Resa med lätt bagage - Tove Jansson

Det är lite speciellt att läsa noveller, och jag är inte så värst bra på det. Tycker alltid att det är jobbigt att lära känna nya karaktärer, och i en novellsamling så blir det ju extremt. Så fort man lärt känna eller förstå den man precis läser om så tar den lilla berättelsen slut och någon ny tar vid, med helt nya personer att läsa in och förså. Jag tror att det är därför som jag så sällan läser noveller, framförallt i samlingar som den här. En och en är det lättare, även om jag är dålig också på det. Trots detta så gillade jag verkligen Resa med lätt bagage! Den var lagom lång, med lagomt långa noveller. Hade nog inte orkat med så många fler, det var precis lagomt. Mina bästa var Sommarbarnet och Växthuset. Den första handlade om sommarbarnet Elis, som ingen riktigt tycker om för att han hela tiden rättar allt som hans sommarfamilj gör, och ger dem dåligt samvete för både det ena och det andra. Framförallt är sommaren jobbig för familjens egna son, Tom, som måste ta hand om Elis och se till att han är underhållen, trots att han är så tarvlig. Efter att ha blivit strandsatta på en ö tvingas dock pojkarna reda ut lite av sina problem, på sitt eget sätt. 

 Fick de här två böckerna av pappa i överraskningspresent häromdagen! Började med att läsa Resa med lätt bagage, en novellsamling av Tove Jansson. 3/5 stjärnor.

Novellen om Växthuset handlade om en Onkel som återkommande besöker Växthuset inne i stan, framförallt näckrosdammen där, som han fantiserar om att få vada ut i någon gång. Men så en dag sitter det en ny farbror på Onkelns bänk vid näckrosdammen, och ett litet farbror-krig utbryter! Med lyckligt slut, förstås. 

Tove Jansson skriver väldigt fint och träffsäkert, med blandade personer i huvudroller. Ofta är det personer som lätt får dåligt samvete, eller som inte orkar bära världen (och andra människors sorg) på sina axlar. Om personer som tar på sig lite för mycket men som kanske beslutat sig för att det får vara nog nu. 

Den första novellen är en liten samling brev från en japansk flicka som läst Tove Janssons böcker och börjar skriva brev till sin förebild. Så fint att Jansson som författare ser att även det är små konstverk.

The Call of Cthulhu - H.P. Lovecraft

Det är alltid så svårt att betygsätta klassiker på det här viset. Jag var inte imponerad av berättelsen: den var varken skrämmande eller intressant, och jag har läst för många liknande för att ens tycka att den har något nytt... vilket ju egentligen är befängt eftersom det är berättelser som den här som är själva URKÄRNAN till den skräck som kommit till sedan. Det blir liksom så snurrigt. 

 The Call of Cthulhu av H.P. Lovecraft, 2/5 stjärnor

Däremot är det upplysande att gå tillbaka till rötterna. Jag förstår var Margit Sandemo fann inspiration till sin Tengel, exempelvis. Någon gammal och bortruttnad som ligger begravd på okänd plats och sprider sina order genom tankar till de ännu levande. 

Jag ska försöka ta till mig mer Lovecraft. Dels för att hans verk så ofta prisas och ju som sagt klassas som starten på allt vad nutida skräckberättelser heter, dels för att jag snart ska läsa Carter & Lovecraft sv Jonathan L Howard, och då kan det vara bra att ha lite på fötterna.
Klassiker, Ljudböcker, Noveller, Skräck | | En kommentar |
Upp