Essex County - Jeff Lemire

Det går så fort att läsa serier, på en kväll så är de över. Ändå sätter de sig och fastnar. Det blir ett annat sorts berättande, ibland behövs inga ord utan bilderna klarar sig själva. Jeff Lemires Essex County är magnifik på det sättet. Det är inte överdrivet långa haranger av ord eller metervis av dialoger, det är sparsmakade bilder som med få streck uttrycker otroligt mycket. 

Essex County av Jeff Lemire, 5/5 stjärnor

I samlingsalbumet ryms tre volymer, den såkallade Essex County trilogy: Tales From The Farm, Ghost Stories och The Country Nurse. De har alla tre olika huvudpersoner men tvinnas ändå in i varandra på ett värmande sätt. Det är små inhopp i människoliven hos de som lever sina liv i Essex County, på landsbygden i Kanada. Det är sorg och ensamhet, olycka och ångest. Men också små guldkorn av glädje, av fina tillfällen och lyckliga stunder. Det är tankeväckande läsning, samtidigt en för mig extrem trigger för dödsångest och insikten om att livet är så kort och att jag redan levt en stor del av det (om jag inte dör imorgon). Mittenhistorien, om den gamla farbrorn som i stunder av klarhet tar sig ur sin demens och återupplever sina år som hockeyspelare med sin lillebror, är min absoluta favorit. Men det är tillsammans som de tre berättelserna blir som allra bäst. Sida vid sida, hand i hand med varandra.

Den första kvinnan - Linda Spåman

Ryckte med mig Den första kvinnan hem från universitetsbiblioteket idag när jag var där och lånade böcker inför min uppsats om de svenska häxprocesserna (passande nog), och läste precis klart den i soffan framför ett youtube-klipp på en värmande brasa. Oj vad bra den var! Den innehöll liksom allt?

Den första kvinnan av Linda Spåman - 4/5 stjärnor, eller är det för snålt?  

Allt väsentligt och viktigt och sånt man går och grubblar på eller saker som bara är. Ja, bedrövliga, alltså. Om manliga gynekologer, skammande av kvinnor i alla lägen, Gud och Adam och Lilith, om det "förbjudna" i att inte vilja ha barn, om spiraler och blod och läskigheter och jobbiga trubadurkillar. ALLT sånt. Viktigt. Och extremt bra. Tror jag måste läsa den några gånger till innan lånetiden går ut, kommer antagligen att snappa upp nåt mer och djupare för varje gång jag läser den. Visdom.

Jag.

The Books of Magic - Neil Gaiman

OK nu har jag läst ut den första boken för det här året. Precis som förra året rör det sig om en grafisk roman, eftersom jag fick så smått panik när jag kikade in på Goodreads och såg att jag låg 1 book behind of schedule. Behind of schedule är det värsta man kan vara så jag gjorde en, om inte fuskis, så iallafall en TAKTISK insats och gav mig på The Books of Magic av Neil Gaiman som jag inhandlade på en polsk bokhandel för 25 PLN när vi var där (vilket i runda slängar blir 56 svenska kronor, vilket i sin tur är helt galet pris för ett seriealbum som det här). KAP. 

The Books of Magic av Neil Gaiman, 2/5 stjärnor, tror jag?
 
Titt så fint de slår in paket i av böckerna i Polen också <3 Och trots att ca 99% av alla polska butiksbiträden betedde sig som satan reinkarnerad, var tjejen i kassan på bokhandeln jättetrevlig, och berömde mig för min vackra norska samt poängterade att Neil Gaiman var hennes allt time fav av författare. Jag frågade om tips, vilken bok borde jag läsa allra mest, och hon svarade American Gods, så den kanske jag borde ge mig på under året. Grejen är bara, att jag inte riktigt förstår hajpen med Gaiman. Jag har nu läst ett litet gäng av hans böcker (Coraline, The Graveyard Book, Sandman vol 1, Oceanen vid vägens slut och nu denna) och jag måste säga att jag står handfallen inför min egen oförståelse. I. DON'T. GET. IT. För att uttrycka mig milt. Sandman var förvisso otroligt bra, men i de andra, och den här också, känner jag hela tiden att något saknas. Det är som att de når fram till 80%, är spännande och fina och creepy och allt det där, men inte helt ut. Så här:

 

Det går mig liksom helt förbi. Vad handlade The Books of Magic om, egentligen? Oklart. Eller ja, den handlade om Timothy Hunter som får en förfrågan om ifall han tror på magi, och sedan får följa med fyra olika män in i olika magiska kontexter för att mer komma till insikt om vad magi egentligen är för något. I det som varit, det som är nu, parallellvärlden och i det som komma skall. Jag kände igen mycket från Sandman (även om jag ju bara läst första delen) och det gjorde antagligen att det där "The Point"-paketet som bilden illustrerar for förbi nåååågot närmare huvudet än vad det skulle ha gjort annars, men ja, nä, jag förstår inte. Förklara gärna om du har läst den och älskade den. För visst är det bra, jag är fascinerad av Gaimans fantasi, men jag förstår inte vad han vill ha sagt. 
Magi, Serier/Grafiska romaner, Övernaturligt | | En kommentar |
Upp