Preludes & Nocturnes (The Sandman, #1) - Neil Gaiman, Sam Keith, Mike Dringenberg och Malcolm Jones III

Trots att jag har hört att storyn "blir bra först i del 3 eller 4", och trots att Neil Gaiman i slutet så tydligt förklarar sin genans för att återuppleva de första delarna av berättelsen om Sandman igen (efter att ha avslutat historien), så tyckte jag mycket om denna första del. De 8 första serierna om Sandman är förvisso ganska spretiga, och det tar lite tid innan jag kommer in i dem. Vissa av delarna uppskattar jag först till fullo efter att ha läst Neil Gaimans korta efterord, men sådant kan jag tycka är fint. När man får lite baktanke och grundidén blir mer tydlig. Vissa delar älskar jag direkt.

The Sandman volume 1: Preludes & Nocturnes, av Neil Gaiman, Sam Keith, Mike Dringenberg och Malcolm Jones III - 5/5 stjärnor

Gaiman låter själv osäker över sitt inblandande av DC-karaktärer, men jag älskar det. Dr Destiny är grymt obehaglig, och Jonathan Crane är min all time favorite av Batman-skurkarna, så att han får en roll i berättelsen ger pluspoäng i min bok. Sista delen är dock absolut bäst. När hans äldre syster, Death, kliver in i historien och bestämmer sig för att få Sandmannen, eller Dream på banan igen. Gaiman skriver i slutet att det är där som han först börjar hitta sig själv i historien, och det märks ganska tydligt. Där tar liksom historien ett kliv ut ur sig själv och blir ÄN bättre än vad den var innan, vilket gör suget efter del två enormt. Tack för den här fina födelsedagspresenten, Julia och mamma - jag hade glömt att jag gillar serier så mycket!
Fantasy, Femstjärnigt, Serier/Grafiska romaner, Urban fantasy, Övernaturligt | #drdestiny, #grafiskaromaner, #neilgaiman, #scarecrow, #thesandman | | Kommentera |

Blodsmagi - Tessa Gratton

När Silla och hennes bror Reese inser att de kan trolla med hjälp av sitt blod, vänds hela deras värld upp och ner. Helt plötsligt förändras deras syn på omvärlden. Att deras pappa sköt deras mamma för att sedan kallblodigt skjuta sig själv - är det verkligen sanningen? Eller kan mordet ha varit kopplat till magin? 

Blodsmagi (Blood Magic) av Tessa Gratton, del 1 i The Blood Journals, 3/5 stjärnor

Nick flyttar in i huset bredvid, och har svåra minnen från tiden med sin mamma. Nicks mamma skar sig i armarna, och försökte ta livet av sig flera gånger - allt för att bli av med det smutsiga blodet, som hon sa. Nick har försökt förtränga mammans märkligheter, men tvingas återuppleva delar av det när han träffar Silla och Reese. Är magin ondskefull? Kan den användas till något bra? 


Förutom att jag har EXTREM blodskräck och därför mådde bitvis väldigt illa under läsandets gång, så var jag hela tiden underhållen. Språket flyter på bra, och Silla och Nick är ganska trevliga karaktärer. Däremot har jag svårt att förstå motivet som driver den onda häxan Josephine. Hon vill åt Sillas pappas ben för att kunna mala ner dem till en coctail som får henne att leva ytterligare 30 år. Är det ett motiv värt att döda för? Det känns lite lamt. ÄNNU mer lamt känns det att Silla inte bara ger upp och ger Josephine benen (om de nu är så viktiga för henne). Vad spelar det Silla för roll ifall hennes pappa ligger nedgrävd och ruttnar bort, eller om hans organ kommer till användning för någon som tycker sig behöva dem? Att de slåss till dödsgränsen för att skydda hans himla döda skelett känns lite väl larvigt. 

Men en helt klart spännande, underhållande och kärlekspirrig berättelse som var väl värd 39 kr på bokhandeln där jag köpte den!

Unspoken - Sarah Rees Brennan

Kami är aldrig ensam. Hon delar sina tankar och sitt innersta med Jared, en pojke som fram tills alldeles nyligen bara finns i hennes huvud. Som alltid har funnits där, så länge hon kan minnas. Men så dyker Jared upp i verkligheten, och det blir plötsligt ganska jobbigt att ha en människa i sin omgivning som kan läsa ens tankar. Samtidigt börjar också mörka och mystiska saker hända i Sorry-in-the-Vale, den lilla orten där Kami och hennes familj bor. Det hörs skrik om nätterna och uppsprättade djur hittas i en stuga i skogen. Vad är det egentligen som händer, och ska Kami och Jared klara av att vara vänner även i verkliga livet och inte bara i sina tankar?

 Unspoken av Sarah Rees Brennan, 3/5 stjärnor.

Well, Unspoken är bra. Historien är smart och grundidén är spännande. Jag hade glömt bort att jag hade boken stående i hyllan, tills jag satte på boken som svensk ljudbok i appen jag laddat hem. Då kände jag igen storyn och scannade igenom mina bokhyllor tills den dök upp, och valde förstås att läsa den "fysiskt" istället för att lyssna på den som ljudbok. 

Det bästa med boken är egentligen dialogerna. Karaktärerna är ironiska, sarkastiska och humoristiska mest hela tiden och det gör att det blir underhållande att läsa, även om jag innerst inne har svårt att tro att samtliga i en familj, samtliga i ett kompisgäng och samtliga på en skoltidningsredaktion skulle vara lika roliga och ha samma jargong. 

Av någon anledning rycks jag dock inte med i storyn riktigt. Jag somnar hela tiden ifrån boken, och har ibland svårt att greppa vad som händer. Det är som att det fattas meningar här och var, eller att de meningarna som finns inte är helt tydliga med vad som händer. Som att författaren har historien klar för sig men har svårt att helt få ut den så att vi andra också ska hänga med i händelseförloppet. Och när en klasskompis på skolan går en fruktansvärd död till mötes reagerar inte huvudpersonerna nämnvärt, inte mer än på de döda djuren som hittas i skogen. Det har jag väldigt svårt att relatera till. Om det skulle ske ett mord i exempelvis Linköping, med en uppskuren kropp av en elev liggandes på en av skolgårdarna, skulle det uppstå ramaskri. Skolorna skulle inte FORTSÄTTA som vanligt två dagar senare, utan att någon nämner någonting alls. Man skulle såklart erbjuda psykologhjälp, framförallt till offrets anhöriga och vänner. Och även om huvudpersonen, Kami, och den döda flickan inte längre beskrevs som vänner så hade de varit bästa vänner en gång. Det borde rimligtvis vara en uppslitande och traumatiserande upplevelse för Kami. Men nej, hon fortsätter som vanligt, och tänker inte speciellt mycket på det. Det kändes så verklighetsfrånvänt och konstigt att boken tappade mig lite där, och hade svårt att hämta tillbaka mig sedan. Jag tror aldrig att den riktigt lyckades.
Böcker, Urban fantasy, Young Adult, Övernaturligt | | Kommentera |
Upp