The Witches - Roald Dahl

Hej, har inte skrivit på ett tag för har haft lite bok-paus? Har kommit in i ett flow med tevespelandet istället och då blir bokläsandet lite lidande eftersom de båda hobbiesarna slåss om samma timmar av min "fritid". Pausen beror också lite på att jag läser The Subtle Knife och att den, precis som i föregående bok, har lite segt språk på nåt sätt som inte alls passar mig. Jag kommer liksom aldrig in i stämning utan zonar ut i tankarna och tänker på annat än vad som står på sidorna. Därför bröt jag av läsningen av den lite med en annan bok som jag lånade igår på bibblan, nämligen den här:

The Witches av Roald Dahl. Tyvärr inte bättre än 2/5 stjärnor, minns den som bättre än vad jag nu tyckte. 
 
The Witches. Tyckte den passade bra in i mitt liv nu när jag återgår till att skriva om häxprocesser och så i min andra (och sista) examensuppsats. Tyvärr är den något daterad i synsättet på kvinnor och flickor och uttalar sig gång på gång kring vad dessa bör leka med, gå klädda i och hur de bör bete sig. Kräks lite i munnen varje gång och känner mig inte längre lika sugen på att högläsa den här för eventuella framtida kids. 

Minns den som bra men lite läskig, kunde dock inte precisera var i skräcken låg då jag inte minns häxorna som speciellt obehagliga. Men när jag läser den igen blir det tydligt: det är själva faktumet att huvudpersonen blir förvandlad till en mus och ALDRIG FÖRVANDLAD TILLBAKA som måste ha satt skräcken i mig som barn. Det är så ofattbart sorgligt och var ohanterligt för min typ tioåriga hjärna att processa. Och också insikten att han endast har 9 år kvar och leva och sedan ska dö, och även om han skulle klara sig längre än 9 år så är hans mormor 86 och kommer därmed inte överleva för alltid. Kan det vara så att den här boken gav mig dödsångest som barn? Det är oklart men inte helt omöjligt, vad som är klart är att dock att den ger mig det nu. Dödsångest, alltså.
Böcker, Klassiker, Magi, Omläsningar, Övernaturligt | | Kommentera |

The Books of Magic - Neil Gaiman

OK nu har jag läst ut den första boken för det här året. Precis som förra året rör det sig om en grafisk roman, eftersom jag fick så smått panik när jag kikade in på Goodreads och såg att jag låg 1 book behind of schedule. Behind of schedule är det värsta man kan vara så jag gjorde en, om inte fuskis, så iallafall en TAKTISK insats och gav mig på The Books of Magic av Neil Gaiman som jag inhandlade på en polsk bokhandel för 25 PLN när vi var där (vilket i runda slängar blir 56 svenska kronor, vilket i sin tur är helt galet pris för ett seriealbum som det här). KAP. 

The Books of Magic av Neil Gaiman, 2/5 stjärnor, tror jag?
 
Titt så fint de slår in paket i av böckerna i Polen också <3 Och trots att ca 99% av alla polska butiksbiträden betedde sig som satan reinkarnerad, var tjejen i kassan på bokhandeln jättetrevlig, och berömde mig för min vackra norska samt poängterade att Neil Gaiman var hennes allt time fav av författare. Jag frågade om tips, vilken bok borde jag läsa allra mest, och hon svarade American Gods, så den kanske jag borde ge mig på under året. Grejen är bara, att jag inte riktigt förstår hajpen med Gaiman. Jag har nu läst ett litet gäng av hans böcker (Coraline, The Graveyard Book, Sandman vol 1, Oceanen vid vägens slut och nu denna) och jag måste säga att jag står handfallen inför min egen oförståelse. I. DON'T. GET. IT. För att uttrycka mig milt. Sandman var förvisso otroligt bra, men i de andra, och den här också, känner jag hela tiden att något saknas. Det är som att de når fram till 80%, är spännande och fina och creepy och allt det där, men inte helt ut. Så här:

 

Det går mig liksom helt förbi. Vad handlade The Books of Magic om, egentligen? Oklart. Eller ja, den handlade om Timothy Hunter som får en förfrågan om ifall han tror på magi, och sedan får följa med fyra olika män in i olika magiska kontexter för att mer komma till insikt om vad magi egentligen är för något. I det som varit, det som är nu, parallellvärlden och i det som komma skall. Jag kände igen mycket från Sandman (även om jag ju bara läst första delen) och det gjorde antagligen att det där "The Point"-paketet som bilden illustrerar for förbi nåååågot närmare huvudet än vad det skulle ha gjort annars, men ja, nä, jag förstår inte. Förklara gärna om du har läst den och älskade den. För visst är det bra, jag är fascinerad av Gaimans fantasi, men jag förstår inte vad han vill ha sagt. 
Magi, Serier/Grafiska romaner, Övernaturligt | | En kommentar |
Upp