Mina drömmars stad (Stadsserien, #1) - Per Anders Fogelström

Mina drömmars stad var farmors favoritbok. Eller, den var iallafall starten på hennes favoritserie (tror att andra boken actually var den riktiga favoriten). Närjag såg att boken trendade på Goodreads så kände jag att jag också ville hoppa på tåget - jag har ju trots allt hela stadsserien i bokhyllan av oklar anledning (tror att de är mammas? Antar att jag har räddat dem från soptippen någon gång). Känns så fint att dela en läsupplevelse med farmor, även om hon inte längre är i livet. Att hon läste den då, och älskade den - och att jag läser den nu, och älskar den.

Henning kommer från landet, där han slitit som mjölnare, in till den stora staden Stockholm under tidigt 1860-tal för att söka arbete. Vi får följa honom genom hårda vintrar och vackra sommarnätter, genom kärlek och glädje och slitsamhet och fattigdom. Genom Henning får vi känna Tummen, den revolutionsbesatte hamnarbetaren (som så småningom sadlar om till bageriarbetare), den lättsamma Klara som säljer sin kropp för att få råd till brödfödan (eller kanske framförallt till brännvin), den blyga Matilda och den ordentliga, renliga Lotten. Alla drar de sitt strå till de fattiga kvarteren av den stora stacken Stockholm, och tillsammans försöker de forma sin tillvaro så dräglig som det kan tänkas gå.

Mina drömmars stad (Stadsserien, #1) av Per Anders Fogelström, 4/5 stjärnor
 
Det var en väldigt fin och rörande bok som lärde mig mycket om 1800-talets Stockholm, bättre än många historielektioner klarat av att förtälla. Det måste ha varit en så otroligt hård tid (om man inte var född med guldsked i mun), med långa, slitsamma arbetsdagar och inga fridagar. Ändå lyckas människorna finna glädje och livskraft, kärlek kan blomstra och vänskap spira. Jag kände både glädje och sorg med karaktärerna, och grät när det gick dem emot. 

Tyvärr går många av de kamper som fördes under 1800-talet att applicera även på det samhälle vi har idag. Det är lärorikt, och sorgligt, att vi i vissa avseenden inte kommit längre. Ibland känns det till och med som att samhället rent av gått bakåt i sin utveckling. Men i mångt och mycket är jag glad att jag inte delade tidsanda med Henning och kompani, utan att jag är född under den tid jag är.
0 kommentarer