Slutet - Mats Strandberg

Nu har jag läst ut den fula boken med det storslagna namnet. Slutet. The end. I boken har mänskligheten fått reda på att världen kommer gå under om fyra veckor. En komet kommer krocka med jorden och ingenting kommer finnas kvar. Vad gör man med sina sista fyra veckor?
 

Boken blir som ett spännande tankeexperiment, vad händer med mänskligheten när vi inte har en framtid? Pengar förlorar värde. Infrastrukturen lägger av. Vem vill köra tåg sina fyra sista veckor? Eller jobba i fabrik? Fixa fram mat? Hur fungerar sjukhusen? Boken väckte så mycket tankar, och också, så mycket sorg. Ångest. Herregudars, vad skulle jag själv göra om jag hade fyra, tre, två veckor kvar? Ja, det finns det människor som får dödsbesked varje dag. Det är självklart otroligt tragiskt och en av mina största rädslor, att någon nära (eller jag själv!) ska få ett vidrigt besked. Men just att allt, ALLT, ska försvinna. Att jag skulle dö och med mig också Elli, Alvin, Pierre, min familj, mina syskon, mamam, pappa, Svaltingvägen, alla världens böcker... det är för stort och för läskigt och tanken får mig att hyperventilera lite granna. USCH. Och ändå blir boken så bra. Eller kanske just på grund av det? Av att man inte kan låta bli att dra paralleller till hur man själv skulle känna. Hur man själv skulle agera.
 
 
Tre ställen i boken där det verkligen kändes, spoilervarning på detta förstås:
- När man får reda på att hans syster är gravid. Jag blev typ arg och ba "SJÄLVKLART att han måste ha med en gravid för att maximera det riktigt jävla jobbiga". Skulle jag såklart också ha haft om jag skrivit boken själv, men blev ändå sur på det sadistiska draget mot mina tårkanaler och mitt hjärta.
- När man får reda på hur glad Stina blev när hon fick reda på att hon skulle bli mormor. Och när man inser att hon inte kommer få uppleva det. 
- Gjorde så ont i mitt hjärta att Bombom inte får vara med inne i kyrkan på sista dagen? Att alla allergiker ska ha förtur. Herregud man kan väl snora lite sista natten i ens liv, såklart att man måste få ha med sina djur?! Tyckte så synd om honom och de andra hundarna som var utanför. (Vet att de går ut i slutet men hallå han var ju jätteorolig, han måste ha ångest x3000 därutanför för han vet inte vad som händer).

Själva storyn i sig är liksom inte huvudsaken. Den är helt okej spännande, kärleksfull, mysig. Inget speciellt. Det är liksom nedräkningen och kometen som gör allt. ALLT. Det är så mäktigt att skriva en bok där slutet liksom är beskrivet redan från början. Och ändå få mig som läsare att fortsätta läsa. Jag förstår inte Simon som vill ut och festa och försvinna iväg hela tiden, umgås med sina platta tråkiga kompisar istället för att vara med sin familj. Jag skulle aldrig ha prioriterat likadant. Men jag är fascinerad och intresserad av att läsa varför och hur han kan prioritera så.

Jaaaaja. Nu har jag bluddrat på hur länge som helst. Den var riktigt bra och jag tycker alla borde läsa den. Bra boktips i boken, smarta karaktärer, smarta åsikter. Love it.
 
5/5 stjärnor.

The Earth Hums in B Flat - Mari Strachan

Har börjat få lite ångest för att jag äger så många hyllvärmare - jag köper nämligen nya böcker i bra mycket högre fart än jag hinner läsa dem. Så i ett försök att läsa lite fler av de som stått där längst införde jag idag en idé om att helt enkelt börja i vänstra översta hörnet av bokhyllan och jobba mig framåt. Tänker att det dessutom är lite klimatsmart att försöka läsa de böcker jag redan äger i första hand, istället för att köpa massa nytt? (Kommer dock inte kunna hålla mig från att handla en del också om jag känner mig själv rätt...) Nåväl, den första hyllvärmaren i ordningen blev därför denna: The Earth Hums in B Flat av Mari Strachan. Köpt en gång på Magasinet här i Linghem pga fint omslag och en lockande baksidetext. Så här stod det på baksidan: 

Gwenni Morgan är inte som de andra flickorna i den lilla walesiska byn hon bor i. Frågvis, bokslukande och full av energi: hon kan flyga i sömnen och älskar att leka detektiv. När en granne mystiskt nog försvinner, och ingen verkar ställa de rätta frågorna till rätt personer, bestämmer sig Gwenni för att starta sin egen utredning.

