Not That Kind of Girl - Lena Dunham

 
Baksidestexten lovade genialitet och humor som skulle "träffa rakt in i hjärtat". Jag fann snarare samma historier tjatas om och om igen, och kunde inte riktigt se tjusningen i att läsa om alla bedrövliga ligg som Lena Dunham kämpat sig igenom och som hon uppenbarligen tycker är värda att nämna i en bok. Jag kände liksom aldrig att det var något speciellt, bara som någon random persons halvtråkiga universitetsberättelser (såna där som liksom bara är kul för de som var med där och då), och jag vill inte läsa en bok om random personer. Än mindre om deras universitets- eller lumpenskrönor. Det känns meningslöst. Och boken kändes meningslös. Den hade absolut sina vassa stunder, men det har min dagbok också. Det innebär inte att den skulle passa i utgiven form.

Not That Kind of Girl av Lena Dunham får 2/5 stjärnor och väcker frågan om allt verkligen är värt att skriva om bara för att man kan?
Besvikelser, Böcker, Självbiografiskt | | Kommentera |

Dyngkåt och hur helig som helst - Mia Skäringer

Dyngkåt och hur helig som helst är lite som att lyssna på en blogg, och vad jag förstår så är mycket hämtat från Mias blogg också. Som vanligt höjer det en sån här bok något enormt att den är inläst av författaren själv, det ger den en sådan styrka, skörhet och innerlighet att det svårt att inte älska den. Visserligen är det många saker som återkommer igen och igen. Ämnen som upprepas. Men så blir det ju lätt i en blogg, och i livet överlag. Jag tror inte Mia har som ambition att skriva den mest djulodade romanen ever, eller att ge ut en nobelprisvinnare till bok. Istället vill hon nå ut med vardagsbetraktelser och lite lugnande och uppmuntrande ord till Kreti och Pleti, till oss alla här ute som kämpar på med våra liv. Det är en underhållande och mysig lyssning och jag hade gärna lyssnat i flera timmar till på Mias fantastiska röst. Man måste ju älska Mia Skäringer, trots allt <3

Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minstra trött - Alex Schulman

Att vara med henne var så himla fin! Alldeles lagom. Lagom lång & lagom kärlekssvallande, inte för mycket och inte för lite. Trodde nog att den skulle vara mer drypande, nästan lite pinsam, i liksom första-tiden-på-förhållandet-uppförstoringar av saker och ting, men så var den inte alls. Kärleken som beskrivs känns äkta och är förhoppningsvis av den sorten som håller länge, för så känns det iallafall. Alex och Amanda har hittat RÄTT. Anekdoterna som binder ihop de olika delarna i boken är hemtrevliga, vissa känner jag igen, men det gör ingenting. Jag tycker om Alex röst, och precis som i Glöm mig så älskar jag att han läser in sin egen bok. Det hade känts konstigt om någon annan läste upp den här kärleksförklaringen. 



Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minstra trött av Alex Schulman, 3 av 5 stjärnor

Att vara med henne är förvisso kanske inte Alex Schulmans bästa bok, men det är en bok om kärlek och det kan vi inte få för många av. Allt behöver inte vara becksvart eller jobbigt för att vara värt att dela med sig om - att hitta en fantastisk människa att dela livet med kan vara minst lika mycket värt att skriva en bok om.
Biografier, Kärlek, Ljudböcker, Realism, Självbiografiskt, Svenska författare | #AlexSchulman | | Kommentera |
Upp