The Thirteenth Tale - Diane Setterfield

Det känns som att jag har läst den här boken i en evighet. Att läsa en bok länge är både bra och dåligt. Det kan kännas frustrerande att den aldrig tar slut, men samtidigt lär man känna karaktärerna på ett annat sätt när de är närvarande under en så lång tid. 

 
I The Thirteenth Tale berättas flera berättelser om varandra. Dels är det huvudhistorien, där Margaret, ett bokaffärsbiträde med förkärlek för att transkribera gamla dokument, åker ut till en stor herrgård för att skriva biografin över en mytomspunnen författarinna. Sedan är det författarinnans berättelse. I den vävs även andra karaktärers historier in, som dagboken efter en barnskötare och den märkliga historien om hur Mrs Love fann sin son. Jag har svårt för konceptet story-in-story men när jag väl accepterat faktum är det ändå ganska okej. Just eftersom det är en biografi som ska skrivas så känns det relativt logiskt och jag kan inte bestämma mig för om de biografiska delarna eller huvudhistorien är bäst. Biografin är helt klart mest spännande, iallafall.

Allt som allt handlar det om tvillingar, spöken, incest, våld och stark kärlek. En salig blandning som i slutändan är rätt bra!

The Thirteenth Tale av Diane Setterfield, 3/5 stjärnor.
Realism, Skönlitterärt, Övernaturligt | | Kommentera |

Rök - Dan Vyleta

I den värld där Charlie och Thomas växer upp är det 1800-tal, och människor som syndar ger ifrån sig rök. Egentligen ger alla människor ifrån sig rök, mer eller mindre hela tiden, men röken är förknippad med synd och barn från de övre samhällsklasserna skickas till internat för att lära sig bemästra röken. I bokens början är det där de båda pojkarna träffas, på internatskolan. De blir vänner och i deras vänskap tar äventyret sin början, när Thomas blir utbjuden till en släkting för att fira jul och nyår på dennes gods ute i de engelska skogarna. Charlie följer med och får i uppdrag av skolans rektor att spionera på baronen som äger godset, till förmån för parlamentet och de konservativa inom landets styrning. Charlies och Thomas liv tar sig en extrem vändning när de båda blir indragna i en härva av politiskt maktspel, ondska, dödsfall, religion och vetenskap där ingenting visar sig vara svart eller vitt.

 
Boken var otrolig i sin sinnesstämning, det passade väldigt bra att placera dessa smutsiga rökiga människor på Londons gator under industrialiseringens 1800-tal. Moderna uppfinningar är ännu en illusion, i världen som målas upp finns varken elektricitet eller telefoner. Eller finns de? All teknik är i princip förbjuden, precis som så mycket annat. Det förknippas med synd. Till en början går boken att tolka religionskritiskt, men så småningom mynnar det ut även i vetenskaplig kritik. Vad är det okej att offra för att rättfärdiga vetenskapliga experiment? Helgar ändamålen alltid medlen? Det är starka frågor som lyfts upp till ytan. Kanske besvaras de inte fullt ut, men de väcker tankar och funderingar hos mig som läsare. 

Pojkarnas vänskap är vackert beskriven. Jag är glad att den får vara så öm och kärleksfull, med beröring och gemensamt förtroende. Jag är först lite irriterad när Livia dras in och ett triangeldrama börjar anas, men utan att avslöja för mycket tycker jag att det ändå hålls i periferin, och tillåts blomma fram ibland eftersom det ändå upptar pojkarnas tankar till och från. 

Det här var helt klart en bok som började starkt och växte under läsningens gång. Jag svalde idén om det rökfyllda London med hull och hår. En väldigt intensiv läsupplevelse som varmt rekommenderas.

Rök av Dan Vyleta får 4/5 stjärnor.

Metro 2033: den sista tillflykten - Dmitrij Gluchovskij

Hej, hade tänkt utveckla följande när jag kom hem till civilisationen igen men jag tror inte jag pallar mä't. Så här får ni några korta rader om Metro 2033:


 
- ARTIOM TRÄFFAR INGA KVINNOR I HELA METRON. Bara män, män, män. Två kvinnor (som egentligen inte har med huvudhistorien att göra) nämns vid namn i hela boken: Lena, för att hennes man skäller på henne, och Tina, för att en gammal dam pratar skit om henne på en dressin. Närmare 40 olika män namnges däremot och leder historien framåt. Inte ens Artioms mamma får speciellt mycket spelutrymme, även om hon verkar ha satt ganska djupa spår i sin son. 

- Boken är spännande i början, seg i mitten, mäktig i slutet. 

- Det bjus på lite av en filosofisk vändning mot slutet som får en att ana att en filosofisk underton funnits där hela tiden. Snyggt gjort. 

- Boken fick mig väldigt intresserad av Ryssland i allmänhet och Moskvas tunnelbanesystem i synnerhet. Det är häftigt vilka nyfunna intressen man får av böcker! 

Jag tycker också att spelet faktiskt motsvarar boken relativt bra. De har tagit fasta på de viktigaste hållpunkterna och sedan spunnit runt det, med mer action i tunnlarna och lite mindre filosofi. Tycker faktiskt att det fungerar att endast spela spelet också, boken breddade inte storyn avsevärt. 

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij får 3 av 5 stjärnor.
Böcker, Postapokalyps, Övernaturligt | | Kommentera |
Upp