Allt som blir kvar - Sandra Beijer

Jag vill vara en del av Sandra Beijers Stockholm. Så som det beskrivs i Allt som blir kvar. Jag vill också dricka bort min sorg med billig flasköl på sunkbarer, hänga i korsningar med fina gatunamn (alla gator i Stockholm har är så vackert döpta) och ha nära vänner som aldrig släpper taget, hur dåligt jag än mår. I alla fall vill jag inget hellre när jag lyssnar på boken. Jag sveps med direkt, språket flyter på så fint och berättelsen, som egentligen kanske inte handlar om någonting, handlar samtidigt också om allt. Om allt som är viktigt och allt som blir kvar när det otänkbara händer. 

 
Sandra själv skrev så hjärtskärande om känslan att bli lämnad och övergiven av den man älskar på sin blogg häromdagen:

"Människor tröttnar på en och likt förbannat måste man bygga upp sin självkänsla på nytt för vem 17 orkar bära på känslan att man är någon som den man en gång älskade inte längre vill ha."

Det är verkligen den värsta skräcken, det värsta tänkbara, ungefär lika illa som att Pierre skulle dö. Att han skulle sluta älska mig. Och det är vad boken handlar om, men kanske än mer om vänskap och, trots allt, kärlek. Väldigt fin liten bok. Extra plus att Sandra läste in den själv.

Allt som blir kvar av Sandra Beijer får 4/5 stjärnor.

Prodigy och Champion, (Legend #2 och #3) - Marie Lu

Prodigy (Legend #2) - Marie Lu: Såhär några dagar efteråt är det svårt att minnas vad boken handlade om. Var tvungen att läsa sammanfattningen av den för att ens minnas? Kan visserligen bero på att jag nu läser den sista, och började direkt på den efter Prodigy så att jag säkert blandar ihop de två. Ganska jaha nähe iallafall.

 Prodigy av Marie Lu, 2/5 stjärnor

Champion (Legend, #3) - Marie Lu: Precis som med Hungerspelen och liknande böcker tenderar den här genren att utmynna i politiskt käbbel när det kommer till uppgörelsen, och Champion är inget undantag. Det är bara politiska intriger och småtjafs boken igenom, och jag hinner tröttna rätt rejält på allting långt innan sista sidorna siktas vid horisonten. Första boken i trilogin var bra, andra ok, sista tråkig. Hade i princip klarat mig utan den här.

Champion av Marie Lu, 2/5 stjärnor
 
Slutet är förresten vedervärdigt, spoilervarning: hur kan Day i ett land där de har information och uppkoppling pretty much på varenda yta (I SINA EGNA ÖGON) inte läsa en enda nyhetsartikel om June, eller få en enda fråga om henne? Att han skulle kunna ha 0 koll på henne i 10 år utan att någon annan ens tycker det är det minsta märkligt känns fullkomligt otroligt och gör att avslutningen känns helt ogenomtänkt. Inga tårar från min sida, ALLS: att June tar beslutet om att inte låta Day veta vad som hänt under de två år som han glömmer bort känns också som ett totalt egoistiskt beslut där hon försvårar hans återupphämtning och tillfriskning något extremt. Jag blev så sjukt provocerad av den töntiga "martyraktiga" uppoffringen, haha, att jag nog hade lagt ifrån mig boken om det inte var så att den redan var slut i och med det.
Bestsellers, Böcker, Young Adult | | Kommentera |

Drew (Changers, #1) - T. Cooper & Allison Glock-Cooper

Det var en njutbar läsning, med många finurliga meningar och roligheter. Fnissade för mig själv flera gånger. Ethan vaknar upp en morgon och är inte längre sig själv, utan en flicka. Han får reda på att han är en Changer - en mänsklig ras som finns till för att göra världen till en bättre plats genom att sprida öppenhet och förståelse till sina medmänniskor. Varje år under sin High School-period kommer Ethan (eller Drew, som han numera heter) vakna upp i en ny kropp och med en ny personlighet tills han slutligen ska välja en av sina fyra V:n (personas) som sin slutgiltiga. 

Drew (Changers, #1) av T. Cooper och Allison Glock-Cooper. 3/5 stjärnor.

Ethan får självklart panik till en början, men ganska snart börjar han finna sig i att vara Drew istället. Det är spännande hur han bryter ny mark som kvinna, och inser djuplodat att det kanske inte är så lätt som det många gånger verkar. Han återkommer till för honom nyupptäckta orättvisor och till alla krav som ställs på tjejer och det är, om inte ny fakta, så iallafall viktigt att det tas upp och fokuseras på. I grund och botten har han inte problem med att varken få ny kropp eller att omvandlas till tjej eller att gilla tjejer - det han oroar sig för blir de vänskaper han kommer att vara tvungen att lämna bakom sig i och med sin transformation inför nästa år. Han oroar sig som vilken tonåring som helst för att de personer som han gillar kanske inte gillar honom tillbaka. Det är inga stora svängningar eller allvarliga problem som sker i boken, och det är också det som gör den fin. Det behöver inte vara så speciellt att byta kropp, i grund och botten är de flesta människor ganska lika funtade. Det är inte kroppen som är det bökiga. Det är liksom tonårstiden i sig som ställer till det. 

Jag är lite ledsen för att jag inte läst den här boken tidigare. Jag tror att jag hade uppskattat den mer, och gett den ett bättre betyg, vid en annan tid i mitt liv. Lite i samband med att jag första gången upptäckte John Green. För det är så mycket av mina favoritingredienser här, och det finns inget som jag direkt ogillade med boken, jag njöt rakt igenom och läste klart den snabbt. Men samtidigt känner jag heller inte "Wow". Så det får bli en stark trea, helt enkelt.
Upp