Det här är en bok där det händer otroligt mycket på många plan. Berättelsen framförs genom Gwenni, på ett barns oskuldsfulla och fantasifulla sätt. Många gånger förstår jag som läsare mer än vad Gwenni gör i stunden, just för att jag är äldre och har mer erfarenhet av att vuxna säger en sak men menar en annan. Genom ett barns ögon är det mycket som ter sig märkligt, speciellt när det inte talas klartext och de vuxna försöker lägga locket på eller låtsas som ingenting. Ändå försöker Gwenni finna sin egen logik i det hon ser och hör, och utifrån denna sedan agera. Vilket ibland såklart blir fel. Men oftast förstår hon mer än vad de vuxna ens är i närheten av att göra.

Allt börjar med att Ifan Evans försvinner. Därefter bryter så sakteligen Gwennis mamma ihop, Mrs Pughs rävboa försvinner under märkliga omständigheter och Gwenni bästa vän säger upp deras kindle spirit-vänskap. Vad är det egentligen som händer i byn?

Boken är underbart berättad och karaktärerna är otroligt djupa och genomarbetade. Gwennis familj, mamman som ständigt är på bristningsgränsen, pappan som är tryggheten och godheten själv (så mycket förståelse för Gwenni och andra utsatta i samhället! Och även den orubbliga kärleken till Gwennis mamma, trots hennes allt djupare depression, är hjärtskärande och så vacker), Nain med sin klokhet och sin undulat, och alla andra i den lilla byn där alla känner alla och skvaller sprider sig som en löpeld. Allt och alla tillför sitt eget lilla strå till stacken och gör boken till ett litet underverk, precis som Gwenni själv. Boken var både sorglig och stark: Gwenni hanterar livets motgångar på sitt eget sätt, och det resulterar i en helt fantastisk läsupplevelse ❤️

Betyg: 5/5.

Goodnight Mister Tom - Michelle Magorian

Willie kommer ut på landsbygden för att under en tid undslippa London, då andra världskriget rasar i Europa. Hotet om bombningar gör att föräldrar skickar sina barn bort från storstäderna, då riskerna anses vara högre där. Willie Beech hamnar så hos Tom Oakley och där tar en otroligt vacker vänskap sin början.

Goodnight Mister Tom av Michelle Magorian, ute på en blöt altan hos min mormor.
 
Det framgår ganska snabbt att både Willie och Tom bär på tunga förflutna, rädslor och sorger. Tillsammans lär de sig att både leva med dem, övervinna dem och bearbeta det de upplevt. Tills en dag, då det är dags att Will flyttar tillbaka till staden igen...

Boken är skriven med all dialog på dialekt vilket hade kunnat vara irriterande, men passar perfekt. Det ger personerna i berättelsen karaktär och djup, och det känns som att man lär känna dem bättre. För de karaktärer som är med och får ta plats i historien är alla underbara (eller, i vissa fall: helt vidriga). Will och Mister Tom, hunden Sammy, bästa vännen Zach och de andra i byn. Tom har ett beundransvärt sätt att tala till Will, han ser den lille pojken och leder honom mot att finna sig själv och övervinna sina rädslor i sin egen takt, allt har sin tid.

Jag uppskattar hur det under längre perioder får vara nästintill äckligt idylliskt, som när vi får följa med Tom, Will och Zach på cykelsemester till en by vid havet. Den delen var nästan bokens bästa - endast lycka - jag kan verkligen sakna sådana delar i andra böcker. Oftast tar berättelserna slut när misären passerat.

Sorglig, fin, vacker, mysig. En underbar bok. 5/5.

Upp