Not That Kind of Girl - Lena Dunham

 
Baksidestexten lovade genialitet och humor som skulle "träffa rakt in i hjärtat". Jag fann snarare samma historier tjatas om och om igen, och kunde inte riktigt se tjusningen i att läsa om alla bedrövliga ligg som Lena Dunham kämpat sig igenom och som hon uppenbarligen tycker är värda att nämna i en bok. Jag kände liksom aldrig att det var något speciellt, bara som någon random persons halvtråkiga universitetsberättelser (såna där som liksom bara är kul för de som var med där och då), och jag vill inte läsa en bok om random personer. Än mindre om deras universitets- eller lumpenskrönor. Det känns meningslöst. Och boken kändes meningslös. Den hade absolut sina vassa stunder, men det har min dagbok också. Det innebär inte att den skulle passa i utgiven form.

Not That Kind of Girl av Lena Dunham får 2/5 stjärnor och väcker frågan om allt verkligen är värt att skriva om bara för att man kan?
Besvikelser, Böcker, Självbiografiskt | | Kommentera |

Nordiska väsen - Johan Egerkrans

Nordiska väsen av Johan Egerkrans, 3/5 stjärnor

Det är något obeskrivligt mytomspunnet och spännande med gamla sägner och berättelser om skrymt och oknytt. Jag älskar idén med boken, men fastnar inte riktigt för hur resultatet blev. Texterna är så dåligt skrivna! Bilderna är vackra men typsnitten i boken och designen är nästan precis samma som de jag använde när jag gjorde ett studentblad för lärarprogrammet 2009. Känns lite amatörmässigt utfört, men gömt bakom ett läckert yttre? Hm. Är i alla fall en rolig bok att ha i bokhyllan, eftersom den nog kommer att uppskattas av folk i yngre åldrar så småningom.
Besvikelser, Böcker, Fakta, Övernaturligt | | Kommentera |

Horrorstör - Grady Hendrix

Är inte helt övertygad efter genomläsningen av Horrorstör. Designen på boken och upplägget får helt klart A for effort, men genomförandet håller inte riktigt hela vägen igenom. Storyn bygger på att tre anställda på det stora möbelvaruhuset Orsk ska jobba ett nattpass på varuhuset för att ta reda på vem det är som vandaliserar stället om nätterna. Bara här känns trovärdigheten lite väl bitter i munnen. Varför skulle ett stort varuhus av den kalibern inte låta vakter gå en runda eller övervaka stället under en hel natt, snarare än låta "vanlig" markpersonal spankulera runt ensamma om nätterna i rum där potentiella vandaler håller hus? Jag jämför med mina egna upplevelser med att jobba inom retail för ett stort multinationellt företag, och visst, ofta får man göra märkliga saker för att det ska sparas på pengar till höger och vänster, men att göra såhär känns onödigt idiotiskt. 

Alltså designen på den här boken <3 Horrorstör av Grady Hendrix,   2/5 stjärnor, men fullt betyg i bokomslagsdesign.

Jag har också svårt att köpa Amys attityd mot sin store manager, Basil. Hon är rent ut sagt otrevlig, och ofta väldigt nedvärderande mot någon som uttalat är hennes chef (och som hon själv säger sig ha respekt för). Det må vara så att man kan ogilla sin chef, men inte så till den grad att man ständigt tjafsar emot, himlar med ögonen så att denne ser, eller pratar ner företaget i dennes närvaro. Eller jag vet inte, men det känns som common sense, eller vanligt folkvett, i alla fall för mig. 

MEN de stannar alltså kvar på varuhuset över natten. Just den här natten har även två andra kollegor valt att rigga upp kameror och övervakningsutrustning på nedervåningen, för att hålla seans och förhoppningsvis fånga spöken på bild. Tillsammans upptäcker det här gänget på fem anställda sedan att mörka krafter lurar i natten på Orsk... och det är inte säkert att de alla kommer lyckas att ta sig ifrån varuhuset levande.

Förlåt för väldigt suddig textbild, min mobilkamera orkar inte leva längre. Kommenterade den här bilden på insta med att om det där är en beskrivning av galenskap, så är jag galenskapen personifierad. 

Trots vissa tydliga plot holes (bland andra de jag nämnt ovan) så är det ganska spännande med ett varuhus som spökar. All rekvisita för en bra haunting finns liksom där. Uppbyggda vardagsrum, sängar, barnrum. Skräcken ligger lite i det opersonliga, att det liksom är uppbyggda kopior av hem, som ingen bor i. Men sedan under natten går det för långt. Det blir för överdrivet och slafsigt. Det känns kanske lite märkligt att tala om en spökhistoria som "overklig" men det är ändå det substantivet (?) jag vill använda. Det blir overkligt. För mycket. Och till sist ingenting bestående.
Besvikelser, Böcker, Skräck, Underlines, Övernaturligt | | Kommentera |
Upp