Mörka platser - Gillian Flynn
Jag fyndade Gillian Flynns Mörka platser (Dark Places) på loppis häromveckan för en ynka guldpeng, vilket passar bra så här i semestertider när jag helst bara plöjer deckare och annat lättslukat i bokväg. Jag gillade visserligen inte hennes andra roman - Gone Girl - något vidare, men baksidetexten på Mörka platser lät övertygande så jag satte tänderna i den.
Jag tycker det är tungt att läsa böcker, oftast deckare, där man får följa offret, mördaren eller bägge två under en längre tid. Där man får chans att lära känna dem, komma in under skinnet på dem. För då blir det ofrånkomliga mordet, brottet, eller dödsögonblicket så mycket mer ångestframkallande, än i de fall när vi inte får följa dem på samma sätt. Det blir ibland rent plågsamt. I deckare av den mer "klassiska" sorten är den mördade, och mördaren, ofta väldigt avhumaniserade. Vi får lära känna dem som ett skändat lik eller genom polisens jakt, nästan uteslutande ur andras ögon. Då är det lättare att inte bli lika berörd, att hålla distans till det makabra som ett mord faktiskt är.
Jag tycker det är tungt att läsa böcker, oftast deckare, där man får följa offret, mördaren eller bägge två under en längre tid. Där man får chans att lära känna dem, komma in under skinnet på dem. För då blir det ofrånkomliga mordet, brottet, eller dödsögonblicket så mycket mer ångestframkallande, än i de fall när vi inte får följa dem på samma sätt. Det blir ibland rent plågsamt. I deckare av den mer "klassiska" sorten är den mördade, och mördaren, ofta väldigt avhumaniserade. Vi får lära känna dem som ett skändat lik eller genom polisens jakt, nästan uteslutande ur andras ögon. Då är det lättare att inte bli lika berörd, att hålla distans till det makabra som ett mord faktiskt är.
Mörka platser av Gillian Flynn - 4/5 stjärnor
I Mörka platser visas ingen sådan nåd. I boken begås ett fasansfullt trippelmord: en familj på landsbygden slaktas i något som liknar en satansritual, som i pressen kommer att kallas Massakern i Kinnakee. Den yngsta av familjens barn överlever: dottern Libby, som sedan får vittna i rättegången om sina upplevelser från den fasansfulla natten.
Vi följer, under bokens gång, både Libby, i dagtid, hennes mördade mamma, samt den utpekade mördaren: Libbys äldre bror. Bägge de sistnämnda får vi följa under dagen och natten som sedan ledde fram till morden. Det är plågsamt att läsa, men också engagerande. Jag vill ju såklart veta vad det var som egentligen hände. Och det får jag till sist. Men det sker till ett högt pris, rent psykiskt.