Det nionde sällskapet - Leigh Bardugo

När Alex Stern vaknar upp i sjukhussängen som enda överlevande efter ett blodigt, drogrelaterat morddrama, får hon ett erbjudande som hon har svårt att motstå. Att börja om. Att få börja på Yale, studera konst, och flytta in i ett elevhem. Alla kostnader redan ombesörjda. Vad hon måste göra i utbyte? Åh, knappt någonting. Bara börja jobba som övervakarare när de olika magiska sällskapen vid universitetet utför olika ritualer, med eller utan blod, offer och döda kroppar, och samtidigt se till att inga spöken, demoner eller annat otyg tar sig in och stör ritualen. Inte så big deal, va?

Det nionde sällskapet av Leigh Bardugo. Allt jag vill ha ut av en bok. 
 
Eftersom Alex alltid sett spöken, de grå, eller "de Tysta" som hon själv kallar dem, är det för henne inte ett så märkligt erbjudande. Hon har ingenting att förlora och tackar ja. Men det kommer visa sig vara en svårare uppgift än hon trott. Inte nog med att hon måste hjälpa till vid ritualerna: helt plötsligt försvinner hennes läromästare under märkliga omständigheter, och nästa kväll hittas en mördad flicka på universitetsområdet - huggen till döds med ett enormt övervåld. Alex dras in i något mörkt, stort och otroligt farligt, och helt plötsligt börjar fasaden hon jobbat så hårt på att bygga upp att spricka. Hennes gamla liv lyser mer och mer igenom. Och med det, hennes hemligheter.

Den här boken hade ALLT jag vill ha ut av en bok. En spännande, till viss del opålitlig huvudkaraktär med många dolda sidor, magi, mörker, mord och framförallt: spöken. Den har en Odd Thomas-ig touch i och med att Alex både kan se och kommunicera med de avlidna, precis som Odd och hans följeslagare Elvis Presley. Universitetsområdet i och runt Yale och New Haven med all sin historia spelar nästan som en egen roll i historien, staden är mörk och inte alltid så gästvänlig. Kvinnlig vänskap är en viktig och fin beståndsdel och det är många fina kvinnliga relationer, där de stöttar varandra i allt från skolprojekt, till omplåstrande och våldtäktsöverlevnad.
 
Boken kan uppfattas som rörig i början: vi kastas rakt in i efterdyningarna efter något stort, men får inte reda på vad. Vi får heller inte speciellt mycket information om världen vi befinner oss i, eller hur den fungerar. Det är först en bit in i boken som saker börjar falla på plats, och jag förstår att det upplägget inte passar alla. Men för mig var det så snyggt, att inte få allt förklarat rakt upp och ner på första sidorna, utan istället ledas in i världen med med hjälp av små brödsmulor av information här och där, för att till sist ha tillräckligt med information för att se hela kakan.
 
 
Sen det här med att börja på universitetet. Att helt plötsligt förväntas ta saker på stort allvar, och samtidigt kunna ta hand om sig själv och inse att det är ens framtid man bollar med. Jag kände så väl igen mig i känslan av småpanik, att inte passa in och känslan av att man själv bara låtsas kunna något som alla andra förstår direkt. Att alla andra tog universitetet så seriöst, men att det egentligen bara handlar om ungdomar som tror sig vara viktigare än de egentligen är som minglar runt i diverse sällskap och sammansvärjningar, bastuklubbar, festerier och fadderier, med sittningar hit och sittningar dit. (Ska dock sägas att jag mot slutet av min studietid var en sådan inbiten superstudent själv, och att det är det roligaste jag gjort, men i början befann jag mig utifrån bubblan och kunde inte förstå de som var där inne och hur de kunde tycka att det de gjorde var så viktigt och roligt). Och för Alex är det än värre, när vissa av dessa studentgrupper dessutom hanterar magi och allt vad det innebär. Och dessutom missköter den...

Jag kan inte nog beskriva hur mycket jag tyckte om den här boken och hur den tilltalade mig!
0 kommentarer