The Thirteenth Tale - Diane Setterfield

Det känns som att jag har läst den här boken i en evighet. Att läsa en bok länge är både bra och dåligt. Det kan kännas frustrerande att den aldrig tar slut, men samtidigt lär man känna karaktärerna på ett annat sätt när de är närvarande under en så lång tid. 

 
I The Thirteenth Tale berättas flera berättelser om varandra. Dels är det huvudhistorien, där Margaret, ett bokaffärsbiträde med förkärlek för att transkribera gamla dokument, åker ut till en stor herrgård för att skriva biografin över en mytomspunnen författarinna. Sedan är det författarinnans berättelse. I den vävs även andra karaktärers historier in, som dagboken efter en barnskötare och den märkliga historien om hur Mrs Love fann sin son. Jag har svårt för konceptet story-in-story men när jag väl accepterat faktum är det ändå ganska okej. Just eftersom det är en biografi som ska skrivas så känns det relativt logiskt och jag kan inte bestämma mig för om de biografiska delarna eller huvudhistorien är bäst. Biografin är helt klart mest spännande, iallafall.

Allt som allt handlar det om tvillingar, spöken, incest, våld och stark kärlek. En salig blandning som i slutändan är rätt bra!

The Thirteenth Tale av Diane Setterfield, 3/5 stjärnor.
Realism, Skönlitterärt, Övernaturligt | | Kommentera |

Yxmannen - Ray Celestin

 
Några korta ord om Yxmannen: Boken var definitivt spännande, läsvärd och bladvändarvänlig. Kanske innehöll den en något torr mördare, fast hela boken igenom låg fokus egentligen mer på de olika huvudpersonerna, än på brottet i fråga. Känner mig nog lite besvikelse över det, för jag gillade bokens början med det autentiska brevet till tidningen, men blev sedan uttråkad när det började blandas in maffia och kriminella nätverk till förbannelse. Jag hade nog inte riktigt förväntat mig den vändningen.

Yxmannen av Ray Celestin får 3/5 stjärnor.
Deckare, Historiska romaner, Realism | | Kommentera |

Allt som blir kvar - Sandra Beijer

Jag vill vara en del av Sandra Beijers Stockholm. Så som det beskrivs i Allt som blir kvar. Jag vill också dricka bort min sorg med billig flasköl på sunkbarer, hänga i korsningar med fina gatunamn (alla gator i Stockholm har är så vackert döpta) och ha nära vänner som aldrig släpper taget, hur dåligt jag än mår. I alla fall vill jag inget hellre när jag lyssnar på boken. Jag sveps med direkt, språket flyter på så fint och berättelsen, som egentligen kanske inte handlar om någonting, handlar samtidigt också om allt. Om allt som är viktigt och allt som blir kvar när det otänkbara händer. 

 
Sandra själv skrev så hjärtskärande om känslan att bli lämnad och övergiven av den man älskar på sin blogg häromdagen:

"Människor tröttnar på en och likt förbannat måste man bygga upp sin självkänsla på nytt för vem 17 orkar bära på känslan att man är någon som den man en gång älskade inte längre vill ha."

Det är verkligen den värsta skräcken, det värsta tänkbara, ungefär lika illa som att Pierre skulle dö. Att han skulle sluta älska mig. Och det är vad boken handlar om, men kanske än mer om vänskap och, trots allt, kärlek. Väldigt fin liten bok. Extra plus att Sandra läste in den själv.

Allt som blir kvar av Sandra Beijer får 4/5 stjärnor.
Upp