Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt - Gail Honeyman

Om Eleanor som lever det perfekt inrutade livet, sköter sina dagar precis likadant varje dag och inte tar några förhastade ologiska beslut. Trots allt detta tycks hon inte passa in det minsta i samhället. Och under ytan kanske det gömmer sig något fruktansvärt som hotar att komma fram om dagarna skulle börja ruckas på?

En helt fantastisk bok där jag skrattade högt flera gånger och samtidigt ömmade för Eleanor något oerhört. Hennes klumpiga uttalanden, som utåt tolkas otrevliga men med hennes logiska tänkande är helt klart relevanta, var så klockrena och roliga samtidigt som de såklart var sorgliga. Hur ska man kunna förstå sociala koder och sammanhang om man aldrig bjuds in till dem? Då får man såklart försöka tolka dem själv. Och då de flesta är så otroligt ologiska och motsägelsefulla (som att det är nästintill fult att komma på utsatt tid hem till någon, och att man ska ta med blomma fast den uttryckligen sagt att man inte ska ta med något) är det såklart närmast omöjligt för Eleanor att göra rätt.

När hon träffar Raymond av en slump och de tillsammans hjälper en äldre man som faller ihop på gatan framför dem ändras dock situationen för de båda, och ju mer vänskap som tränger in i Eleanors liv, desto mer dyker minnesfragment från barndomen upp. På gott och ont.

Älskade alltså denna bok om det inte framgår!!!! Underbart språk, fanatiska och inte helt perfekta karaktärer, rolig samhällsanalys och hemskt insiktsfullt med hur hemsk ensamhet kan vara. Så fin! 5/5.

Reign of the Fallen - Sarah Glenn Marsh

Alltså. Det här kan vara den finaste boken jag äger. Älskar omslaget och glittret och det rosa och alltihop <3 Ville ta kort på den hela tiden och typ gå runt och känna på den konstant för att den var så fin? Den kom med page habit-boxen och landade i brevlådan i februari. Eftersom jag gillade den första boken från Page Habit så pass mycket så satte jag tänderna i den här direkt efter. Reign of the Fallen av Sarah Glenn Marsh.
 
 
Men ugh. Det gick segt. Jag har svårt för fantasyvärldar som inte är ordentligt förklarade. Jag saknade kartor, eller åtminstone tydligare beskrivningar av hur världen fungerar och är uppbyggd. Det tog lång tid att lista ut hur de Döda såg ut i den verkliga världen, det förklarades först ganska långt in i boken att de exempelvis var helt täckta med tyg och bar masker. En sådan förklaring hade jag velat ha tidigare. Jag kom heller aldrig karaktärerna riktigt nära. Jag känner ingenting när de dör/förälskar sig/gör bort sig, trots att författarens noteringar om "svåraste scenen att skriva i hela boken" tyder på att jag vid det här laget borde känna åtminstone något. Men icke. Jag irriterar mig istället ganska rejält på huvudrollsinnehavaren och även på yrket hon utövar. Om hon nu jobbar heltid och är MASTER i att föra de döda från dödsriket till vår värld och skydda sig från shades, borde hon väl alltid bära med sig diverse elddon om eld är det enda som tar kål på dessa monster? Hon känns aldrig förberedd och blir alltid tagen på sängen, men som expert borde man väl vara tränad i alla situationer? Vad vet jag, jag kan ju ingenting om det här landet. Nä. Det tog aldrig fart riktigt och jag lärde aldrig känna karaktärerna. Två stjärnor.

Allt som blir kvar - Sandra Beijer

Jag vill vara en del av Sandra Beijers Stockholm. Så som det beskrivs i Allt som blir kvar. Jag vill också dricka bort min sorg med billig flasköl på sunkbarer, hänga i korsningar med fina gatunamn (alla gator i Stockholm har är så vackert döpta) och ha nära vänner som aldrig släpper taget, hur dåligt jag än mår. I alla fall vill jag inget hellre när jag lyssnar på boken. Jag sveps med direkt, språket flyter på så fint och berättelsen, som egentligen kanske inte handlar om någonting, handlar samtidigt också om allt. Om allt som är viktigt och allt som blir kvar när det otänkbara händer. 

 
Sandra själv skrev så hjärtskärande om känslan att bli lämnad och övergiven av den man älskar på sin blogg häromdagen:

"Människor tröttnar på en och likt förbannat måste man bygga upp sin självkänsla på nytt för vem 17 orkar bära på känslan att man är någon som den man en gång älskade inte längre vill ha."

Det är verkligen den värsta skräcken, det värsta tänkbara, ungefär lika illa som att Pierre skulle dö. Att han skulle sluta älska mig. Och det är vad boken handlar om, men kanske än mer om vänskap och, trots allt, kärlek. Väldigt fin liten bok. Extra plus att Sandra läste in den själv.

Allt som blir kvar av Sandra Beijer får 4/5 stjärnor.
Upp