Beckomberga - Ode till min familj - Sara Stridsberg
När jag var hemma en vecka i slutet av min semester lånade pappa ut en bok till mig som jag velat läsa ett tag: Beckomberga - ode till min familj av Sara Stridsberg. Han menade att jag skulle hinna läsa ut den under veckan, och det gjorde jag. Boken var lättläst och gick fort att läsa klart. Den handlar om berättarjaget och dennes pappa, Jimmy Darling, som blir inlagd på mentalsjukhuset Beckomberga under 70-talet. Egentligen tycks han inte lida av någon direkt mentalsjukdom, snarare är han en missbrukarpersonlighet med dödslängtan. Det här väcker dock eftertanke hos mig. Att man har en sorts föreställning av vad en mentalsjuk person är: något extremt, som scitzofreni eller paranoia. Men Jimmy Darling ÄR sjuk. Man behandlar inte sitt barn som han gör. Man ska inte behöva se på världen på det sätt han gör, någon form av hjälp bör finnas, i ett fungerande samhälle. Darling tar spriten till hjälp, och söker skydd på Beckomberga.
Det var intressanta och ganska spännande personer som var inblandade i historien, men berättartekniken gick inte riktigt fram, tyvärr. Det kändes som korta minnesbilder som bara placerats in i boken här och var, inte nödvändigtvis där de passade som bäst, utan där de fick plats. Personerna upprepade sig hela tiden, och samma saker antyddes gång på gång. Jag tycker inte riktigt läsningen flöt på, jag fick inte riktigt fatt på kronologin, och förstod inte hur, när eller varför saker och ting utspelade sig. Kändes lite som att jag kunde hoppa över stycken här och där för att de ändå inte hade något att göra med sidan som kom därefter. Trist då ämnet var, och är, spännande!
Beckomberga - ode till min familj, av Sara Stridsberg, 2 av 5 stjärnor
En av de finaste sakerna med boken var att pappa redan hade strukit under olika talande meningar, vackra citat och tänkvärdheter. Jag älskar att läsa böcker där andra har strukit under det de anser vara viktigt. Det säger mycket om den personen, och att få läsa andras understrykningar och markeringar kan ibland kännas som att få snylta lite i någons dagbok, fast på ett icke-förbjudet sätt. Det finns alltid små dolda pärlor i alla böcker, och det är så fint att få se vilka pärlor någon annan hittar, och jämföra dem med de man själv plockar ut ur boken.
En av de finaste sakerna med boken var att pappa redan hade strukit under olika talande meningar, vackra citat och tänkvärdheter. Jag älskar att läsa böcker där andra har strukit under det de anser vara viktigt. Det säger mycket om den personen, och att få läsa andras understrykningar och markeringar kan ibland kännas som att få snylta lite i någons dagbok, fast på ett icke-förbjudet sätt. Det finns alltid små dolda pärlor i alla böcker, och det är så fint att få se vilka pärlor någon annan hittar, och jämföra dem med de man själv plockar ut ur boken.