Odd Thomas - Dean Koontz

Jag letade land & rike runt, på alla tänkbara loppisar och bokaffärer, efter  Dean Koontz första roman om Odd Thomas. Bokserien är inte ovanlig, oftast finns det flera kopior av både del 2, 3 och 4 på samtliga loppisar eller antikvariat jag har besökt. Men just ettan har lyst med sin frånvaro... tills jag fann den på Linghems loppis. Av alla ställen.

 Odd Thomas av Dean Koontz - 5/5 stjärnor

Fick tips om Odd Thomas efter att ha läst Dexter, och det jag läst om Odd Thomas-serien, att huvudpersonen, likt Dexter, är en smula speciell (han är de dödas förtrogna och löser brott genom att ta kontakt med dem), gjorde att den lät som en perfekt deckare för mig. Jag älskar böcker skrivna i jagform, (helst av unga män med lite nördstatus), jag vill gärna ha mord och jag vill väldigt gärna ha övernaturliga inslag, där spöken hör till favorit-inslagen. Och jag blev inte besviken!

Jag gillade Odd Thomas otroligt mycket mer än jag gillade "Darkly Dreaming Dexter". Kanske för att Odd går att relatera till, och sympatisera med, på ett sätt som är omöjligt för Dexter. Kanske för att Dexter nog beskrivs som aningen mer skadad än Odd. Eller så beror det helt enkelt på att det här, för mig, är en så otrolig mycket bättre historia. 

Dels finns det så många vackra relationer. Så många normativt sorgliga livsöden som vävs ihop till något oförglömligt. Dels bjuder den på så mycket tårar (slutet alltså... OMGG). Den här berättelsen är helt enastående, och inte som Dexter - alls. Och det säger jag som en komplimang till båda bokserierna!
Böcker, Deckare, Femstjärnigt, Övernaturligt | | Kommentera |

Mörka platser - Gillian Flynn

Jag fyndade Gillian Flynns Mörka platser (Dark Places) på loppis häromveckan för en ynka guldpeng, vilket passar bra så här i semestertider när jag helst bara plöjer deckare och annat lättslukat i bokväg. Jag gillade visserligen inte hennes andra roman - Gone Girl - något vidare, men baksidetexten på Mörka platser lät övertygande så jag satte tänderna i den.

Jag tycker det är tungt att läsa böcker, oftast deckare, där man får följa offret, mördaren eller bägge två
under en längre tid. Där man får chans att lära känna dem, komma in under skinnet på dem. För då blir det ofrånkomliga mordet, brottet, eller dödsögonblicket så mycket mer ångestframkallande, än i de fall när vi inte får följa dem på samma sätt
. Det blir ibland rent plågsamt. I deckare av den mer "klassiska" sorten är den mördade, och mördaren, ofta väldigt avhumaniserade. Vi får lära känna dem som ett skändat lik eller genom polisens jakt, nästan uteslutande ur andras ögon. Då är det lättare att inte bli lika berörd, att hålla distans till det makabra som ett mord faktiskt är.

Mörka platser av Gillian Flynn - 4/5 stjärnor

I Mörka platser visas ingen sådan nåd. I boken begås ett fasansfullt trippelmord: en familj på landsbygden slaktas i något som liknar en satansritual, som i pressen kommer att kallas Massakern i Kinnakee. Den yngsta av familjens barn överlever: dottern Libby, som sedan får vittna i rättegången om sina upplevelser från den fasansfulla natten.

Vi följer, under bokens gång, både Libby, i dagtid, hennes mördade mamma, samt den utpekade mördaren: Libbys äldre bror. Bägge de sistnämnda får vi följa under dagen och natten som sedan ledde fram till morden. Det är plågsamt att läsa, men också engagerande. Jag vill ju såklart veta vad det var som egentligen hände. Och det får jag till sist. Men det sker till ett högt pris, rent psykiskt.
Böcker, Deckare | | Kommentera |

The Dead of Winter - Chris Priestley

The Dead of Winter hade egentligen alla ingredienser som en läskig spökhistoria ska innehålla: ett hemsökt hem, någon med psykisk sjukdom, mörka korridorer, tinnar & torn, samt ett tragiskt förflutet. Blanda i det in en liten föräldralös pojke som ska fira sin första jul sedan hans föräldrar gick bort i det hemsökta slottet och du får en fantastisk grund för en skrämmande historia.

The Dead of Winter av Chris Priestley - 3/5 stjärnor
 
Boken har bara ett problem... jag rycks inte med. Jag fastnar aldrig. Istället kommer jag på mig själv med att kolla Instagram eller fastna för TV4 fakta, och sedan vara tvungen att läsa om samma mening tiotals gånger. Det måste tyvärr innebära att det inte är tillräckligt nagelbitande, utan någonting som fattas!
Böcker, Skräck | | Kommentera |
Upp