Det - Stephen King

Vad i HELVETE hände i slutet? Beverly har sexualiserats i hela boken (hon är elva år. ELVA ÅR. Och fokus från sida ett till ettusentrehundra är hennes knoppiga bröst, tighta jeansshorts och fylliga läppar. HON ÄR ELVA ÅÅÅÅÅR) men på slutet blir det så vidrigt gubbsjukt att jag knappt klarar av att läsa. Enda lösningen för att de sju barnen ska kunna ta sig ut ur kloakerna är att alla sex pojkar ska ”föra in sin sak” i Beverly. Det är alltså sex sexscener där elvaåringar ligger med varandra - för de ”måste” ju. Jag var glad i början att åtminstone en tjej tilläts vara med i den annars så manstäta boken - men insåg snart att hennes primära syfte är att pojkarna ska ha något att åtrå samt i slutändan för att de ska få sin ”belöning”. Jag förstår knappt ens vad jag läser. Det är så sjukt.

 

I övrigt var boken fruktansvärt seg och borde ha bantats ner avsevärt. Mycket av Derrys historia hade kunnat hoppas över alternativ kortas ner. Att karaktärerna hela tiden måste gås igenom en och en är också förbannat irriterande - boken kommer aldrig framåt eftersom samma tidpunkt hela tiden ska beskrivas sju gånger utifrån olika karaktärer. Ibland rent av 14 gånger eftersom skeenden beskrivs från både 58 och 86. Det här var 1300 sidor som berättar en historia som hade kunnat berättas på hälften. För vad har egentligen hänt? Är besviken och förvirrat äcklad av hur boken visade sig vara. Boken får ynka 2/5.

Beware The Wild - Natalie C. Parker

När man är gravid får man äta semla i badet. Vet ni förresten, det får man alltid. Även när man inte är det. Och semla passar ypperligt till bok i badet, och det bästa är att man kan skölja av gräddiga fingrar bara genom att doppa dem i badvattnet <3


Beware the Wild då. Alltid lika spännande med amerikanska böcker. Måste alltid börja med att googla platsen de utspelar sig på, bildgoogla och också ta upp the location på maps och zooma ut och se var i det stora landet som de här människorna rör sig på. Se hur långt bort det är från mig. För USA är ju så STORT och det är stor skillnad på skogarna i norr med öknen runt Las Vegas eller träskmarkerna i Florida. I den här boken rör vi oss kring det sistnämnda. Den utspelar sig i Louisiana och handlar om ett träsk som lockar personer in i det, och om en stad som ignorerar träskets dragningskraft och helt verkar glömma bort de som inte klarar av att stå emot. Förutom Sterling, som minns att träsket tagit hennes bror. Och att dett gett henne en syster istället.

Jag kom aldrig in i den riktigt, jag blev aldrig riktigt fast. Jag tror det är mest jag som just nu har så mycket i skallen att jag inte riktigt kan fokusera, för jag kan egentligen inte komma på någonting jag hade önskat att var annorlunda med boken. Den var både spännande, lite obehaglig och fin på samma gång. Fina vänskapsband och trovärdig brinnande kärlek. I träskmarkerna i södra USA. 3/5.
Böcker, Relationsromaner, Young Adult, Övernaturligt | | Kommentera |

Sköldpaddor hela vägen ner - John Green

Fick låna boken av min fina lillasyster som själv fick den i julklapp och läste ut den i mellandagarna. John Green är lite av en husgud och vi har båda gillat allt vi tidigare läst av honom, mer eller mindre. Min bästa är Looking for Alaska, men Förr eller senare exloderar jag var såklart en upplevelse utöver det vanliga och min favoritvänskap i böcker kind of någonsin är Q och hans vänner i Paper Towns. Den jag hittills varit minst imponerad av är An Abundance of Katherines som jag tyckte var ganska larvig, men annars: den här författaren är pure joy. 


Den här boken då. De vidriga beskrivningarna av Azas sår på fingret till trots, så var det en riktigt fin och bra bok. Jag var förvisso tvungen att helt hoppa över vissa sektioner pga helt överjävla äckligt med det där såret men ja, jag kan köpa att det ändå var ett viktigt inslag. Gillar att kärleken inte tar över och upptar den största delen av boken utan får vara lite i periferin. Viktigast är vänskapen med Daisy och det egna välmåendet vilket ändå känns rimligt. Kan relatera till Aza och hennes självupptagenhet, jag tror vi alla är så mer eller mindre. Det var inte Greens bästa bok, men heller långt ifrån den sämsta. Det mesta han rör vid blir bra och så även denna, som placerar sig någonstans i mitten. 4/5.
Upp