The Subtle Knife (His Dark Materials, #2) - Philip Pullman

Ok en månad senare (typ) är jag äntligen klar. Vilken tid det har tagit för mig att läsa den här boken! Det är någonting med Pullmans språk som gör att jag tappar koncentrationen när jag läser. Jag menar inte att han skriver illa, det gör han verkligen inte - men det är något som min hjärna reagerar på och sedan bara zonar ut från. Blir irriterad på mig själv under läsningens gång för jag tycker att boken är bra, eller iallafall helt okej, och ändå kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på andra saker nästan hela tiden!

The Subtle Knife av Philip Pullman, del 2 i serien om His Dark Materials (oklart vems svarta material men så heter serien iallafall). Sorry för otroligt förskräcklig bild men blogg.se strular vad gäller att lägga in instagram-bilder. Och ja just ja, 3/5 stjärnor får den av mig.

Precis som i förra boken så kommer den igång ordentligt först på slutet, och får med mig i både känslor och engagemang. Det är mer trögstartat i början, och jag har under lång tid i boken svårt att se vad huvudpersonernas egentliga mål är. De bara vandrar, planlöst, mot diffusa mål, för att så småningom kunna stöta ihop med personer eller tillfällen där historien kan ta ytterligare fart. Det känns som en typisk mellanbok på det sättet. Första boken hade sin tydliga strid och där hade Lyra något att försöka uppnå, nu är hon inkastad i en värld utan att veta vad eller hur hon ska ta sig vidare. Det är som en lång transportsträcka mot slutfighten som jag antar kommer att äga rum i nästa bok. Berättelsen hettar till och blir riktigt bra stundtals, men det håller inte för att vara intressant hela vägen in i mål. Jag antar att det som händer i den här boken kommer klargöras i sista, och då kanske den här makes more sense, men just nu kändes den lite "jaha". Bra, men inte i klass med första boken.

Dracula: The Graphic Novel - Bram Stoker, Jason Cobley och Staz Johnson

Hittade det här seriealbumet under en raid på Universitetsbiblioteket (av alla ställen!) och blev himla glad över en så smart idé som det här faktiskt är. Att göra seriealbum av klassiker är ju helt genialiskt! Då är vi fler som kan få ta dem till oss och fastna för dem, och att börja läsa ett seriealbum är ju alltid lite lättare än att börja på en 1800-tals-roman. Tycker man sedan att seriealbumet är underhållande känns inte steget till boken lika svårtaget. 

Dracula: the Graphic Novel (på svenska), av Bram Stoker, Jason Cobley och Staz Johnson, 3/5 stjärnor
 
Jag blev förvånad över att Dracula faktiskt bara är en sammanställning av ett gäng brev, dagboksanteckningar och inläsningar på ljudband - det känns så modernt på något sätt! Känner mig också lite pinsam som tyckte att det kändes "nyskapande" när jag läste The Supernatural Enhancements (som liksom är skriven 2014), när den här kom över 100 år tidigare... 

Det var väldigt kul att gå tillbaka till grunden med Draculamyten, att liksom läsa en av de tidigaste gestaltningarna av vampyren som vi tänker oss den idag. Stoker kom förvisso inte på vampyren som sådan, men han sammanställde myter och skapade en varaktig karaktär av dem. Greve Dracula, som han baserar på Vlad Dracula som härskade på 1400-talet i Rumänien (dåvarande Valakiet). Kvinnorna i boken är visserligen lite mähäiga, men det måste väl få förklaras med att den skrevs på 1890-talet då vi kvinnor inte var speciellt högt ansedda. Hela tiden ska männen i berättelsen "skydda kvinnorna" men springer då också iväg och lämnar dem ensamma så att det slutar med att just dessa kvinnor dör... Ganska typiskt för vita män och deras storhetsvansinne ändå, på något sätt. Går alltid ut över de oskyldiga och hjälplösa. Nåväl! Otroligt bra initiativ, bra genomfört, kul att ha "läst" ytterligare en klassiker - rekommenderas starkt!

Isle of Blood (The Monstrumologist, #3) - Rick Yancey

 Isle of Blood (The Monstrumologist, #3) av Rick Yancey, 4/5 stjärnor

Isle of Blood är svår att betygsätta. Den är på samma gång både den bästa och den sämsta i serien, hittills. Vi får lära känna doktorn bättre, och Will Henry faller allt djupare ner i mörkret. De mänskliga aspekterna är spännande och djuplodade och ger berättelsen mer tyngd. Den är bra skriven, jag som ibland tenderar att zona ut ifall engelska böcker är lite för svåra, hänger med hela tiden. Det tyder på bra språk och tydlighet som jag verkligen uppskattar. MEN monstret får allt för lite fokus! Jag gillar ju verkligen det makabra, det läskiga i att de faktiskt jagar monster. Här är det mer fokus på mänskligt förfall och vad vi faktiskt är kapabla till, än monsterjakt, och jag saknar det sistnämnda. Det är först på de sista hundra sidorna som de ens kommer fram till Isle of Blood och monsterjakten kan börja. I sak påminner monstret (the magnificum) mycket om Wendigon som vi fick möta i förra boken; ingen har sett någon av dem, människor blir dödligt smittade av dem och förvandlas till monster av deras gift. Det känns lite som att jag redan har träffat det här monstret! Jag hade velat ha något mer konkret, inte ytterligare ett abstrakt fantasi-foster som egentligen symboliserar vår inre mörka natur snarare än ett verkligt monster (för så var det ju förra gången). Men trots tråkigt monster håller boken hög klass och jag längtar innerligt tills jag får sätta tänderna i sista delen. De är fantastiska, böckerna om Monstrumologen - trots allt.

 
Böcker, Favoriter, Skräck, Young Adult, Äventyr, Övernaturligt | | Kommentera |
Upp