Rök - Dan Vyleta

I den värld där Charlie och Thomas växer upp är det 1800-tal, och människor som syndar ger ifrån sig rök. Egentligen ger alla människor ifrån sig rök, mer eller mindre hela tiden, men röken är förknippad med synd och barn från de övre samhällsklasserna skickas till internat för att lära sig bemästra röken. I bokens början är det där de båda pojkarna träffas, på internatskolan. De blir vänner och i deras vänskap tar äventyret sin början, när Thomas blir utbjuden till en släkting för att fira jul och nyår på dennes gods ute i de engelska skogarna. Charlie följer med och får i uppdrag av skolans rektor att spionera på baronen som äger godset, till förmån för parlamentet och de konservativa inom landets styrning. Charlies och Thomas liv tar sig en extrem vändning när de båda blir indragna i en härva av politiskt maktspel, ondska, dödsfall, religion och vetenskap där ingenting visar sig vara svart eller vitt.

 
Boken var otrolig i sin sinnesstämning, det passade väldigt bra att placera dessa smutsiga rökiga människor på Londons gator under industrialiseringens 1800-tal. Moderna uppfinningar är ännu en illusion, i världen som målas upp finns varken elektricitet eller telefoner. Eller finns de? All teknik är i princip förbjuden, precis som så mycket annat. Det förknippas med synd. Till en början går boken att tolka religionskritiskt, men så småningom mynnar det ut även i vetenskaplig kritik. Vad är det okej att offra för att rättfärdiga vetenskapliga experiment? Helgar ändamålen alltid medlen? Det är starka frågor som lyfts upp till ytan. Kanske besvaras de inte fullt ut, men de väcker tankar och funderingar hos mig som läsare. 

Pojkarnas vänskap är vackert beskriven. Jag är glad att den får vara så öm och kärleksfull, med beröring och gemensamt förtroende. Jag är först lite irriterad när Livia dras in och ett triangeldrama börjar anas, men utan att avslöja för mycket tycker jag att det ändå hålls i periferin, och tillåts blomma fram ibland eftersom det ändå upptar pojkarnas tankar till och från. 

Det här var helt klart en bok som började starkt och växte under läsningens gång. Jag svalde idén om det rökfyllda London med hull och hår. En väldigt intensiv läsupplevelse som varmt rekommenderas.

Rök av Dan Vyleta får 4/5 stjärnor.

Metro 2033: den sista tillflykten - Dmitrij Gluchovskij

Hej, hade tänkt utveckla följande när jag kom hem till civilisationen igen men jag tror inte jag pallar mä't. Så här får ni några korta rader om Metro 2033:


 
- ARTIOM TRÄFFAR INGA KVINNOR I HELA METRON. Bara män, män, män. Två kvinnor (som egentligen inte har med huvudhistorien att göra) nämns vid namn i hela boken: Lena, för att hennes man skäller på henne, och Tina, för att en gammal dam pratar skit om henne på en dressin. Närmare 40 olika män namnges däremot och leder historien framåt. Inte ens Artioms mamma får speciellt mycket spelutrymme, även om hon verkar ha satt ganska djupa spår i sin son. 

- Boken är spännande i början, seg i mitten, mäktig i slutet. 

- Det bjus på lite av en filosofisk vändning mot slutet som får en att ana att en filosofisk underton funnits där hela tiden. Snyggt gjort. 

- Boken fick mig väldigt intresserad av Ryssland i allmänhet och Moskvas tunnelbanesystem i synnerhet. Det är häftigt vilka nyfunna intressen man får av böcker! 

Jag tycker också att spelet faktiskt motsvarar boken relativt bra. De har tagit fasta på de viktigaste hållpunkterna och sedan spunnit runt det, med mer action i tunnlarna och lite mindre filosofi. Tycker faktiskt att det fungerar att endast spela spelet också, boken breddade inte storyn avsevärt. 

Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij får 3 av 5 stjärnor.
Böcker, Postapokalyps, Övernaturligt | | Kommentera |

Drew (Changers, #1) - T. Cooper & Allison Glock-Cooper

Det var en njutbar läsning, med många finurliga meningar och roligheter. Fnissade för mig själv flera gånger. Ethan vaknar upp en morgon och är inte längre sig själv, utan en flicka. Han får reda på att han är en Changer - en mänsklig ras som finns till för att göra världen till en bättre plats genom att sprida öppenhet och förståelse till sina medmänniskor. Varje år under sin High School-period kommer Ethan (eller Drew, som han numera heter) vakna upp i en ny kropp och med en ny personlighet tills han slutligen ska välja en av sina fyra V:n (personas) som sin slutgiltiga. 

Drew (Changers, #1) av T. Cooper och Allison Glock-Cooper. 3/5 stjärnor.

Ethan får självklart panik till en början, men ganska snart börjar han finna sig i att vara Drew istället. Det är spännande hur han bryter ny mark som kvinna, och inser djuplodat att det kanske inte är så lätt som det många gånger verkar. Han återkommer till för honom nyupptäckta orättvisor och till alla krav som ställs på tjejer och det är, om inte ny fakta, så iallafall viktigt att det tas upp och fokuseras på. I grund och botten har han inte problem med att varken få ny kropp eller att omvandlas till tjej eller att gilla tjejer - det han oroar sig för blir de vänskaper han kommer att vara tvungen att lämna bakom sig i och med sin transformation inför nästa år. Han oroar sig som vilken tonåring som helst för att de personer som han gillar kanske inte gillar honom tillbaka. Det är inga stora svängningar eller allvarliga problem som sker i boken, och det är också det som gör den fin. Det behöver inte vara så speciellt att byta kropp, i grund och botten är de flesta människor ganska lika funtade. Det är inte kroppen som är det bökiga. Det är liksom tonårstiden i sig som ställer till det. 

Jag är lite ledsen för att jag inte läst den här boken tidigare. Jag tror att jag hade uppskattat den mer, och gett den ett bättre betyg, vid en annan tid i mitt liv. Lite i samband med att jag första gången upptäckte John Green. För det är så mycket av mina favoritingredienser här, och det finns inget som jag direkt ogillade med boken, jag njöt rakt igenom och läste klart den snabbt. Men samtidigt känner jag heller inte "Wow". Så det får bli en stark trea, helt enkelt.
Upp