Reign of the Fallen - Sarah Glenn Marsh

Alltså. Det här kan vara den finaste boken jag äger. Älskar omslaget och glittret och det rosa och alltihop <3 Ville ta kort på den hela tiden och typ gå runt och känna på den konstant för att den var så fin? Den kom med page habit-boxen och landade i brevlådan i februari. Eftersom jag gillade den första boken från Page Habit så pass mycket så satte jag tänderna i den här direkt efter. Reign of the Fallen av Sarah Glenn Marsh.
 
 
Men ugh. Det gick segt. Jag har svårt för fantasyvärldar som inte är ordentligt förklarade. Jag saknade kartor, eller åtminstone tydligare beskrivningar av hur världen fungerar och är uppbyggd. Det tog lång tid att lista ut hur de Döda såg ut i den verkliga världen, det förklarades först ganska långt in i boken att de exempelvis var helt täckta med tyg och bar masker. En sådan förklaring hade jag velat ha tidigare. Jag kom heller aldrig karaktärerna riktigt nära. Jag känner ingenting när de dör/förälskar sig/gör bort sig, trots att författarens noteringar om "svåraste scenen att skriva i hela boken" tyder på att jag vid det här laget borde känna åtminstone något. Men icke. Jag irriterar mig istället ganska rejält på huvudrollsinnehavaren och även på yrket hon utövar. Om hon nu jobbar heltid och är MASTER i att föra de döda från dödsriket till vår värld och skydda sig från shades, borde hon väl alltid bära med sig diverse elddon om eld är det enda som tar kål på dessa monster? Hon känns aldrig förberedd och blir alltid tagen på sängen, men som expert borde man väl vara tränad i alla situationer? Vad vet jag, jag kan ju ingenting om det här landet. Nä. Det tog aldrig fart riktigt och jag lärde aldrig känna karaktärerna. Två stjärnor.

Allt som blir kvar - Sandra Beijer

Jag vill vara en del av Sandra Beijers Stockholm. Så som det beskrivs i Allt som blir kvar. Jag vill också dricka bort min sorg med billig flasköl på sunkbarer, hänga i korsningar med fina gatunamn (alla gator i Stockholm har är så vackert döpta) och ha nära vänner som aldrig släpper taget, hur dåligt jag än mår. I alla fall vill jag inget hellre när jag lyssnar på boken. Jag sveps med direkt, språket flyter på så fint och berättelsen, som egentligen kanske inte handlar om någonting, handlar samtidigt också om allt. Om allt som är viktigt och allt som blir kvar när det otänkbara händer. 

 
Sandra själv skrev så hjärtskärande om känslan att bli lämnad och övergiven av den man älskar på sin blogg häromdagen:

"Människor tröttnar på en och likt förbannat måste man bygga upp sin självkänsla på nytt för vem 17 orkar bära på känslan att man är någon som den man en gång älskade inte längre vill ha."

Det är verkligen den värsta skräcken, det värsta tänkbara, ungefär lika illa som att Pierre skulle dö. Att han skulle sluta älska mig. Och det är vad boken handlar om, men kanske än mer om vänskap och, trots allt, kärlek. Väldigt fin liten bok. Extra plus att Sandra läste in den själv.

Allt som blir kvar av Sandra Beijer får 4/5 stjärnor.

Drew (Changers, #1) - T. Cooper & Allison Glock-Cooper

Det var en njutbar läsning, med många finurliga meningar och roligheter. Fnissade för mig själv flera gånger. Ethan vaknar upp en morgon och är inte längre sig själv, utan en flicka. Han får reda på att han är en Changer - en mänsklig ras som finns till för att göra världen till en bättre plats genom att sprida öppenhet och förståelse till sina medmänniskor. Varje år under sin High School-period kommer Ethan (eller Drew, som han numera heter) vakna upp i en ny kropp och med en ny personlighet tills han slutligen ska välja en av sina fyra V:n (personas) som sin slutgiltiga. 

Drew (Changers, #1) av T. Cooper och Allison Glock-Cooper. 3/5 stjärnor.

Ethan får självklart panik till en början, men ganska snart börjar han finna sig i att vara Drew istället. Det är spännande hur han bryter ny mark som kvinna, och inser djuplodat att det kanske inte är så lätt som det många gånger verkar. Han återkommer till för honom nyupptäckta orättvisor och till alla krav som ställs på tjejer och det är, om inte ny fakta, så iallafall viktigt att det tas upp och fokuseras på. I grund och botten har han inte problem med att varken få ny kropp eller att omvandlas till tjej eller att gilla tjejer - det han oroar sig för blir de vänskaper han kommer att vara tvungen att lämna bakom sig i och med sin transformation inför nästa år. Han oroar sig som vilken tonåring som helst för att de personer som han gillar kanske inte gillar honom tillbaka. Det är inga stora svängningar eller allvarliga problem som sker i boken, och det är också det som gör den fin. Det behöver inte vara så speciellt att byta kropp, i grund och botten är de flesta människor ganska lika funtade. Det är inte kroppen som är det bökiga. Det är liksom tonårstiden i sig som ställer till det. 

Jag är lite ledsen för att jag inte läst den här boken tidigare. Jag tror att jag hade uppskattat den mer, och gett den ett bättre betyg, vid en annan tid i mitt liv. Lite i samband med att jag första gången upptäckte John Green. För det är så mycket av mina favoritingredienser här, och det finns inget som jag direkt ogillade med boken, jag njöt rakt igenom och läste klart den snabbt. Men samtidigt känner jag heller inte "Wow". Så det får bli en stark trea, helt enkelt.
Upp