One of Us Is Lying - Karen M. McManus

Fyra typiska (amerikanska) ungdomsklichéer samlas i kvarsittningslokalen efter skolans slut: baseball-killen, baldrottningen, plugghästen och bråkstaken. Och så Simon, som skapat en app för allt skvaller som cirkulerar på skolan. Strax innan kvarsittningen skryter Simon om att han nästa dag ska uppdatera appen med riktigt saftigt skvaller. Tjugo minuter senare är han död. Någon har hällt jordnötsolja i glaset han drack ur - Simon är dödligt allergisk mot jordnötter. De enda som var med i rummet är de fyra andra kvarsittarna. Vad hände under de tjugo minuterna? Vem av de fyra är det som ljuger?

 
Boken handlade förvisso om klyschiga karaktärer med relativt värdsliga problem - problem som redde sig enorma i tonåren men som egentligen är rätt futtiga. Här tar de problemen enorma proportioner och det resulterar i karaktärsutveckling och en spännande plot. Ganska fort började jag ana hur det låg till, men vägen fram till sista sidn var gemytlig och jag trivdes med att läsa boken. Underhållande, spännande och ganska lättläst. Passade mig perfekt för tillfället!

One of Us Is Lying av Karen M. McManus, 4/5 stjärnor.
Böcker, Relationsromaner, Thriller | | Kommentera |

Not That Kind of Girl - Lena Dunham

 
Baksidestexten lovade genialitet och humor som skulle "träffa rakt in i hjärtat". Jag fann snarare samma historier tjatas om och om igen, och kunde inte riktigt se tjusningen i att läsa om alla bedrövliga ligg som Lena Dunham kämpat sig igenom och som hon uppenbarligen tycker är värda att nämna i en bok. Jag kände liksom aldrig att det var något speciellt, bara som någon random persons halvtråkiga universitetsberättelser (såna där som liksom bara är kul för de som var med där och då), och jag vill inte läsa en bok om random personer. Än mindre om deras universitets- eller lumpenskrönor. Det känns meningslöst. Och boken kändes meningslös. Den hade absolut sina vassa stunder, men det har min dagbok också. Det innebär inte att den skulle passa i utgiven form.

Not That Kind of Girl av Lena Dunham får 2/5 stjärnor och väcker frågan om allt verkligen är värt att skriva om bara för att man kan?
Besvikelser, Böcker, Självbiografiskt | | Kommentera |

Flickan med gåvorna - M.R. Carey

Jösses, vilken bok. Jag ville inte lägga den ifrån mig, och ville samtidigt att den aldrig skulle ta slut. Den innehåller inte ett enda onödigt stycke, ingen mening känns överflödig och språket flyter på så förbaskat bra. Hela läsningen var ren och skär njutning. WOW.

 
Melanie går i skolan varje vardag precis som vilket barn som helst. Hon lär sig om geografi, matematik och grekisk mytologi och får full pott på proven. Hon har favoritlärare och de hon tycker sämre om, och om nätterna går hon och lägger sig på sitt rum i sin säng och längtar efter nästa skoldag. Där slutar dock likheterna med andra barn. Andra vanliga barn. För Melanies rum är en cell, på en militärbas, och hennes klasskamrater blir liksom hon själv inrullade i klassrummet fastbundna i rullstolar så att de inte ska kunna skada någon i sin omgivning. Eller sig själva.

En dag blir militärbasen attackerad och Melanie, tillsammans med en blandning av de människor hon tycker allra mest och minst om i sin lilla bubbla till värld, måste fly ut i en rå verklighet där kampen för överlevnad är det mest primära. Vad har hänt med världen? Var är mänskligheten på väg? Kan Melanie på något sätt hjälpa till att stoppa det som sker?

Historien som berättas ger mig både andnöd och hjärtsnörp, och bidrar till lika mycket fascination som rädsla. Själva idén med sporer och svampar som spridning för zombieapokalypsen är visserligen inte någonting nytt. Framförallt tänker jag på the Last of Us, tv-spelet som fått så otroligt bra recensioner (men som jag inte gillar nämnvärt), och som släpptes för rätt många år sedan nu. Även där är det sporer från svampar som är problemet, och en liten flicka som är nyckeln till svaret på gåtan om vad mänskligheten kan göra för att rädda sig från undergång. Eventuellt inte göra. Att placera in zombies i mänsklig kontext gjordes tidigare i Warm bodies, och slutet får mig att tänka på uppgörelsen i Metro 2033. Men trots att boken kanske inte vinner ny mark på dessa plan är det en fullpoängare i sin helhet. Ingen har berättat om apokalypsen på det här sättet tidigare. Aldrig har en liten flicka varit så älskvärd och så livsfarlig på samma gång. Och de andra karaktärerna, var och en, är underbara på sitt eget sätt. Jag köper dr Caldwells sätt rakt av, jag tvivlar inte en sekund på att det finns folk med den sortens hjärna. Och vem är monstret, egentligen? Samtidigt är dr Caldwell inte ond. Det är inte de hungriga heller, eller barnen i städerna. Ingenting i boken är svart eller vitt. Allt är grått, likt sporerna från Ophiocordyses Unilateralis. LÄS.
 
 Flickan med gåvorna av M.R. Carey, 5/5 stjärnor.
Böcker, Favoriter, Femstjärnigt, Postapokalyps, Sci-Fi | | Kommentera |
Upp