Dyngkåt och hur helig som helst - Mia Skäringer

Dyngkåt och hur helig som helst är lite som att lyssna på en blogg, och vad jag förstår så är mycket hämtat från Mias blogg också. Som vanligt höjer det en sån här bok något enormt att den är inläst av författaren själv, det ger den en sådan styrka, skörhet och innerlighet att det svårt att inte älska den. Visserligen är det många saker som återkommer igen och igen. Ämnen som upprepas. Men så blir det ju lätt i en blogg, och i livet överlag. Jag tror inte Mia har som ambition att skriva den mest djulodade romanen ever, eller att ge ut en nobelprisvinnare till bok. Istället vill hon nå ut med vardagsbetraktelser och lite lugnande och uppmuntrande ord till Kreti och Pleti, till oss alla här ute som kämpar på med våra liv. Det är en underhållande och mysig lyssning och jag hade gärna lyssnat i flera timmar till på Mias fantastiska röst. Man måste ju älska Mia Skäringer, trots allt <3

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minstra trött - Alex Schulman

Att vara med henne var så himla fin! Alldeles lagom. Lagom lång & lagom kärlekssvallande, inte för mycket och inte för lite. Trodde nog att den skulle vara mer drypande, nästan lite pinsam, i liksom första-tiden-på-förhållandet-uppförstoringar av saker och ting, men så var den inte alls. Kärleken som beskrivs känns äkta och är förhoppningsvis av den sorten som håller länge, för så känns det iallafall. Alex och Amanda har hittat RÄTT. Anekdoterna som binder ihop de olika delarna i boken är hemtrevliga, vissa känner jag igen, men det gör ingenting. Jag tycker om Alex röst, och precis som i Glöm mig så älskar jag att han läser in sin egen bok. Det hade känts konstigt om någon annan läste upp den här kärleksförklaringen. 



Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minstra trött av Alex Schulman, 3 av 5 stjärnor

Att vara med henne är förvisso kanske inte Alex Schulmans bästa bok, men det är en bok om kärlek och det kan vi inte få för många av. Allt behöver inte vara becksvart eller jobbigt för att vara värt att dela med sig om - att hitta en fantastisk människa att dela livet med kan vara minst lika mycket värt att skriva en bok om.
Biografier, Kärlek, Ljudböcker, Realism, Självbiografiskt, Svenska författare | #AlexSchulman | | Kommentera |

Glöm mig - Alex Schulman

Ibland passar en bok så bra in i livet där man befinner sig just nu. Det blir liksom rätt bok på rätt plats, vid rätt tillfälle. Det gör att boken fastnar lite extra, att man läser eller lyssnar lite extra uppmärksamt, och tar till sig varenda liten stavelse extra noga. Glöm mig blev en sådan bok för mig. Vi har precis gått igenom viktiga samtal i familjen, äntligen vågat vädra och ta upp saker som länge legat och grott. I Alex familj fick de samtalen aldrig äga rum, och därför eskalerade både relationer och familjeband till bristningsgränsen. Vid vissa tillfällen är Alex osäker på om skadorna ens går att reparera, någonsin. För Alex mamma dricker. Hon har gjort det i över 30 år, nästan så länge han kan minnas, och aldrig. någonsin. har någon av han eller hans bröder, eller ens deras pappa, tagit upp det med henne. Hon är inte kvinnan man sätter sig upp mot så lätt. Hon är en stark personlighet, som lätt brusar upp och har nära till strid.

Glöm mig av Alex Schulman, 4/5 stjärnor
 
Beskrivningarna av modern är obehagliga, kärleksfulla och ärliga och jag blir på samma gång skrämd, ledsen och upprörd. Och också berörd av att Alex Schulman delar med sig av det här. Att han själv läser in ljudboken adderar extra smärta, och extra hjärta - jag älskar när författare läser in sina egna böcker. Speciellt, såklart, om det är biografier. Alex röst är trygg och jag är van vid den efter oändliga timmar tillsammans med honom och Sigge, och många av anekdoterna känner jag igen, han har nämnt dem förut. Det gör ingenting. Jag trivs med Alex, jag gråter med Alex, och jag känner kärlek med Alex. Den här boken KÄNNS och även om jag kan kan förstå (eller kan jag det?) att vissa finner det märkligt att han först skriver en bok om sin pappa efter dennes död, och sedan skriver ännu en om sin mamma efter hennes död, så passar den så bra in i mitt eget liv just nu att det inte känns märkligt för mig alls. Eller, jag hade nog inte funnit det märkligt ÄVEN om den inte hade passar mig. Jag tycker att det är fint att skriva om personer man älskar och som betyder något för en, vill folk sedan läsa det och kan ta till sig saker av det är det ju en underbar bonus. Förhoppningsvis kan föräldrar och barn ta till sig erfarenheter från den här boken, och själva lyckas undgå att trampa i de fällor som Alex och hans mamma gör på sin väg mot varandra. GAHH nu börjar jag svamla, haha - boken är BRA och VIKTIG och den BERÖR. Tack!
Upp