Metro 2033: den sista tillflykten - Dmitrij Gluchovskij

Hej, hade tänkt utveckla följande när jag kom hem till civilisationen igen men jag tror inte jag pallar mä't. Så här får ni några korta rader om Metro 2033:
 
 
- ARTIOM TRÄFFAR INGA KVINNOR I HELA METRON. Bara män, män, män. Två kvinnor (som egentligen inte har med huvudhistorien att göra) nämns vid namn i hela boken: Lena, för att hennes man skäller på henne, och Tina, för att en gammal dam pratar skit om henne på en dressin. Närmare 40 olika män namnges däremot och leder historien framåt. Inte ens Artioms mamma får speciellt mycket spelutrymme, även om hon verkar ha satt ganska djupa spår i sin son. 

- Boken är spännande i början, seg i mitten, mäktig i slutet. 

- Det bjus på lite av en filosofisk vändning mot slutet som får en att ana att en filosofisk underton funnits där hela tiden. Snyggt gjort. 
 
 
- Boken fick mig väldigt intresserad av Ryssland i allmänhet och Moskvas tunnelbanesystem i synnerhet. Det är häftigt vilka nyfunna intressen man får av böcker! 

Jag tycker också att spelet faktiskt motsvarar boken relativt bra. De har tagit fasta på de viktigaste hållpunkterna och sedan spunnit runt det, med mer action i tunnlarna och lite mindre filosofi. Tycker faktiskt att det fungerar att endast spela spelet också, boken breddade inte storyn avsevärt. 
 
 
Metro 2033 av Dmitrij Gluchovskij får 3 av 5 stjärnor.
0 kommentarer