The Loney - Andrew Michael Hurley

Två bröder, varav en är stum och funktionsvarierad. Den andre är hans beskyddare och bästa vän. Tillsammans reser de med sin familj för att försöka hitta ett botemedel mot Hannys stumhet. Med sig har de en präst och en liten del av församlingen för att tillsammans genomgå de andliga processer som de tror är nödvändiga för att Hanny ska kunna botas från sitt "tillstånd".

Boken byggde upp en obehaglig och samtidigt trygg känsla på ett raffinerande sätt, där pojkarna och deras lek är i fokus samtidigt som de hela tiden hänger med i vad som händer runt omkring dem. Det är läskig och enslig atmosfär ute på den brittiska landsbygden, med snålblåst och förrädiska tidvatten att anpassa sig efter. Lägg på det märkliga kristna ritualer, en mamma med en övertro på en hård men rättvis Gud som ska ställa allt "till rätta" och märkliga, ondsinta människor i den lilla byn och du får en riktigt bra grund.

Det tråkiga med boken är att jag tycker slutet kommer för snabbt, och för oförklarat. Kanske missar jag massor? Enligt framsidetexterna står det att det är mycket som pågår i det dolda och i det som inte skrivs ut. Är det så att jag inte riktigt förstår? Boken börjar verkligen nå sitt crescendo på slutet och bli riktigt bra, och riktigt otäck, och just då väljer författaren att läcka locket på. Jag känner mig nästan lite snuvad på konfekten! Som att jag inte är klar riktigt? Som att någon rivit ut mina sista sidor på något sätt. Hade gärna gett den högsta betyg för jag gillar verkligen personerna, kristendomen, övertron och de små pojkarna som inte kan göra annat än att följa med i det som de vuxna hittar på. Det är den rappa avslutningen som jag inte riktigt köper eller hänger med i och det drar ner betyget till fyra stjärnor.

The Loney av Andrew Michael Hurley har fantastiskt språk, trovärdiga karaktärer och en väldigt bra storyline. Det är avslutningen som sänker betyget. 4/5 stjärnor.

Hitta Violet Park - Jenny Valentine

En natt, när Lucas ska ta en taxi hem, råkar han på Violet. Hon är död och placerad i en urna, och befinner sig vid deras första möte uppe på en hylla i lokalen där Lucas går in för att hyra sin taxi. Lucas känner stark dragningskraft till urnan av oklar anledning och påbörjar ett arbete för att lyckas få den med hem till sig. När det väl är avklarat börjar ett sökande efter att få tag på Violets identitet, och kanske ett svar på varför hon efter sin död stod placerad på en hylla på ett taxiföretag.

Själva grejen med urnan och Violet är dock inte bokens huvudsakliga inriktning. Det är mer som något som för handlingen framåt, något som driver Lucas och som bokens huvudsakliga ämnen kan cirkulera kring. Egentligen handlar nog berättelsen mer om ett sökande efter en frånvarande förälder; en förälder som en dag bara klev ur genom dörren och aldrig kom tillbaka, och hur man som barn upplever och agerar i en sådan situation. Att det är så lätt att idolisera den föräldern som inte är där, och på samma gång klanka ner på den som stannade kvar. Lucas söker ständigt efter sin pappa och letar ledtrådar i allt han ser och hör. Inte kan väl pappan bara ha lämnat dem? Han måste ha haft en anledning? Eller blivit bortförd?

De här två historierna (den om Violets identitet och den om pappans mystiska försvinnande) tvinnas samman mer än vad Lucas kunnat föreställa sig. Kanske har Violet valt att det var just han som skulle hitta hennes urna? Vet hon något om pappans försvinnande?

Boken är lagom spännande med en sävlighet som jag gillar. Det blir aldrig så stora grejer av någonting - Lucas kan få kontakt med folk från andra sidan, so what. Hans pappa är borta, kanske mördad efter vad de vet. So what. Lucas träffar sitt livs kärlek men inte heller det är en så stor grej. Jag gillar det.. Boken var som en trevlig kompis att snacka lite med och drog inte på de högsta växlarna. Den var mysig och ja, alldeles lagom.

Betyg: 3/5.

Böcker, Kärlek, Realism, Relationsromaner, Övernaturligt | | Kommentera |

Skuggfärd - Magnus Engström

Yvonne inleder med att berätta att hennes pojkvän sedan fyra månader, Frank, varit borta i flera dagar och att hon börjar bli orolig. En natt går hon i sömnen och skriver ner en vägbeskrivning åt sig själv, som hon sedan är för nyfiken för att inte undersöka. Sedan börjar en irrfärd efter Frank, blandat med flykt undan tre galningar som av oklar anledning (iallafall inledningsvis) gör allt för att ha ihjäl henne.

Tyvärr kan jag inte ge den här berättelsen fler än en stjärna i betyg. Historien är medioker och konstig. Jag förstår inte nödvändigheten i att placera händelserna i ett framtidsuniversum - det rör bara till saker och ting. Jag tycker att Engström sätter käppar i hjulet för sig själv genom att göra så. Det väcker bara frågor utan svar; vad i berättelsen är det egentligen som stärks av att det inte är nutid? Allt viktigt - digitalt minne, bilar, boende och husdjur - är saker vi har idag. Meddelandena som Yvonne får av Frank skriver hon med vanlig penna, marmelad och blod. Även det saker vi har redan nu.

Framförallt är det dock dialogen som är bedrövlig. Nedan följer ett exempel.

De tre galningarna har tagit fast Yvonne.

Galning: Hej svejs!
Yvonne: Öh... och vilka är ni?
Galning: Ja... vi? Du can kalla oss.. Pix, Pax och Pox! (de bryter på flera olika språk, även det av oklar anledning. Kanske för att verka mystiska och tydligt markera dem som "annorlunda")
Yvonne: Är det ni som har... H-han är... Har ni...?
Galning: Avlivat..? Honom..? Frank? Ja. Det gjorde vi. Ursäkta då! Blev du ledsen?
Yvonne: Fuck! Era äckliga sjukhuven! Varför!? Berätta!
 
[...]
 
Yvonne: Från andra sidan..?! Eh.. Jaha! Ska jag tro på det!? Har ni något... bevis?
Galning: Naturligtvis. Men vi har inte riktigt time att visa.

Och så vidare. Riktigt bedrövligt, alltså. Ungefär på den nivån jag skrev dialog i mellanstadiet. Och då var jag inget vidare på dialog. Alls.

Bilderna i serien är däremot riktigt bra. Så mitt tips till Engström får bli: låt någon annan sköta manus och historia nästa gång, så står du för illustrationerna.

 

Betyg: 1/5.

Upp