Fight Club - Chuck Palahniuk

Det enklaste här för att få till en riktigt smart och snygg recension vore kanske att skriva den i någon form av regel-upplägg, eller helt enkelt endast kommentera boken med att man helt enkelt inte talar om slagsmålsklubben. 


*Tystnad.*


Men nej, den här boken måste kommenteras, och jag är fortfarande lite för valborgs-trött i huvudet för att orka tänka ut en smart och snygg recension, so here comes helt enkelt en vanlig hederlig sådan: 


Fight club är endast 208 sidor, ändå händer det extremt mycket på den tiden. Det är korta inhopp i olika tid och rum, där berättarjaget kastar oss in i händelser och scener som denne upplever, blandat med minnen och drömmar. Ibland är det tvära kast men på något sätt får man ihop storyn ändå. Kanske beror det på att jag har sett filmen innan, men jag vill inte tro det. Jag tror snarare att det faktum att jag har sett filmen förstör mer än det hjälper mig i den här bokens fall. Jag måste sluta med sånt, att se filmer baserade på böcker innan jag läst originalet. Blir alltid så besviken i efterhand annars. Blev förbannad på mig själv när jag fick reda på att det var en bok, vilket skedde långt efter att jag sett filmen - precis som Chuck Palahniuk själv nämner i bokens efterord. Att han fortfarande får förklara sig som den som skrev boken, INNAN filmen, eftersom folk alltid frågar "Finns det en BOK?" när filmen omtalas och boken nämns. Suck. Vill inte vara en av dem.

Tydligen är det så att Fight club från början endast var 7 sidor lång och skriven som en novell, där fokus helt låg på reglerna i slagsmålsklubben snarare än huruvida det hade med slagsmål att göra eller inte. De sju sidorna är nu kapitel 6 i boken, den helt orörda novellen, som jag förstod det. Lite häftigt ändå. Älskar såna anekdoter, och var såklart tvungen att läsa om kapitlet igen när boken var färdig. Det står sig ensamt.

Boken är förstås våldsam, men det är berättandet och språket som lyfter den och gör den speciell. Det, och insikten om det meningslösa liv de allra flesta av oss lever, och att vi vet om det, men att vi ändå inte väljer att göra något åt det. Att det krävs så drastiska grejer som mordförsök och rejäla slagsmål för att väcka upp oss ur vår vardagsdvala och få oss att känna oss levande. Fight club är en samtidsklassiker med sjukt sorglig innebörd. Ett slag i magen på det vi kallar livet. Fenomenal.


Fight Club av Chuck Palahniuk får 5/5 stjärnor.
Böcker, Femstjärnigt, Höga förväntningar | | Kommentera |

Essex County - Jeff Lemire

Det går så fort att läsa serier, på en kväll så är de över. Ändå sätter de sig och fastnar. Det blir ett annat sorts berättande, ibland behövs inga ord utan bilderna klarar sig själva. Jeff Lemires Essex County är magnifik på det sättet. Det är inte överdrivet långa haranger av ord eller metervis av dialoger, det är sparsmakade bilder som med få streck uttrycker otroligt mycket. 

Essex County av Jeff Lemire, 5/5 stjärnor

I samlingsalbumet ryms tre volymer, den såkallade Essex County trilogy: Tales From The Farm, Ghost Stories och The Country Nurse. De har alla tre olika huvudpersoner men tvinnas ändå in i varandra på ett värmande sätt. Det är små inhopp i människoliven hos de som lever sina liv i Essex County, på landsbygden i Kanada. Det är sorg och ensamhet, olycka och ångest. Men också små guldkorn av glädje, av fina tillfällen och lyckliga stunder. Det är tankeväckande läsning, samtidigt en för mig extrem trigger för dödsångest och insikten om att livet är så kort och att jag redan levt en stor del av det (om jag inte dör imorgon). Mittenhistorien, om den gamla farbrorn som i stunder av klarhet tar sig ur sin demens och återupplever sina år som hockeyspelare med sin lillebror, är min absoluta favorit. Men det är tillsammans som de tre berättelserna blir som allra bäst. Sida vid sida, hand i hand med varandra.

The Watchmaker of Filigree Street - Natasha Pulley

Oj. Jag vet inte ens var jag ska börja. Det här var helt underbar läsning. Det har tagit tid, och som alltid när det tar tid är det antingen för att berättelsen är djupgående och det att jag därför läser väldigt noga för att inte missa någonting viktigt, eller så tar det tid för att den är tråkig eller intetsägande. I den här bokens fall handlade det om det förstnämnda. Det tog tid eftersom den har så många lager, det är så mycket som händer och jag vill inte missa någonting. 

 The Watchmaker of Filigree Street av Natasha Pulley - 5/5 stjärnor, helst fler <3

Karaktärerna är perfekta. Jag fattar sympati för alla, och det är ingen karaktär jag ogillar eller inte förstår. Inte ens fyrverkerimakarens nationalistiske lille idiot till son, eller den invandrarfientliga polismannen Dolly. Jag gillar alla nyanser hos både Thaniel och Mori, Grace och Matsumoto. De brinner alla (utom kanske Matsumoto) för någonting och jag kan förstå deras motiv, även om jag inte alltid tycker att de handlar på rätt sätt. 

För att kort beskriva handlingen så utspelar sig boken i London på sent 1800-tal. Thaniel finner en vacker klocka lämnad till honom i sin lägenhet, och några månader senare räddar klockan honom från att dö i en bombattack. Han söker upp klockmakaren, Mori, som han blir god vän med - men också i tysthet misstänker för inblandning i bombattentatet. Hur skulle annars Mori ha kunnat tillverka klockan som räddade Nathaniel i exakt rätt ögonblick?

Grace studerar vid Oxford, där hon försöker bevisa att etern finns - den substans i vilken ljuset färdas, och som påverkas av våra tankar. Tankar måste också vara partiklar och är de tillräckligt starka borde de kunna riva hus. I teorin. Tyvärr lever Grace i fel århundrade, och hennes föräldrar vill inte förstå eller finansiera hennes studier, och inte ge henne sitt rättmätiga arv - innan hon gifter sig. När Grace möter Thaniel av en slump inser de att de kanske kan skapa sig en framtid tillsammans där de båda får ut det de vill ha. Skeenden och det som händer runt klockmakaren Keira Mori är dock diffusa... Vem är han egentligen? Hur kan han veta om saker som sker i framtiden? Hur kan han nynna på sånger som ännu inte skrivits? Och varför befinner han sig ens i London, där han har tillverkat en klocka som Thaniel ska få i sin ägo, och som räddar hans liv? 

Alltså detta ögonblick. Insikten här. Den lille underbare och sorglige mannen på Filigree street. Jag vill bara gråta och aldrig bli av med honom. 

Berättelsen är SÅ FIN. När det går upp ett ljus för mig vad det rör sig om och hur saker hänger ihop börjar jag gråta. Tidigare skeenden hamnar i ett helt annat ljus och blir olidligt sorgliga och vackra. Jag häpnar över hur man kan skriva en sådan berättelse, så varm av kärlek, så filosofisk och vacker. Det här är verkligen en läsupplevelse när den är som allra bäst, och som ändå inte är förutseende på något sätt. Jag älskade den från pärm till pärm och sörjer att den nu är slut. Jag saknar alla i boken redan. En riktig book hangover-bok.
Upp