Slutet - Mats Strandberg

Nu har jag läst ut den fula boken med det storslagna namnet. Slutet. The end. I boken har mänskligheten fått reda på att världen kommer gå under om fyra veckor. En komet kommer krocka med jorden och ingenting kommer finnas kvar. Vad gör man med sina sista fyra veckor?
 

Boken blir som ett spännande tankeexperiment, vad händer med mänskligheten när vi inte har en framtid? Pengar förlorar värde. Infrastrukturen lägger av. Vem vill köra tåg sina fyra sista veckor? Eller jobba i fabrik? Fixa fram mat? Hur fungerar sjukhusen? Boken väckte så mycket tankar, och också, så mycket sorg. Ångest. Herregudars, vad skulle jag själv göra om jag hade fyra, tre, två veckor kvar? Ja, det finns det människor som får dödsbesked varje dag. Det är självklart otroligt tragiskt och en av mina största rädslor, att någon nära (eller jag själv!) ska få ett vidrigt besked. Men just att allt, ALLT, ska försvinna. Att jag skulle dö och med mig också Elli, Alvin, Pierre, min familj, mina syskon, mamam, pappa, Svaltingvägen, alla världens böcker... det är för stort och för läskigt och tanken får mig att hyperventilera lite granna. USCH. Och ändå blir boken så bra. Eller kanske just på grund av det? Av att man inte kan låta bli att dra paralleller till hur man själv skulle känna. Hur man själv skulle agera.
 
 
Tre ställen i boken där det verkligen kändes, spoilervarning på detta förstås:
- När man får reda på att hans syster är gravid. Jag blev typ arg och ba "SJÄLVKLART att han måste ha med en gravid för att maximera det riktigt jävla jobbiga". Skulle jag såklart också ha haft om jag skrivit boken själv, men blev ändå sur på det sadistiska draget mot mina tårkanaler och mitt hjärta.
- När man får reda på hur glad Stina blev när hon fick reda på att hon skulle bli mormor. Och när man inser att hon inte kommer få uppleva det. 
- Gjorde så ont i mitt hjärta att Bombom inte får vara med inne i kyrkan på sista dagen? Att alla allergiker ska ha förtur. Herregud man kan väl snora lite sista natten i ens liv, såklart att man måste få ha med sina djur?! Tyckte så synd om honom och de andra hundarna som var utanför. (Vet att de går ut i slutet men hallå han var ju jätteorolig, han måste ha ångest x3000 därutanför för han vet inte vad som händer).

Själva storyn i sig är liksom inte huvudsaken. Den är helt okej spännande, kärleksfull, mysig. Inget speciellt. Det är liksom nedräkningen och kometen som gör allt. ALLT. Det är så mäktigt att skriva en bok där slutet liksom är beskrivet redan från början. Och ändå få mig som läsare att fortsätta läsa. Jag förstår inte Simon som vill ut och festa och försvinna iväg hela tiden, umgås med sina platta tråkiga kompisar istället för att vara med sin familj. Jag skulle aldrig ha prioriterat likadant. Men jag är fascinerad och intresserad av att läsa varför och hur han kan prioritera så.

Jaaaaja. Nu har jag bluddrat på hur länge som helst. Den var riktigt bra och jag tycker alla borde läsa den. Bra boktips i boken, smarta karaktärer, smarta åsikter. Love it.
 
5/5 stjärnor.

Reign of the Fallen - Sarah Glenn Marsh

Alltså. Det här kan vara den finaste boken jag äger. Älskar omslaget och glittret och det rosa och alltihop <3 Ville ta kort på den hela tiden och typ gå runt och känna på den konstant för att den var så fin? Den kom med page habit-boxen och landade i brevlådan i februari. Eftersom jag gillade den första boken från Page Habit så pass mycket så satte jag tänderna i den här direkt efter. Reign of the Fallen av Sarah Glenn Marsh.
 
