My Life With The Walter Boys - Ali Novak

Ali Novak var femton år när hon började skriva My Life With The Walter Boys. Femton!! Hon la upp den färdiga berättelsen på en sida där opublicerade unga författare kan dela med sig av sina alster, och fick så många genomläsningar att sidan valde att bekosta publiceringen av boken. Jag måste säga att jag är grymt imponerad av detta! Go Ali!

My Life With The Walter Boys av Ali Novak, 5/5 stjärnor
 
I berättelsen tvingas sextonåriga Jackie, efter sin familjs tragiska bortgång, flytta ifrån sitt älskade New York för att istället bosätta sig på landsbygden i Colorado, hemma hos familjen Walter. Vad någon missade att berätta för henne innan hon satte sig på planet, var familjens storlek. I familjen finns nämligen inte mindre än 12 barn, varav 11 söner. Jackie har alltid satt höga krav på sig själv och tar sin skolgång på högsta allvar, men med 12 personer runt omkring en som kräver olika mängder uppmärksamhet vid olika tillfällen blir det svårt för henne att upprätthålla sin gamla standard. Inom henne pågår en ständig kamp mellan känslan av att vilja leva här och nu (och ta vara på sin ungdom och de äventyr som presenteras för henne) och känslan av att vilja prestera i sin familjs namn och stå upp till vad hennes föräldrar hade förväntat sig av henne. 

 Jag läste boken överallt när jag väl börjat. Ville inte lägga den ifrån mig och inte sluta. Känns fortfarande som att jag känner Cole och Nathan. Boken tog helt klart slut för fort. 

Jag föll framförallt för beskrivningen av Jackies känslor för två av pojkarna i familjen - Alex och Cole. Hon blir helt enkelt kär i båda. De har helt olika personligheter och erfarenheter att erbjuda, och Jackies velande och överläggande med sig själv är något jag så innerligt känner igen mig i. Kärleken vet inga rätt eller fel, och den är inte svart eller vit. Den kan uppkomna överallt och ibland kan vilket val man än väljer kännas fel. [ Tyvärr blev avslutningen lite väl enkel för Jackies del, det är svårt att gå ur en sådan situation utan att någon såras och det har Novak löst lite väl lättvindigt. Men egentligen gör det mig inte så mycket. Jag är ju en sucker för lyckliga slut så för mig vore det en pina om någon hade tvingats gå ur konflikten sårad. Så som tur är slutar det i allmän lycka och delat samförstånd, även om man kan tycka att de iblandade kommer lite väl lätt undan.

 
Böcker, Femstjärnigt, Young Adult | | Kommentera |

City of Bones - Cassandra Clare

City of Bones (The Mortal Instruments #1) av Cassandra Clare, 2/5 stjärnor

Njaää. Jag tyckte inte City of Bones hade så mycket att komma med. Ingenting som fick mig att fastna, att vilja veta mer eller bli medryckt. Förlåt, men vad var ens City of Bones? Staden där de dövstumma karlarna bodde? Och vad tillbringade de där, tio minuter? Känns märkligt att namnge boken efter det. The Mortal Instruments förklarades inte heller, så det känns som att boktiteln är missvisande och främmande. 

Iallafall. Vi får lära känns Clary, en ganska egocentrisk flicka i femtonårsåldern som helt plötsligt inser att hon kan se saker som ingen annan ser. Demoner, vampyrer, varulvar. Hon lär känna ett gäng Shadowhunters – demonjägare – och tillsammans med dem börjar luckor i hennes liv att klarna. Hon har nämligen inga klara minnen från sin barndom, och en bit in i historien för vi reda på varför.

Vad boken framförallt saknar är ordentliga känslor. Sorg, till exempel. Att se sin mamma bunden och drogad (och enligt utsago grymt torterad) av sin tidigare make MÅSTE ju sätta någon form av traumatiserande spår? Eller vad vet jag. Kanske går man istället bara vidare till nästa rum, i jakt på sin pojkvän som man känt i... ptja, en vecka. Känns rimligt. Eller inte alls. Jag saknar troliga känslospektran och djupare analyser kring vad de inblandade faktiskt upplever. Clary får bevittna mord, tortyr, människor som får halsen uppslitna av hundar... och verkar inte påverkas det minsta. Det känns väldigt overkligt och får också mig som läsare att känna mig avtrubbad från att på riktigt förstå vad det är som händer, vad det är som författaren precis håller på att beskriva. Eftersom inte karaktärerna känner tydliga känslor, så gör inte jag som läsare det heller. Vilket gör boken medioker. 

Jag saknar också ett ordentligt äventyr. Vad är det egentligen som händer i boken? De går runt hemma och vankar. De går på en fest. Det går fel (för att Simon envisas att följa med. Jag förstår inte ens vad han gör där? Varför de låter en vanlig människa få se och vara med om allt helt plötsligt?) så det blir fight. Sen åker de hem igen. Sen helt plötsligt kommer Clary på var hennes mamma gömt den hemliga koppen. Så de hittar den, och sedan... Ja? 

Pågående under boken får Clary stå till svars för att hon inte är kär i de män som är kär i henne. Ja ni läste rätt, HON får SKIT för att HON inte gillar DEM. Det kan sluta illa, hotar en läromästare. Förlåt men... vad? Det är väl inte hon som ska få hot om att det kan sluta illa, det är väl istället dessa killar som ska uppläxas för att inte förvänta sig kärlek från en kvinna bara för att man själv ger kärlek, och framförallt att inte vända det till en anledning att vilja "hämnas"  för att man inte får det man vill ha? Blev helt enkelt mörkrädd av de här bitarna. 

Är tyvärr inte sugen på att läsa fortsättningen i den här serien.
Besvikelser, Böcker, Övernaturligt | | En kommentar |

Paper Towns - John Green

Paper Towns av John Green, 4/5 stjärnor

Paper towns var både bra, fin, speciell och medryckande. På samma gång var Paper Towns lite av en svagare variant av Looking for Alaska. Det handlade precis som den sistnämnda om en trevligt nördig kille, som i jag-form berättar om att försöka förstå en ung kvinna, som å sin sida är egocentrerad, spännande och vacker, men sorgsen innerst inne. Den trevlige men nördigt ordentlige berättaren omgärdas av finurliga och idiotiska kompisar som tillför glädje och djup till historien. Jag älskar allt detta, jag säger inget annat. John Green är helt fantastiskt när det gäller att skapa härliga karaktärer som man vill vara vän med, eller kanske helst vara själv. Det är bara det att han redan gjort det här så perfekt och storartat innan, att han med den här berättelsen "endast" slår sig in på en andraplats inom genren. Slagen av sig själv. För Looking for Alaska är i stort sett samma historia, fast snäppet vassare.

 
Böcker, Underlines, Young Adult | | Kommentera |
Upp