Yxmannen - Ray Celestin

 
Några korta ord om Yxmannen: Boken var definitivt spännande, läsvärd och bladvändarvänlig. Kanske innehöll den en något torr mördare, fast hela boken igenom låg fokus egentligen mer på de olika huvudpersonerna, än på brottet i fråga. Känner mig nog lite besvikelse över det, för jag gillade bokens början med det autentiska brevet till tidningen, men blev sedan uttråkad när det började blandas in maffia och kriminella nätverk till förbannelse. Jag hade nog inte riktigt förväntat mig den vändningen.

Yxmannen av Ray Celestin får 3/5 stjärnor.
Deckare, Historiska romaner, Realism | | Kommentera |

Rök - Dan Vyleta

I den värld där Charlie och Thomas växer upp är det 1800-tal, och människor som syndar ger ifrån sig rök. Egentligen ger alla människor ifrån sig rök, mer eller mindre hela tiden, men röken är förknippad med synd och barn från de övre samhällsklasserna skickas till internat för att lära sig bemästra röken. I bokens början är det där de båda pojkarna träffas, på internatskolan. De blir vänner och i deras vänskap tar äventyret sin början, när Thomas blir utbjuden till en släkting för att fira jul och nyår på dennes gods ute i de engelska skogarna. Charlie följer med och får i uppdrag av skolans rektor att spionera på baronen som äger godset, till förmån för parlamentet och de konservativa inom landets styrning. Charlies och Thomas liv tar sig en extrem vändning när de båda blir indragna i en härva av politiskt maktspel, ondska, dödsfall, religion och vetenskap där ingenting visar sig vara svart eller vitt.

 
Boken var otrolig i sin sinnesstämning, det passade väldigt bra att placera dessa smutsiga rökiga människor på Londons gator under industrialiseringens 1800-tal. Moderna uppfinningar är ännu en illusion, i världen som målas upp finns varken elektricitet eller telefoner. Eller finns de? All teknik är i princip förbjuden, precis som så mycket annat. Det förknippas med synd. Till en början går boken att tolka religionskritiskt, men så småningom mynnar det ut även i vetenskaplig kritik. Vad är det okej att offra för att rättfärdiga vetenskapliga experiment? Helgar ändamålen alltid medlen? Det är starka frågor som lyfts upp till ytan. Kanske besvaras de inte fullt ut, men de väcker tankar och funderingar hos mig som läsare. 

Pojkarnas vänskap är vackert beskriven. Jag är glad att den får vara så öm och kärleksfull, med beröring och gemensamt förtroende. Jag är först lite irriterad när Livia dras in och ett triangeldrama börjar anas, men utan att avslöja för mycket tycker jag att det ändå hålls i periferin, och tillåts blomma fram ibland eftersom det ändå upptar pojkarnas tankar till och från. 

Det här var helt klart en bok som började starkt och växte under läsningens gång. Jag svalde idén om det rökfyllda London med hull och hår. En väldigt intensiv läsupplevelse som varmt rekommenderas.

Rök av Dan Vyleta får 4/5 stjärnor.

Snöbarnet - Eowyn Ivey

Den här berättelsen var verkligen något särskilt, samtidigt som den kanske inte var det... om ni förstår vad jag menar? Känslan som presenteras är inte helt olik den i Utvandrarna, eller snarare Nybyggarna (även om jag inte läst andra delen) - det handlar om två medelålders människor som söker ensamheten och äventyrsandan i att starta upp ett hemman i Alaskas vildvuxna skogar. De flyr också sina familjers sörjande blickar, och det livet de kanske egentligen hade hoppats att få leva - ett omringat av barn, och så småningom barnbarn, och den lyckan som det för med sig. Den första vintern i Alaska blir obarmhärtigt hård, och Jack och Mabel ser inte riktigt hur de ens ska lyckas ro den i hamn. Men så börjar det ljusna. Våren närmar sig, och de lär känna sina underbara grannar; George och Esther och deras tre söner. Ungefär samtidigt börjar också ett litet barn att visa sig i skogskanten runt hemmanet. Är det barnet som de skapade av snö en vacker vinterkväll som plötsligt fått liv och nu kommit för att bli det barn de själva aldrig fick? Hur kommer det sig att ingen annan ser barnet? Vem är hon?

Snöbarnet av Eowyn Ivey, 5/5 stjärnor.

Språket och översättningen är fantastiskt och jag känner mig lättsamt vaggad genom hela berättelsen. Läsningen går lätt och språket är vackert. Jag lär känna de olika karaktärerna på ett ömsint sätt, och blir genuint lycklig över vänskapen de bygger upp, och livet som skapas runt Jacks och Mabels hemman i den alaskiska skogen. Under bokens gång åldras Jack och Mabel, och deras liv i Alaska förändras i och med att tiden går. Det händer inte alltid jättemycket, men historien är så fantastisk och talande att det inte krävs spänningsmoment hela tiden. Det finns tillräckligt med spänning i livet i skogen utan att det måste adderas allt för mycket. Det ligger något lite magiskt i luften hela tiden, något som jag inte kan bestämma mig för om är vänligt eller elakt, något trolskt och djupskogs-aktigt. Snöbarnet är så... läskigt och vackert på samma gång.
Upp