One of Us Is Lying - Karen M. McManus

Fyra typiska (amerikanska) ungdomsklichéer samlas i kvarsittningslokalen efter skolans slut: baseball-killen, baldrottningen, plugghästen och bråkstaken. Och så Simon, som skapat en app för allt skvaller som cirkulerar på skolan. Strax innan kvarsittningen skryter Simon om att han nästa dag ska uppdatera appen med riktigt saftigt skvaller. Tjugo minuter senare är han död. Någon har hällt jordnötsolja i glaset han drack ur - Simon är dödligt allergisk mot jordnötter. De enda som var med i rummet är de fyra andra kvarsittarna. Vad hände under de tjugo minuterna? Vem av de fyra är det som ljuger?

 
Boken handlade förvisso om klyschiga karaktärer med relativt värdsliga problem - problem som redde sig enorma i tonåren men som egentligen är rätt futtiga. Här tar de problemen enorma proportioner och det resulterar i karaktärsutveckling och en spännande plot. Ganska fort började jag ana hur det låg till, men vägen fram till sista sidn var gemytlig och jag trivdes med att läsa boken. Underhållande, spännande och ganska lättläst. Passade mig perfekt för tillfället!

One of Us Is Lying av Karen M. McManus, 4/5 stjärnor.
Böcker, Relationsromaner, Thriller | | Kommentera |

Morden på Mangle Street (The Gover Street Detective, #1) - M.R.C Kasasian


Morden på Mangle Street (The Gover Street Detective, #1) av M.R.C Kasasian, får orättvisa 2/5 stjärnor (läs anledningen nedan). Men oj vilket underbart omslag! Det här är verkligen ett sådant omslag som lockar mig. Mycket finare än det engelska, som ser ut såhär!
 
När man lyssnar på ljudbok så spelar uppläsaren väldigt stor roll för hur boken tas emot. Jag kan inte ge Morden på Mangle Street ett högre betyg - för hon som läste in den svenska ljudboken var bedrövlig. Det drar ner hela upplevelsen, och det är så otroligt tråkigt, för det känns egentligen inte rättvist mot författaren då denne inte kan rå för vem som ska komma att läsa in boken på alla olika språk som den översätts till; men jag kan heller inte ge den ett högre betyg då upplevelsen var så frustrerande och otillfredsställande. Exempelvis: att läsa högt innebär ju att man hela tiden måste vara en mening före i huvudet, så att man vet hur meningen ska läsas och slipper överraskas över betoningar och innebörder. Så är inte fallet här. En mening som till exempel "när du efter några drinkar, och utan tvekan påhejad av dina kamrater, sjöng en serenad" läses in som "när du efter några drinkar och utan tvekan, påhejad av dina kamrater, sjöng en serenad" och ändrar ju då betydelse HELT. Och så är det HELA tiden. Jag tvingas att gå och läsa om meningarna högt för mig själv, men med rätt uttal, för att jag ska förstå vad det är som händer. Det gör att jag missar massor information, stör mig på i stort sett alla karaktärer, och tappar bort mig i historien. Det gör också att boken tyvärr inte kan få ett högre betyg och det gör mig arg för jag tror verkligen att jag hade gillat den bättre EGENTLIGEN. Morr! Så: LÄS den här boken, lyssna inte på den som ljudbok!

And Then There Were None - Agatha Christie

Wow! Jag ska helt ärligt säga att jag blev överraskad - jag trodde inte att mysteriet skulle vara så... mystiskt! Nej, men på riktigt så hade jag förväntat mig att det skulle vara en mordgåta som åldrats ganska ovärdigt. Jag har tidigare bara läst Mordet på Orientexpressen av Christie, och den tyckte jag verkligen var märkt av sin ålder. Upplägget, mordet, tillvägagångssättet, miljön - allt var så tydligt daterat. I And then there were none känns det inte alls så. Snarare känns det här dilemmat relativt modernt i dessa dokusåpatider. För det blir lite av ett socialt experiment. Hur klarar tio personer sig på en öde ö, när de börjar misstänka att det går en mördare lös - och att mördaren troligast är någon av de själva? Addera också att ingen av dem sedan tidigare är helt oskyldig - alla har de minst ett liv på sitt samvete. Det här gör förstås att ringar börjar gro på vattnet nästan direkt, och att paranoian till sist äter upp de som klarar sig längst. Ingen kan bli sig själv efter en sådan upplevelse. 


And then there were none av Agatha Christie - 4 (nästan 4,5) stjärnor av 5 möjliga

Oftast, i deckare och mysterieromaner, kan jag iallafall vid något skede i boken (om det så är under de sista avgörande sidorna innan de i boken själva kommer på vem mördaren är) lista ut vem det är som ligger bakom otäckheterna. Men i And then there were none är jag helt clueless. Jag har INTE EN ANING. Jag hade länge en teori om en ond tvilling som lekte rövare på ön, men så dog den som jag trodde hade en tvilling, och då gick ju den teorin i graven (till och med bokstavligt). Inte förrän sista sidorna förstår jag hur det ligger till - och det först efter att Christie tydligt talat om det för mig. Det gillar jag, för det är faktiskt inte så ofta man blir överraskad längre - och då är det här är en 75 år gammal bok! Det tyder helt klart på otrolig skrivkvalitet och en väl uttänkt story och plot. Lättläst var den också, trots sina 75 år hade jag absolut inga problem med att plöja den på engelska. Kanske är den förenklad, jag vet inte, men jag kan iallafall starkt rekommendera den, framförallt på engelska. Tror att den blir bäst på sitt originalspråk då många av ledtrådarna är språkligt knutna, och kan försvinna eller iallafall bli sämre i en översättning.


Investerade i vackra cykelbomärken under läsandets gång - det passade fint med en blodröd till den här mordtäta intrigen.
Bestsellers, Böcker, Klassiker, Thriller | | Kommentera |
Upp