Let It Snow - Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle

Jag har delat ut många trepoängare i rad nu, men jag kan tyvärr inte tvinga böckerna att bli bättre än vad de är. Let it snow är ett bra exempel: den är absolut en läsvärd och trevlig bok. Den har dock ingenting som gör den speciell, förutom det faktumet att tre författare har skrivit varsin kortare berättelse som lite smått vävs in i varandra. Alla tre berättelserna är väldigt stereotypiska, med heterosexuella vita ungdomar (med undantag för en "exotic native american-looking" kille) som följer normerna till punkt och pricka. Ingen sticker ut mer än att det kan räknas som lite charmigt, och eftersom berättelserna är så korta uppstår kärleken fortare än fortast på de presenterade ställena, och viss kärlek slocknar minst lika fort. Just historiernas längd är tyvärr lite av deras svaghet, då saker och ting tvingas ske så fort. Samtidigt hade de inte klarat av att vara längre heller, då stommen i var och en av de tre novellerna är så pass futtig. De är inte tillräckligt saftiga för att stå på egna ben. På samma gång är de förstås också alldeles, alldeles underbara eftersom det är just den här sortens kärlekshistorier som författarna är experter på. Jag smälter för karaktärer och suckar kärleksfullt åt klyschorna, så jag ska inte säga att jag inte gillar det. Det är bara omöjligt att ge boken mer än en trea när den saknar så mycket tyngd. 

Let It Snow av Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle - 3/5 stjärnor

Bästa berättelsen är John Greens, som är den i mitten, och den sämsta är den sista. Abbie, som den sista historien handlar om, är helt vedervärdig och jag blir nästan sur när det såklart löser sig för henne också i slutet. Hon ska då ha genomgått en "förvandling", men hell no, jag spår att hon kommer bete sig lika svinigt igen redan morgonen därpå. Nåväl, summa summarum så var det en trevlig men ganska förutsägbar läsupplevelse som var trevlig för stunden, men som inte fastnar.
 
"Tyvärr" hade någon annan hunnit före mig med understykningspennan den här gången. Boken var nämligen lånad, och hade innan mig lästs av både Gustaf och Julia som båda är minst lika ivriga som jag med understrykningspennan. Jag gillade också citatet ovan, och hade strukit under det själv om det inte redan var gjort. Synd bara att den som strök under var så himla vinglig på handen :(
 
Böcker, Feel Good, Kärlek, Young Adult | |
Upp