Parfymen - Patrick Süskind

Jean-Baptiste Grenouille saknar helt kroppslukt vilket gör att människor som möter honom inte vet hur de ska reagera. Om de reagerar alls. Oftast uppfattas han som ett spöke, som passerar utan att omgivningen märker att han är där. Så viktigt är alltså luktsinnet för oss människor, även om vi inte inser det. Är det dock någon som har kunskap om människans luktsinne så är det just Grenouille - hans näsa uppfattar de allra svagaste dofter och de lukter han saknar själv känner han i tusenfalt på andra. Han söker sätt att utvinna de allra mäktigaste dofter, och sökandet efter den ultimata parfymen sträcker sig över hela Frankrike och kräver flera oskyldiga liv. För den bästa parfymen utvinns av unga kvinnor, till priset av deras liv. 

 
Boken var redan från början speciell då den direkt klargör att huvudpersonen är VIDRIG. Han jämförs med en blodsugande fästing som bidar sin tid för att när tiden är rätt utkräva sina offer. Jag rycks direkt med och vill veta hur Süskind ska lyckas få mig att sympatisera med denne antihjälte. Och konstigt nog lyckas han. Eller, jag kanske inte direkt sympatiserar. Men jag är otroligt intresserad av att se hur det går. Parfymen är spännande, lärorik, tankeväckande och hemsk och jag gillade den hela vägen igenom. Tror aldrig att jag kommer att glömma den.
 
 Parfymen av Patrick Süskind, 5/5 stjärnor.

Flickan med gåvorna - M.R. Carey

Jösses, vilken bok. Jag ville inte lägga den ifrån mig, och ville samtidigt att den aldrig skulle ta slut. Den innehåller inte ett enda onödigt stycke, ingen mening känns överflödig och språket flyter på så förbaskat bra. Hela läsningen var ren och skär njutning. WOW.

 
Melanie går i skolan varje vardag precis som vilket barn som helst. Hon lär sig om geografi, matematik och grekisk mytologi och får full pott på proven. Hon har favoritlärare och de hon tycker sämre om, och om nätterna går hon och lägger sig på sitt rum i sin säng och längtar efter nästa skoldag. Där slutar dock likheterna med andra barn. Andra vanliga barn. För Melanies rum är en cell, på en militärbas, och hennes klasskamrater blir liksom hon själv inrullade i klassrummet fastbundna i rullstolar så att de inte ska kunna skada någon i sin omgivning. Eller sig själva.

En dag blir militärbasen attackerad och Melanie, tillsammans med en blandning av de människor hon tycker allra mest och minst om i sin lilla bubbla till värld, måste fly ut i en rå verklighet där kampen för överlevnad är det mest primära. Vad har hänt med världen? Var är mänskligheten på väg? Kan Melanie på något sätt hjälpa till att stoppa det som sker?

Historien som berättas ger mig både andnöd och hjärtsnörp, och bidrar till lika mycket fascination som rädsla. Själva idén med sporer och svampar som spridning för zombieapokalypsen är visserligen inte någonting nytt. Framförallt tänker jag på the Last of Us, tv-spelet som fått så otroligt bra recensioner (men som jag inte gillar nämnvärt), och som släpptes för rätt många år sedan nu. Även där är det sporer från svampar som är problemet, och en liten flicka som är nyckeln till svaret på gåtan om vad mänskligheten kan göra för att rädda sig från undergång. Eventuellt inte göra. Att placera in zombies i mänsklig kontext gjordes tidigare i Warm bodies, och slutet får mig att tänka på uppgörelsen i Metro 2033. Men trots att boken kanske inte vinner ny mark på dessa plan är det en fullpoängare i sin helhet. Ingen har berättat om apokalypsen på det här sättet tidigare. Aldrig har en liten flicka varit så älskvärd och så livsfarlig på samma gång. Och de andra karaktärerna, var och en, är underbara på sitt eget sätt. Jag köper dr Caldwells sätt rakt av, jag tvivlar inte en sekund på att det finns folk med den sortens hjärna. Och vem är monstret, egentligen? Samtidigt är dr Caldwell inte ond. Det är inte de hungriga heller, eller barnen i städerna. Ingenting i boken är svart eller vitt. Allt är grått, likt sporerna från Ophiocordyses Unilateralis. LÄS.
 
 Flickan med gåvorna av M.R. Carey, 5/5 stjärnor.
Böcker, Favoriter, Femstjärnigt, Postapokalyps, Sci-Fi | | Kommentera |

Essex County - Jeff Lemire

Det går så fort att läsa serier, på en kväll så är de över. Ändå sätter de sig och fastnar. Det blir ett annat sorts berättande, ibland behövs inga ord utan bilderna klarar sig själva. Jeff Lemires Essex County är magnifik på det sättet. Det är inte överdrivet långa haranger av ord eller metervis av dialoger, det är sparsmakade bilder som med få streck uttrycker otroligt mycket. 

Essex County av Jeff Lemire, 5/5 stjärnor

I samlingsalbumet ryms tre volymer, den såkallade Essex County trilogy: Tales From The Farm, Ghost Stories och The Country Nurse. De har alla tre olika huvudpersoner men tvinnas ändå in i varandra på ett värmande sätt. Det är små inhopp i människoliven hos de som lever sina liv i Essex County, på landsbygden i Kanada. Det är sorg och ensamhet, olycka och ångest. Men också små guldkorn av glädje, av fina tillfällen och lyckliga stunder. Det är tankeväckande läsning, samtidigt en för mig extrem trigger för dödsångest och insikten om att livet är så kort och att jag redan levt en stor del av det (om jag inte dör imorgon). Mittenhistorien, om den gamla farbrorn som i stunder av klarhet tar sig ur sin demens och återupplever sina år som hockeyspelare med sin lillebror, är min absoluta favorit. Men det är tillsammans som de tre berättelserna blir som allra bäst. Sida vid sida, hand i hand med varandra.
Upp