Reign of the Fallen - Sarah Glenn Marsh

Alltså. Det här kan vara den finaste boken jag äger. Älskar omslaget och glittret och det rosa och alltihop <3 Ville ta kort på den hela tiden och typ gå runt och känna på den konstant för att den var så fin? Den kom med page habit-boxen och landade i brevlådan i februari. Eftersom jag gillade den första boken från Page Habit så pass mycket så satte jag tänderna i den här direkt efter. Reign of the Fallen av Sarah Glenn Marsh.
 
 
Men ugh. Det gick segt. Jag har svårt för fantasyvärldar som inte är ordentligt förklarade. Jag saknade kartor, eller åtminstone tydligare beskrivningar av hur världen fungerar och är uppbyggd. Det tog lång tid att lista ut hur de Döda såg ut i den verkliga världen, det förklarades först ganska långt in i boken att de exempelvis var helt täckta med tyg och bar masker. En sådan förklaring hade jag velat ha tidigare. Jag kom heller aldrig karaktärerna riktigt nära. Jag känner ingenting när de dör/förälskar sig/gör bort sig, trots att författarens noteringar om "svåraste scenen att skriva i hela boken" tyder på att jag vid det här laget borde känna åtminstone något. Men icke. Jag irriterar mig istället ganska rejält på huvudrollsinnehavaren och även på yrket hon utövar. Om hon nu jobbar heltid och är MASTER i att föra de döda från dödsriket till vår värld och skydda sig från shades, borde hon väl alltid bära med sig diverse elddon om eld är det enda som tar kål på dessa monster? Hon känns aldrig förberedd och blir alltid tagen på sängen, men som expert borde man väl vara tränad i alla situationer? Vad vet jag, jag kan ju ingenting om det här landet. Nä. Det tog aldrig fart riktigt och jag lärde aldrig känna karaktärerna. Två stjärnor.

Det - Stephen King

Vad i HELVETE hände i slutet? Beverly har sexualiserats i hela boken (hon är elva år. ELVA ÅR. Och fokus från sida ett till ettusentrehundra är hennes knoppiga bröst, tighta jeansshorts och fylliga läppar. HON ÄR ELVA ÅÅÅÅÅR) men på slutet blir det så vidrigt gubbsjukt att jag knappt klarar av att läsa. Enda lösningen för att de sju barnen ska kunna ta sig ut ur kloakerna är att alla sex pojkar ska ”föra in sin sak” i Beverly. Det är alltså sex sexscener där elvaåringar ligger med varandra - för de ”måste” ju. Jag var glad i början att åtminstone en tjej tilläts vara med i den annars så manstäta boken - men insåg snart att hennes primära syfte är att pojkarna ska ha något att åtrå samt i slutändan för att de ska få sin ”belöning”. Jag förstår knappt ens vad jag läser. Det är så sjukt.

 

I övrigt var boken fruktansvärt seg och borde ha bantats ner avsevärt. Mycket av Derrys historia hade kunnat hoppas över alternativ kortas ner. Att karaktärerna hela tiden måste gås igenom en och en är också förbannat irriterande - boken kommer aldrig framåt eftersom samma tidpunkt hela tiden ska beskrivas sju gånger utifrån olika karaktärer. Ibland rent av 14 gånger eftersom skeenden beskrivs från både 58 och 86. Det här var 1300 sidor som berättar en historia som hade kunnat berättas på hälften. För vad har egentligen hänt? Är besviken och förvirrat äcklad av hur boken visade sig vara. Boken får ynka 2/5.

Beware The Wild - Natalie C. Parker

När man är gravid får man äta semla i badet. Vet ni förresten, det får man alltid. Även när man inte är det. Och semla passar ypperligt till bok i badet, och det bästa är att man kan skölja av gräddiga fingrar bara genom att doppa dem i badvattnet.
 
 
Beware the Wild då. Alltid lika spännande med amerikanska böcker. Måste alltid börja med att googla platsen de utspelar sig på, bildgoogla och också ta upp the location på maps och zooma ut och se var i det stora landet som de här människorna rör sig på. Se hur långt bort det är från mig. För USA är ju så STORT och det är stor skillnad på skogarna i norr med öknen runt Las Vegas eller träskmarkerna i Florida. I den här boken rör vi oss kring det sistnämnda. Den utspelar sig i Louisiana och handlar om ett träsk som lockar personer in i det, och om en stad som ignorerar träskets dragningskraft och helt verkar glömma bort de som inte klarar av att stå emot. Förutom Sterling, som minns att träsket tagit hennes bror. Och att dett gett henne en syster istället.

Jag kom aldrig in i den riktigt, jag blev aldrig riktigt fast. Jag tror det är mest jag som just nu har så mycket i skallen att jag inte riktigt kan fokusera, för jag kan egentligen inte komma på någonting jag hade önskat att var annorlunda med boken. Den var både spännande, lite obehaglig och fin på samma gång. Fina vänskapsband och trovärdig brinnande kärlek. I träskmarkerna i södra USA. 3/5.
Böcker, Relationsromaner, Young Adult, Övernaturligt | | Kommentera |
Upp