos de som lever sina liv i Essex County, på landsbygden i Kanada. Det är sorg och ensamhet, olycka och ångest. Men också små guldkorn av glädje, av fina tillfällen och lyckliga stunder. Det är tankeväckande läsning, samtidigt en för mig extrem trigger för dödsångest och insikten om att livet är så kort och att jag redan levt en stor del av det (om jag inte dör imorgon). Mittenhistorien, om den gamla farbrorn som i stunder av klarhet tar sig ur sin demens och återupplever sina år som hockeyspelare med sin lillebror, är min absoluta favorit. Men det är tillsammans som de tre berättelserna blir som allra bäst. Sida vid sida, hand i hand med varandra.
Upp