 
Men ugh. Det gick segt. Jag har svårt för fantasyvärldar som inte är ordentligt förklarade. Jag saknade kartor, eller åtminstone tydligare beskrivningar av hur världen fungerar och är uppbyggd. Det tog lång tid att lista ut hur de Döda såg ut i den verkliga världen, det förklarades först ganska långt in i boken att de exempelvis var helt täckta med tyg och bar masker. En sådan förklaring hade jag velat ha tidigare. Jag kom heller aldrig karaktärerna riktigt nära. Jag känner ingenting när de dör/förälskar sig/gör bort sig, trots att författarens noteringar om "svåraste scenen att skriva i hela boken" tyder på att jag vid det här laget borde känna åtminstone något. Men icke. Jag irriterar mig istället ganska rejält på huvudrollsinnehavaren och även på yrket hon utövar. Om hon nu jobbar heltid och är MASTER i att föra de döda från dödsriket till vår värld och skydda sig från shades, borde hon väl alltid bära med sig diverse elddon om eld är det enda som tar kål på dessa monster? Hon känns aldrig förberedd och blir alltid tagen på sängen, men som expert borde man väl vara tränad i alla situationer? Vad vet jag, jag kan ju ingenting om det här landet. Nä. Det tog aldrig fart riktigt och jag lärde aldrig känna karaktärerna. Två stjärnor.

The Truth Beneath the Lies - Amanda Searcy

Åh så kul med en bok som både överraskar, underhåller och fängslar! Det var riktigt länge sedan som jag läste en bok som riktigt trollband mig och fick mig att tänka till. The Truth Beneath the Lies var precis perfekt för mig just nu - den var lagom lättläst, innehöll lagom mycket cliffhangers och kändes lagom avancerad. Jag blev inte riktigt klok på baksidestexten och fick egentligen ingen klarhet i vad boken exakt skulle handla om innan jag började läsningen, vilket jag tyckte var ganska skönt? Jag kan aldrig hålla mig från att läsa baksidor och vill gärna veta lite om boken innan jag läser den, men det kan ju också förstöra ganska mycket av ens första intryck när man tror sig redan veta vad som kommer hända redan från start. Därför kändes det den här gången ganska befriande att inte förstå ett smack av vad boken skulle komma att handla om, egentligen inte mer än följande:

Storyn pendlar mellan Betsy och Kayla, som lever helt olika liv, under helt olika förutsättningar. Kayla är populär i skolan men kämpar på hemma med en nykter drogmissbrukare till mamma. Hon får ständiga påminnelser om hur lätt det skulle vara för henne att gå samma öde till mötes som hennes mamma gjorde en gång: en första spruta och sedan vara fast. Få barn med någon annan pundare vid alldeles för låg ålder och sedan leva på bidrag under resten av sitt liv. Kayla kämpar varje dag för att ta sig själv bort från slummen, och det öde som hennes mammas polare menar att Kayla "har i blodet". 
 
 
Betsy, å sin sida, är ett nervvrak som varje dag tyngs av skräcken från något som skett i hennes förflutna. Något som gör sig påmint varje dag när telefonen ringer och hon tvingas svara. Hon har svårt att tänka på något annat än hur hon ska klara av att ta nästa andetag, nästa steg - och blir därför väldigt överraskad när en flicka vid namn Happy helt plötsligt agerar trevligt mot henne, nästan som att hon ville bli Betsys vän? 

Vad har dessa Betsy och Kayla gemensamt? Vad för dem samman? Och varför, varför kan inte den ena överleva om den andra gör det?

Ni hör ju!! Så konstigt!!! Så oklart!!! Så braaaaaa!

Jag fick den här boken som första bok i boklådan Page Habit, där jag i sex månader framöver kommer få en bok i månaden inom genren Young Adult Fiction. Är extremt peppad på kommande lådor (om jag ens kan BLI mer peppad än jag varit redan från början) nu när den första boken visade sig vara så otroligt bra! Page Habit låter författaren skriva ett brev om boken som inledning till läsaren, och sedan är boken också fylld med små post it-lappar med anteckningar och side notes som författaren gjort. Typ varför en viss karaktär beter sig på ett visst sätt, vad i berättelsen som är baserat på egna upplevelser och vad boken hette i sitt ursprungsskede. Nördiga, men fördjupande små detaljer som ger boken det lilla extra! Är så glad över mitt exemplar <3 Och över att ha fått VÄRLDENS BÄSTA JULKLAPP.
Böcker, Favoriter, Femstjärnigt, Realism, Thriller, Young Adult | | En kommentar |
Upp