Rök - Dan Vyleta

I den värld där Charlie och Thomas växer upp är det 1800-tal, och människor som syndar ger ifrån sig rök. Egentligen ger alla människor ifrån sig rök, mer eller mindre hela tiden, men röken är förknippad med synd och barn från de övre samhällsklasserna skickas till internat för att lära sig bemästra röken. I bokens början är det där de båda pojkarna träffas, på internatskolan. De blir vänner och i deras vänskap tar äventyret sin början, när Thomas blir utbjuden till en släkting för att fira jul och nyår på dennes gods ute i de engelska skogarna. Charlie följer med och får i uppdrag av skolans rektor att spionera på baronen som äger godset, till förmån för parlamentet och de konservativa inom landets styrning. Charlies och Thomas liv tar sig en extrem vändning när de båda blir indragna i en härva av politiskt maktspel, ondska, dödsfall, religion och vetenskap där ingenting visar sig vara svart eller vitt.

 
Boken var otrolig i sin sinnesstämning, det passade väldigt bra att placera dessa smutsiga rökiga människor på Londons gator under industrialiseringens 1800-tal. Moderna uppfinningar är ännu en illusion, i världen som målas upp finns varken elektricitet eller telefoner. Eller finns de? All teknik är i princip förbjuden, precis som så mycket annat. Det förknippas med synd. Till en början går boken att tolka religionskritiskt, men så småningom mynnar det ut även i vetenskaplig kritik. Vad är det okej att offra för att rättfärdiga vetenskapliga experiment? Helgar ändamålen alltid medlen? Det är starka frågor som lyfts upp till ytan. Kanske besvaras de inte fullt ut, men de väcker tankar och funderingar hos mig som läsare. 

Pojkarnas vänskap är vackert beskriven. Jag är glad att den får vara så öm och kärleksfull, med beröring och gemensamt förtroende. Jag är först lite irriterad när Livia dras in och ett triangeldrama börjar anas, men utan att avslöja för mycket tycker jag att det ändå hålls i periferin, och tillåts blomma fram ibland eftersom det ändå upptar pojkarnas tankar till och från. 

Det här var helt klart en bok som började starkt och växte under läsningens gång. Jag svalde idén om det rökfyllda London med hull och hår. En väldigt intensiv läsupplevelse som varmt rekommenderas.

Rök av Dan Vyleta får 4/5 stjärnor.

The Subtle Knife (His Dark Materials, #2) - Philip Pullman

Ok en månad senare (typ) är jag äntligen klar. Vilken tid det har tagit för mig att läsa den här boken! Det är någonting med Pullmans språk som gör att jag tappar koncentrationen när jag läser. Jag menar inte att han skriver illa, det gör han verkligen inte - men det är något som min hjärna reagerar på och sedan bara zonar ut från. Blir irriterad på mig själv under läsningens gång för jag tycker att boken är bra, eller iallafall helt okej, och ändå kommer jag på mig själv med att sitta och tänka på andra saker nästan hela tiden!

The Subtle Knife av Philip Pullman, del 2 i serien om His Dark Materials (oklart vems svarta material men så heter serien iallafall). Sorry för otroligt förskräcklig bild men blogg.se strular vad gäller att lägga in instagram-bilder. Och ja just ja, 3/5 stjärnor får den av mig.

Precis som i förra boken så kommer den igång ordentligt först på slutet, och får med mig i både känslor och engagemang. Det är mer trögstartat i början, och jag har under lång tid i boken svårt att se vad huvudpersonernas egentliga mål är. De bara vandrar, planlöst, mot diffusa mål, för att så småningom kunna stöta ihop med personer eller tillfällen där historien kan ta ytterligare fart. Det känns som en typisk mellanbok på det sättet. Första boken hade sin tydliga strid och där hade Lyra något att försöka uppnå, nu är hon inkastad i en värld utan att veta vad eller hur hon ska ta sig vidare. Det är som en lång transportsträcka mot slutfighten som jag antar kommer att äga rum i nästa bok. Berättelsen hettar till och blir riktigt bra stundtals, men det håller inte för att vara intressant hela vägen in i mål. Jag antar att det som händer i den här boken kommer klargöras i sista, och då kanske den här makes more sense, men just nu kändes den lite "jaha". Bra, men inte i klass med första boken.

Dracula: The Graphic Novel - Bram Stoker, Jason Cobley och Staz Johnson

Hittade det här seriealbumet under en raid på Universitetsbiblioteket (av alla ställen!) och blev himla glad över en så smart idé som det här faktiskt är. Att göra seriealbum av klassiker är ju helt genialiskt! Då är vi fler som kan få ta dem till oss och fastna för dem, och att börja läsa ett seriealbum är ju alltid lite lättare än att börja på en 1800-tals-roman. Tycker man sedan att seriealbumet är underhållande känns inte steget till boken lika svårtaget. 

Dracula: the Graphic Novel (på svenska), av Bram Stoker, Jason Cobley och Staz Johnson, 3/5 stjärnor
 
Jag blev förvånad över att Dracula faktiskt bara är en sammanställning av ett gäng brev, dagboksanteckningar och inläsningar på ljudband - det känns så modernt på något sätt! Känner mig också lite pinsam som tyckte att det kändes "nyskapande" när jag läste The Supernatural Enhancements (som liksom är skriven 2014), när den här kom över 100 år tidigare... 

Det var väldigt kul att gå tillbaka till grunden med Draculamyten, att liksom läsa en av de tidigaste gestaltningarna av vampyren som vi tänker oss den idag. Stoker kom förvisso inte på vampyren som sådan, men han sammanställde myter och skapade en varaktig karaktär av dem. Greve Dracula, som han baserar på Vlad Dracula som härskade på 1400-talet i Rumänien (dåvarande Valakiet). Kvinnorna i boken är visserligen lite mähäiga, men det måste väl få förklaras med att den skrevs på 1890-talet då vi kvinnor inte var speciellt högt ansedda. Hela tiden ska männen i berättelsen "skydda kvinnorna" men springer då också iväg och lämnar dem ensamma så att det slutar med att just dessa kvinnor dör... Ganska typiskt för vita män och deras storhetsvansinne ändå, på något sätt. Går alltid ut över de oskyldiga och hjälplösa. Nåväl! Otroligt bra initiativ, bra genomfört, kul att ha "läst" ytterligare en klassiker - rekommenderas starkt!
Upp