Jack Kerouac - På drift

Okej DNF på denna egentligen. Hoppade över ca 100 sidor på slutet, för allt var precis lika poänglöst och det gode absolut ingenting som hade några konsekvenser eller nån spänning. Att Sal har en mancrush på Dean förstår jag, jag förstår dock inte varför. Dean är skitjobbig och störig, en sån person jag aldrig skulle orka ens vara i samma rum som, och bara att läsa om honom är irriterande. Kvinnosynen i boken är förstås vidrig, men vad annat kan man vänta sig. Suck. Har slösat så många läskvällar på den här boken, jag trodde verkligen att den skulle vara djup och intressant. Väcka livslust. Men den hade helt motsatt effekt. Godnatt.
 
Numera heter romanen "På väg" vilket är en mer korrekt översättning av On the road, men jag läste den gamla översättningen. Det sägs att den nya är bättre, men samtidigt gör ju inte en översättning något åt små mansgrisar med vidrig kvinnosyn. Så jag tror nog att betyget ändå hade varit detsamma.

Hemsökelsen på Hill House - Shirley Jackson

Jag blir inte klok på den här boken! Jag både älskar läsningen och blir lite snopen av den, som att jag hade hoppats på mer. Eleanor är en spännande karaktär: hon är oberäknelig och inte alltid ärlig. Hon åker till Hill House för att delta i en vetenskaplig undersökning av det hemsökta huset, i egenskap av att ha upptäckt övernaturliga fenomen som barn. Där finner hos också Theodora, en ung kvinna med något som liknar telepatiska kunskaper, och Luke, arvingen till huset. Ansvarig för undersökningen är Dr Montague, som också är den äldsta i sällskapet och kanske den mest stabile under de kommande nätterna. Alla är således helt medvetna om Huset Hill och dess hemsökthet, så däri klingar inte obehaget. Snarare är det hur de olika karaktärerna påverkas av huset och det som händer, som är det riktigt obehagliga. Från och till är det riktig Alice i Underlandet-stämning, man får en känsla av att de sitter vid the Mad Hatters bord och diskuterar över en kopp te. 
 
Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House får 3/5 stjärnor.

Jag hade hoppats att jag skulle bli mer skrämd. Samtidigt känner jag ett lugn och en tacksamhet över att doktorn är så pragmatisk, och att den lilla gruppen oftast skojar bort det som händer, utan att ignorera eller nonchalera farorna. Jag gillar liksom formen som skräcken och obehaget presenteras, med medvetna karaktärer snarare än de som helt omedvetna kommer till ett hus som visar sig vara hemsökt och hur det liksom går upp för dem mer och mer. Jag har trots allt ändå svårt att förstå hur eller varför de stannar kvar - kanske har det med husets förbannelse att göra. För är huset tomt? Är det huset själv som är ont, eller finns det en eller flera närvaro(r?) i huset?

Bra, men inte SÅ bra som jag hade önskat. Den lyckades förvisso ge mig mardrömmar. Men jag hade velat att den var så obehaglig att jag inte ens vågade läsa den när mörkret fallit, eller sova med lampan släckt.

Reign of the Fallen - Sarah Glenn Marsh

Alltså. Det här kan vara den finaste boken jag äger. Älskar omslaget och glittret och det rosa och alltihop <3 Ville ta kort på den hela tiden och typ gå runt och känna på den konstant för att den var så fin? Den kom med page habit-boxen och landade i brevlådan i februari. Eftersom jag gillade den första boken från Page Habit så pass mycket så satte jag tänderna i den här direkt efter. Reign of the Fallen av Sarah Glenn Marsh.
 
 
Men ugh. Det gick segt. Jag har svårt för fantasyvärldar som inte är ordentligt förklarade. Jag saknade kartor, eller åtminstone tydligare beskrivningar av hur världen fungerar och är uppbyggd. Det tog lång tid att lista ut hur de Döda såg ut i den verkliga världen, det förklarades först ganska långt in i boken att de exempelvis var helt täckta med tyg och bar masker. En sådan förklaring hade jag velat ha tidigare. Jag kom heller aldrig karaktärerna riktigt nära. Jag känner ingenting när de dör/förälskar sig/gör bort sig, trots att författarens noteringar om "svåraste scenen att skriva i hela boken" tyder på att jag vid det här laget borde känna åtminstone något. Men icke. Jag irriterar mig istället ganska rejält på huvudrollsinnehavaren och även på yrket hon utövar. Om hon nu jobbar heltid och är MASTER i att föra de döda från dödsriket till vår värld och skydda sig från shades, borde hon väl alltid bära med sig diverse elddon om eld är det enda som tar kål på dessa monster? Hon känns aldrig förberedd och blir alltid tagen på sängen, men som expert borde man väl vara tränad i alla situationer? Vad vet jag, jag kan ju ingenting om det här landet. Nä. Det tog aldrig fart riktigt och jag lärde aldrig känna karaktärerna. Två stjärnor.
Upp